Kapitel två
KRASCH! "Är det allt du har, gubbe?" Jag skrattar när min far stapplar upp på fötter igen.
"Du glömmer, son, jag var Alfa före dig, du är bara mycket yngre." Han retas tillbaka.
"Jag tycker vi borde avsluta för idag, dessutom har jag planer ikväll." Säger jag till min far med ett leende på läpparna.
"Jaså? Vad har du på gång ikväll?"
"Jag har en dejt."
"Borde du inte leta efter din livspartner istället för att slösa tid på meningslösa tjejer?" Säger han ogillande.
"Jag vill hitta min livspartner lika mycket som du vill att jag ska, men tills dess har jag behov, pappa."
Han grimaserar och tittar ner. "Vissa saker behöver jag inte veta om, son."
Mitt namn är Braxton. Jag är 22 år och ledare för Midnight Moon Pack. Jag tog över efter min pappa för två år sedan. Jag är 198 cm lång och väger 104 kilo av ren muskelmassa. Jag har svart hår och blå ögon. Jag har letat efter min livspartner sedan dagen jag fyllde 16 och har inte haft någon tur. En del av mig börjar känna att jag inte har någon livspartner där ute att möta. Men jag vet att det inte är fallet. Det finns en livspartner för varje varg. Jag måste bara vara tålmodig. Jag har haft min beskärda del av flickor. Inte det stoltaste att erkänna, men jag har förmodligen varit med varje omärkt hona i min flock. Förutom träning måste jag göra något för att hålla mig sysselsatt.
Tankelänk
"Hej Connor, har du några minuter att prata innan jag drar på min dejt?" Jag tankelänkar min Beta.
"Självklart, vill du möta mig vid flockhuset?" Svarar han och jag kan höra leendet i hans röst.
Connor är min Beta och har också varit min bästa vän sedan vi var 2 år gamla. Vi har gått igenom allt tillsammans och jag litar på honom med mitt liv. Han hittade sin livspartner när han var 17 och de har stolt två valpar tillsammans. Connor är mindre än mig och är ungefär 185 cm lång och väger omkring 86 kilo. Låt inte hans storlek lura dig, han är bra på handgemäng och har ibland bättre vett än jag. Han har ljusbrunt hår och bruna ögon.
När jag kör upp till flockhuset ser jag Connor luta sig mot sin bil. När jag kliver ur bilen börjar han skratta.
"Vem är den lyckliga tjejen ikväll?" Frågar han skrattande.
"Är det dåligt att jag inte vet hennes namn? Jag träffade henne på baren häromkvällen och hon gav mig sitt nummer, men inget namn."
Han tittar upp med ett större leende på läpparna och säger, "Hon måste vara lika desperat som du då."
Jag knuffar honom lätt i sidan. "Inte alla av oss kan ha lika tur som du och hitta sin livspartner vid 17."
"Ja, jag antar att du har rätt. Bara kom ihåg att få hennes namn INNAN du ligger med henne." säger han.
"Jag ska tänka på det." säger jag med ett slugt leende. "Hur som helst, jag bad dig komma hit för att se om du kan täcka för mig på träningen imorgon bitti. Den här tjejen bor ungefär tre timmar bort och jag vill inte köra tillbaka så tidigt på morgonen."
Connor tittar på mig med ett roat uttryck. "Du ringde mig hela vägen till flockhuset för att fråga om jag kan täcka för dig? Du borde redan veta att jag skulle göra det utan att du drar mig bort från min partner, som förresten är i löpperiod. Du vet att vi försöker få barn nummer tre."
"Förlåt, brorsan. Jag visste inte det. Jag ska inte hålla dig längre då. Jag ska hämta en väska och ge mig iväg. Jag måste först stanna vid affären för att köpa en flaska vin till min mystiska dejt och lite öl till mig." säger jag och ger honom en broderlig kram.
När jag sätter mig i bilen är jag redo för min resa och för min kväll. Jag har redan adressen till en affär inprogrammerad i min telefon och är på väg dit nu. Jag borde vara hos min mystiska tjej runt kl. 18. Det ger mig gott om tid att stanna vid affären och sedan ta mig till hennes hus. Jag känner mig alltid dålig när jag träffar en tjej som inte är varulv. Jag vill inte leda någon av dem på och jag kan inte riktigt förklara att jag inte kan inleda ett seriöst förhållande eftersom jag försöker hitta min partner. Jag är säker på att de skulle kalla mig galen.
När jag kör in på parkeringsplatsen stänger jag av bilen och börjar vandra genom affären. Med en flaska sött rödvin i ena handen och ett tolvpacks Blue Moon i den andra går jag mot kassorna. Jag är inte ens uppmärksam på vart jag går medan jag skriver till min mystiska tjej att jag är på väg. Plötsligt stöter någon in i mig.
Tjejen tittar upp på mig med dessa ljusgröna ögon. "Förlåt."
Mitt inre vrider sig och gnistor tänds inom mig. Jag kan känna värmen stiga genom hela min kropp. Mitt sinne skriker 'PARTNER!'
Jag sträcker mig för att ta tag i henne men inser att hon har en annan mans arm runt sig. En människa dessutom. Hon ger mig en orolig blick och killen med henne säger åt mig att "försvinna." Det tog allt inom mig att inte låta ut ett morrande. Han håller min partner runt halsen och drog just bort henne från mig. Hon tittar tillbaka på mig med ett medlidsamt leende och ser sedan ner i nederlag. Hur kan jag få henne från honom och hur kan jag hitta henne om jag låter henne gå? Jag bestämmer mig för att ignorera min mystiska tjej och bestämmer mig för att följa henne tills hon är ensam.
