105. Han väntar på mig.

Jag fryser till, andan fastnar när jag känner hela hans tyngd smälta mot mig. Christophers hetta, febrig och desperat, sipprar in i min hud. Han klamrar sig fast vid mig som om jag är det enda som håller honom förankrad i sängen, i rummet, i livet — i sig själv.

Jag vet inte om jag hatar honom för...

Logga in och fortsätt läsa