Leka med elden

Althaia

Jag stod i mitt hotellrum och gjorde mig redo för min kusins förlovningsfest. Jag har alltid stått Cara nära eftersom vi i princip växte upp tillsammans i samma hushåll då våra pappor drev ett företag ihop. Kort sagt, jag fick reda på att min far och farbror drev en maffia, och eftersom de alltid var upptagna med vad de nu än gjorde, tillbringade Cara mestadels tiden med mig och min mamma. Tyvärr dog Caras mamma när vi var barn och min mamma uppfostrade Cara som om hon vore hennes egen dotter. Annars var vi en ganska lycklig familj.

Eller så trodde jag.

Det finns saker man bara inte märker när man är barn, för varför skulle man när man är för upptagen med att vara barn, eller hur? Min far, Gaetano, var alltid en upptagen man men han kom ihåg att spendera tid med mig då och då, inte så ofta som jag hade velat, men det var bättre än inget.

En dag var Cara och jag nyfikna som alltid och försökte tjuvlyssna på mina föräldrar eftersom det lät som om de bråkade. Vi hade smugit ner för trappan för att få en bättre blick och höra vad som pågick men vi kunde inte höra något.

Det som hände sedan chockade oss båda.

Min mamma, Jacinta, gav min pappa en örfil den kvällen. Vi stod stilla, chockade över att bevittna vad som just hänt innan vi sprang tillbaka till vårt delade rum och låtsades sova för att inte bli upptäckta.

Nästa dag hade min mamma packat våra väskor och vi lämnade. Jag minns att jag grät så mycket den dagen eftersom Cara inte följde med oss, min mamma försökte ta henne med oss, men farbror vägrade låta henne gå. Det smärtade min mamma att lämna Cara bakom sig på det sättet och jag var säker på att hon hade sina skäl att lämna, men orsaken till det är fortfarande okänd. Min far och jag höll inte kontakten efter det även om jag försökte ringa honom eftersom jag saknade honom, men han ringde mig aldrig.

Vi flyttade flera timmar bort från vårt gamla hem och jag träffade Cara när det var möjligt, men det blev svårare för henne att lämna huset ju äldre hon blev eftersom hennes far blev sträng som fan. Han blev en förälder från helvetet. Han var alltid påverkad av alkohol och droger, en mycket farlig blandning som gjorde honom galen och han slog Cara när han var sån.

Att säga att jag var nervös att vara runt dem alla för första gången på evigheter var en underdrift. Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig och tänkte ständigt på om min far skulle vara glad att se mig efter så lång tid.

"...Kräks inte." sa jag till mig själv när jag tog ett djupt andetag eftersom jag kände mig illamående, särskilt nu när jag var helt uppklädd.

Jag bestämde mig för att ha på mig en lång svart rygglös sidenklänning med tunna band, framsidan hade en djup V-ringning som visade en hel del av min urringning. Klänningen var tight upptill och blev lite lösare från höfterna med en lång slits på höger sida som stannade mitt på låret. Jag avslutade looken med ett par svarta stilettos med öppen tå och remmar runt ankeln.

Jag tog en sista titt i spegeln, och jag var nöjd med det arbete jag hade gjort. Mitt långa vågiga och tunga bruna hår nådde slutet av min rygg, och på höger sida hade jag satt en hårklämma med strassblad för att lyfta bort lite av håret från ansiktet. Jag gjorde en enkel brun sotig ögonskugga som kompletterade mina gröna ögon väl och formade dem för att bli mer kattliknande.

"Låt oss gå." suckade jag för mig själv när jag var klar och begav mig ner till lobbyn.

Cara såg till att skicka en bil till mitt hotell för att eskortera mig till herrgården. Mitt gamla hem. Mitt hjärta började slå lite snabbare vid tanken på att vara där igen efter så lång tid, och se om det hade förändrats mycket genom åren. Min pappa skaffade sig en ny fru inte länge efter att vi lämnade, och har till och med en son. Inte biologiskt eftersom det var från hans frus tidigare äktenskap, men han behandlade honom som sin egen. Jag skulle ljuga om jag sa att det inte störde mig enormt eftersom han behandlade någon annan mer som sin egen än mig.

Cara hade genast skvallrat om det och sagt att min pappa verkligen hade nedgraderat. Hon sa att jag skulle förstå vad hon menade när jag kom dit, och jag var redo att ge onda ögat till vem än min pappa hade gift sig med.

I hissfärden ner till lobbyn kände jag mig mer nervös och mina händer fipplade runt den lilla presentasken jag hade med mig. Det kändes som om min mage var i tusen knutar, vilket gav mig magont.

"Skärp dig, Althaia. Vad är det värsta som kan hända? Det är bara familj." Jag andades ut och försökte lugna mina nerver.

När jag nådde lobbyn öppnades hissdörrarna, och jag tog ett sista djupt andetag, hållande den lilla förlovningspresenten i mina händer. Det var inget storslaget, bara två champagneglas med texten 'Mr. Right' med en mustasch, och den andra 'Mrs. Always Right' med röda kyssläppar. Det fick mig genast att tänka på Cara eftersom hon alltid trodde att hon hade rätt. Även i situationer där hon inte hade det, hade hon det ändå enligt sig själv. Hon är lite kaxig ibland.

När jag närmade mig mitten av lobbyn stannade jag mitt i steget när jag fick syn på den långa blonda mannen i en grå kostym som satt perfekt på hans kropp.

"Michael?!" sa jag chockat. Han vände sig om och log mot mig när han fick syn på mig.

"Althaia. Längesen vi sågs." sa han medan han gav mig ett perfekt leende, visande sina perfekt vita tänder. Det har gått så lång tid sedan jag senast såg honom, min första förälskelse någonsin. Jäklar, nu minns jag varför jag var besatt av honom. Han hade de vackraste blå ögon jag någonsin sett, en skarp käklinje och ett rent rakat ansikte. Hans smutsblonda hår var stylat till perfektion, vilket gav det 'jag brydde mig inte om att försöka'-utseendet, vilket bara gjorde honom hundra gånger sexigare.

Vi dejtade faktiskt när vi var yngre. Han visste bara inte om det.

Jag stirrade bara på honom, min mun var lite öppen eftersom jag inte kunde tro mina egna ögon.

"Jäklar, Althaia, ta en bild om du bara ska stirra på mig så där." Han skrattade, och jag kände genast värmen sprida sig över mina kinder. Jäklar, han har fortfarande den effekten på mig.

"Flirta inte för mycket med dig själv, Michael. Jag blev bara överraskad att se dig här." Jag skrattade, hoppandes att han inte märkte mina rodnande kinder.

"Ja, jag råkade höra Cara säga att du skulle komma, och att hon skulle skicka någon för att hämta dig. Jag kunde inte tro att den Althaia skulle komma, så jag sa att jag skulle komma och hämta dig." Han log och stoppade händerna i fickorna på sina byxor. Hans ögon skannade långsamt från mina ögon och ner över min kropp, och sedan upp igen för att möta mina ögon, vilket gav mig ett slött leende i processen.

"Kan inte säga att jag ångrar beslutet. Du ser lika fantastisk ut som alltid, Althaia." Hans vackra blå ögon blev en nyans mörkare när han drack in mig med blicken. Mitt hjärta slog lite snabbare av sättet han tittade på mig.

"Och du ser lika stilig ut som alltid, Michael." sa jag med ett leende när han långsamt gick upp till mig med ett sexigt flin på sitt ansikte.

Oj, det här skulle bli en lång natt.