Kapitel 34: Du vet att du är skyldig mig.

(Vivians perspektiv)

En vecka senare satt jag i Killians sjukhusrum och bad innerligt att Mångudinnan skulle återge honom livet.

Mina händer följde hans när jag höll dem i mina, väntandes och hoppfull på den svaga förhoppningen att han skulle vakna, se på mig igen och kalla mig mamma.

Jag sänkte ...