Kapitel fem hundra tjugotvå

POLLY

Jag brukar inte sova bra i Madocs säng, men den här morgonen kändes helt annorlunda. För det första delade jag monstrositeten med ett överdimensionerat, extra fluffigt, majestätiskt odjur, som kanske eller kanske inte har stukat foten. Jag menar, jag vet inte, jag är ingen veterinär, men i...

Logga in och fortsätt läsa