25: Hon är vår.

Khans perspektiv

Jag stod på klippan ovanför lägret, armarna korsade över bröstet och ögonen svepande över omgivningen. Bergen var så tysta att jag kunde höra den minsta vindpust. Jag litade inte alls på tystnad, det betydde att något kunde smyga sig på oss när som helst.

Vår unges mage var fo...

Logga in och fortsätt läsa