110-Otroligt verkligt

PIPPA

Jag är tacksam för stolen i hallen, bredvid konsolbordet. Jag sjunker ner i den och kramar mina armar.

Min styvfars röst må ha försvunnit med hans död, men min ångest har inte gjort det.

Xaver hade sagt att han skulle börja terapi och jag också. Jag behöver en professionell som kan hj...