Huset

Althaia

Jag kÀnde mig alltmer orolig ju nÀrmare vi kom. Pistolen bakom min rygg gjorde inte mycket för att lugna mina nerver, och jag kunde inte lÄta bli att tÀnka pÄ vad som skulle hÀnda om nÄgot verkligen intrÀffade, Àven om det var mitt pÄ dagen. TÀnk om nÄgon fortfarande var dÀr, höll koll ...