Kapitel 163: Odettes förflutna.

(Odettes perspektiv)

Jag var fast besluten att inte släppa Taylor. Aldrig.

Inte nu, inte någonsin.

Bara att stirra på hennes ansikte fick mig att vilja riva det i bitar. Jag var bättre än henne. Vilken rätt hade hon att leva bättre än mig alla dessa år medan jag plågades?

Jag hatade henne. Jag h...