Trios rygg

Althaia

"Thaia!" ropade Cara, som dök upp från ingenstans, och gick mot mig med ett stort leende på läpparna.

"Cara!" tjöt jag, lika exalterad som hon, medan jag snabbt räckte tillbaka min drink till Michael, utan att bry mig om att jag spillde lite, och gick så fort jag kunde i mina klackar för att omfamna henne. Jag slog armarna runt henne och kramade henne hårt. Det var så länge sedan jag såg henne sist, vilket verkligen sög eftersom vi var som två oskiljaktiga systrar.

"Åh herregud, jag har saknat dig så mycket. Det är verkligen inte samma sak utan dig." sa hon medan hon kramade mig hårdare med sin lilla kropp.

"Jag vet." sa jag med ett skratt. "Jag har saknat dig också!" Jag tog ett steg tillbaka, höll hennes händer i mina och tog en ordentlig titt på henne.

"Cara, du ser fantastisk ut!" Jag gapade åt den vackra klänningen hon bar, en lång, flytande, vacker gammalrosa axelbandslös klänning med en korsettliknande topp med silvermönster som smet åt runt hennes midja och gjorde hennes redan fylliga bröst ännu större. Hennes kolsvarta hår var uppsatt med några lösa hårslingor runt ansiktet, och hennes smink var perfekt gjort; ljus och mörkbrun som tonade in i varandra och en cut crease med en ljusrosa glittrig ögonskugga som framhävde hennes hasselbruna ögon. Hon såg helt enkelt bedårande ut.

"Din mamma överträffade verkligen sig själv med den här klänningen. Den är mer än jag någonsin kunnat föreställa mig." sa hon med en blinkning, och jag tappade hakan vid den nya informationen.

"Vänta, jag visste inte att du bad mamma att göra en klänning åt dig." Jag kisade med ögonen mot henne. Min mamma var designer och gjorde dödssnygga klänningar. När vi flyttade öppnade hon sin egen lilla butik, men den blev snabbt populär, och till slut var vi tvungna att expandera och nu var det en välkänd high-end butik som heter Jacinta. Ja, hon använde sitt eget namn.

"Ja, alltså, jag ville inte att du skulle veta för jag ville att det skulle vara en överraskning, och –" Hon lade handen på bröstet och kramade min hand med den andra. "Jag älskar dig så mycket, men du suger verkligen på att hålla något sådant hemligt." sa hon och gav mig ett oskyldigt leende.

Jag öppnade munnen för att säga något men stängde den igen för hon hade rätt. Jag var typen som köper en present och inom några minuter säger 'gissa vad jag just köpt till dig'. Jag menar, hon visste redan vad jag köpte till hennes förlovning. Jag tog bokstavligen en bild på champagneglasen och skickade ett sms som sa 'OMG de här är så söta! Jag köper dem till dig' och skickade bilden.

"Rättvist." muttrade jag åt henne.

"Men jäklar, kolla på dig! Den där klänningen är så het på dig. Vem har du tagit fram brösten för, va?" Hon lade händerna på höfterna och vickade på ögonbrynen åt mig. Typiskt Cara, alltid opassande oavsett situation.

"Ingen." Jag himlade med ögonen åt henne. "Till skillnad från dig är mina bröst mer täckta än dina."

"Sant, men jag har en man nu som jag behöver imponera på, så han vet vad som väntar om du förstår vad jag menar." sa hon och blinkade åt mig, vilket fick mig att skratta.

"På tal om män." sa jag medan jag tittade mig omkring för att försäkra mig om att ingen var inom hörhåll. "Är du helt säker på att du vill göra det här, Cara? Du kan alltid, jag vet inte, rymma? Du vet att jag kommer följa med dig." sa jag till henne med en allvarlig min. Om hon ville rymma till ett annat land, för hennes skull, skulle jag släppa allt och åka med henne. Hon var min enda familj förutom min mamma, och jag skulle göra vad som helst för att se till att hon var säker.

"Du vet att jag inte kan göra det. Han kommer att jaga mig och definitivt döda mig om jag ens tänker på att rymma." Hon gav mig ett sorgset leende. "Dessutom," fortsatte hon. "Allt kommer vara bättre än att leva med honom. Jag måste bara komma bort, jag behöver andas."

Så mycket som jag hatade att erkänna det, var det sant. Hennes pappa var en fullständig galning och misshandlade henne, minst sagt. Om hon gjorde något och han tyckte att det var olämpligt, skulle han slå henne. En gång kom hennes pappa hem från Gud vet var, påverkad av både alkohol och kokain, och nästan slog ihjäl henne om han inte hade fått tillbaka lite av sitt förnuft.

Jag hoppas att någon dag kommer någon ge honom samma behandling. Amen.

"Så länge du är lycklig, är jag lycklig." Jag gav ett litet leende och drog henne in i en kram igen. "Kom bara ihåg, oavsett vad, Pitbull har varit där och gjort det." Hon drog sig undan och tittade mig rakt i ögonen med en tom blick.

"Jag svär, Althaia, om du säger det en gång till kommer jag slå dig och få dig att äta din telefon." Okej, så jag kanske hade använt den frasen lite för många gånger för att lätta upp stämningen. Vad kan jag säga, memes är livet.

Jag räckte ut tungan åt henne.

"Är ni klara med att prata? Jag känner mig så ensam här borta." sa Michael när han la en arm runt mina axlar och putade med läpparna.

"Är det inte fantastiskt!? Trion är äntligen återförenad." sa han med upphetsning, och jag skakade bara på huvudet åt honom och tog bort hans arm från mina axlar. Jag hade inte lagt ner så mycket tid på att göra mig i ordning för att han skulle trassla till mitt hår.

"Kom, låt mig presentera dig för min blivande man." Hon nickade mot en stor grupp män som stod och rökte cigarrer och drack vad deras gift än var. Men det som fångade mig off guard var att de redan stirrade på oss. Inget skrämmande med det. Nej, inte alls.

"Ha så kul med det." sa Michael medan han redan tittade mot männen med ett blankt uttryck.

"Ska du inte följa med oss? Sa du inte precis att du var ensam när du stod där själv?" Jag log mot honom.

"Ja, jag är inte så ensam." Han log ner mot mig. "Vi ses!" sa han medan han gick i motsatt riktning innan någon av oss hann säga något.

"Låt oss gå." Cara tog tag i min hand och tillsammans gick vi mot gruppen av män som stod där och observerade varje rörelse vi gjorde.

Åh herregud.