232. Säg mitt namn sådär igen.”

Christopher trummar med fingrarna på skrivbordet, blicken fixerad på en slumpmässig punkt på golvet i minst en timme, och jag förstår varför han är så orolig—det är ju trots allt idag som resultatet från Riksdagen kommer.

Jag iakttar från fåtöljen vid fönstret, benen i kors, en bortglömd kopp kaffe ...

Logga in och fortsätt läsa