89: Rädsla.

Jag hade aldrig varit så glad över att lämna slottet.

Mamma och Kala dök upp efter frukosten och sa bara att vi skulle gå ner på torget. Inga långa förklaringar eller mjuka röster som frågade hur jag mådde, bara en tydlig plan och en vänlighet som inte gav mig utrymme att älta.

Jag drog på mig r...

Logga in och fortsätt läsa