Kapitel fem hundra sextiosju

LIEF

Jag ligger på det kalla betonggolvet, naken som den dag jag föddes när lugnande medlen som skogsvakterna sköt mig med börjar släppa.

Och det första som dyker upp i mitt huvud när jag stirrar upp på ett galler av kalla järnstänger är...

Polly.

Och sedan...

Madoc.

Eld blossar upp i ...

Logga in och fortsätt läsa