Kapitel 141: Böner till mångudinnan.

(Taylors synvinkel)

Jag sprang direkt till mitt rum, tårarna strömmade nerför mina kinder utan att jag brydde mig. Jag kände mig så trött och tyngd, som om världen höll på att rasa över mina axlar.

Vad var det som hände? Var var Mångudinnan när jag behövde henne som mest? Lovade hon inte att vara ...