94. ”Du är allt.”

För ett ögonblick fryser Christopher till. Hans läppar stannar mot min hud, hans heta andedräkt hänger kvar där, håller mig svävande på gränsen till plåga.

"Åh, min kära hustru..." viskar han mot mitt öra, rösten tjock av tillgivenhet och lidande. "Jag visste att du skulle ge dig till mig. *Du gör d...

Logga in och fortsätt läsa