100. ”Jag behöver bara dig.”

Christophers andning förändras.

Det är subtilt först, bara ett litet hugg, en svag darrning i hans axlar när hans tyngd sjunker tyngre mot mig. Hans armar, fortfarande fasta runt min midja, spänns med en flyktig desperation innan de slappnar av något, fingrarna darrar mot min hud.

“Christopher?” v...

Logga in och fortsätt läsa