86. ”Lämna mig inte, Charlotte.”

Jag kan inte tala.

Jag kan inte tänka.

Allt jag kan göra är att känna — vikten av Christopher mot mig, den feberheta värmen från hans hud, och den subtila skälvningen i hans starka muskler, som om hela hans kropp är på gränsen till att kollapsa.

Han faller sönder. Och jag håller varje enskild bi...

Logga in och fortsätt läsa