

L'Ultimo Spirito del Lupo
Elena Norwood · Avslutad · 198.0k Ord
Introduktion
"LICANTROPI?! Hai appena detto LICANTROPI?!"
"Sì, Vera! Stanno arrivando! Prepara la tua gente."
Non potevo credere che avessimo davvero dei licantropi stasera.
Mi era stato detto crescendo che i licantropi e i lupi erano nemici mortali.
Le voci dicevano anche che, per proteggere il loro sangue puro, i licantropi non potevano sposare i lupi da generazioni.
Ero ancora sorpresa, ma non potevo permettere alla mia mente di vagare oltre. Sono una dottoressa.
Un lupo mannaro gravemente ferito entra di corsa attraverso la porta del pronto soccorso, tenendo in braccio un lupo privo di sensi. Mi precipito verso di loro e le infermiere, già nei loro vestiti e tacchi, vengono in loro aiuto.
Che diavolo è successo?
Rivolgo tutta la mia attenzione al licantropo gravemente ferito e per un momento, è come se potessi sentire il suo battito cardiaco rallentare nel mio petto. Controllo i suoi parametri vitali mentre un'infermiera, riluttante, lo collega a tutte le macchine. Quando metto la mano sulla sua testa per sollevargli la palpebra e controllare la risposta delle pupille, sento un'elettricità scorrere sotto le mie dita. Che diavolo...?
Senza preavviso, i suoi occhi si spalancano, spaventandomi e facendo salire alle stelle i nostri battiti cardiaci. Mi guarda intensamente; non avrei mai pensato che quegli occhi appartenessero a un uomo che è a malapena vivo.
Sussurra qualcosa troppo piano perché io possa sentire. Mi avvicino e mentre sussurra di nuovo, il suo cuore si ferma e la mia testa gira.
Ha appena sussurrato... compagna?
Kapitel 1
-Vera-
Mi sono rigirata nel letto tutta la notte, sperando che proprio stanotte riuscissi a dormire decentemente. L'orologio sul mio comodino segna le 4 del mattino; è ora di alzarsi e ho appena chiuso occhio. Indosso i miei leggings, il reggiseno sportivo, una canotta larga, le scarpe da corsa e parto.
La foresta a quest'ora del giorno è mozzafiato; solo il tenue bagliore del giorno imminente illumina il mio cammino. Gli uccelli hanno iniziato a svegliarsi e a cantare, le creature notturne stanno tornando nelle loro tane, e la nebbia tra gli alberi rende tutto così vivo.
Mi fermo nel mio solito posto, sulla scogliera che abbraccia la nostra famosa cascata. È a circa 16 chilometri dalla casa del branco e ora viene visitata solo per cerimonie o celebrazioni speciali. È un peccato che la gente non venga ad ammirarla più spesso.
La Cascata di Giada prende il nome dal verde che la circonda. Uno strato sottile e vibrante di muschio, che non si trova altrove, copre la scogliera alta 18 metri da cui cade l'acqua; la profonda piscina alla sua base è di acqua cristallina che rivela tutto il terreno roccioso e verde sottostante. Sotto la giusta luce lunare, l'intera cascata sembra fatta di pura giada. La sua dolce caduta d'acqua rende questo il luogo perfetto per meditare.
Chiudendo gli occhi, inizio a fare stretching, respirare e liberare la mente, ma mentre sto per sedermi, sento tutto intorno a me fermarsi e un brivido mi corre lungo la schiena. I miei occhi scrutano freneticamente i dintorni, da albero ad albero, da pianta a pianta. La foresta sta cercando di dirmi che qualcosa non va e campanelli d'allarme suonano nella mia testa, la paura che mi sale lungo la schiena.
Beh, buongiorno anche a te - la interrompo prima che possa continuare.
Ho bisogno di esploratori alla Cascata di Giada.
Vera, cosa c'è che non va?
Non lo so ancora, ma -
Sì, lo so.
Non passano dieci minuti che circa venticinque esploratori si uniscono a me, sentendo la stessa tensione nell'aria che sento io quando si avvicinano. La nostra Alpha arriva poco dopo, accompagnata dal suo compagno in forma di lupo. Siamo tutti inquieti, ma nessuno più di me. Anche in forma umana, nessuno è più in sintonia con la foresta di me. La nostra Alpha parla per prima,
"Qualunque cosa sia, non sta colpendo solo Vera. Tutti, divisi in coppie, perlustrare la foresta partendo dal lato nord. Tenetemi informata."
Gli esploratori fanno come ordinato, correndo nella foresta con un ululato. La nostra Alpha si rivolge a me,
"Dovresti tornare con noi, Vera. Hai una giornata importante davanti a te."
"Se non ti dispiace, Alpha -" Lei grugnisce.
"Se non ti dispiace... Sofia... resterò qui ancora un po'. Forse posso aiutare."
Sofia, la nostra Alpha, è la figlia del precedente Alpha e la mia migliore amica. Ci conosciamo da quando eravamo piccole e sappiamo tutto l'una dell'altra, ma ora che lei è la nostra Alpha, questa conoscenza sembra un po' invadente. Non mi sembra nemmeno più appropriato chiamarla per nome. Mi lancia uno sguardo preoccupato,
"Per favore, stai attenta, sei una delle migliori guerriere che abbiamo, ma non puoi ancora trasformarti. Qualunque cosa ci sia là fuori, è abbastanza forte da farci sentire tutti inquieti."
Abbasso la testa a queste parole e lei sospira. Il fatto che non sia ancora riuscita a trasformarmi è una grande preoccupazione per me. Qualsiasi lupo decente può trasformarsi all'età di 12 anni. Io ho 23 anni e non riesco ancora a connettermi con il mio lupo; a volte mi chiedo se sono davvero un lupo mannaro.
Vedo Sofia cercare di salire sulla schiena di suo marito. Odia cavalcarlo in questo modo, ma nel suo stato di gravidanza avanzata, lui non le ha lasciato scelta. La aiuto a salire e lui si alza delicatamente, chinando la testa verso di me in un silenzioso 'grazie'. Sofia mi stringe la mano prima di lasciarla andare e partire con il suo compagno.
Una volta che sono fuori vista, mi tolgo le scarpe e mi accovaccio a terra, mettendo entrambe le mani nel terreno. Faccio un respiro profondo e inizio. La pelle d'oca mi sale su tutto il corpo mentre mi connetto con la foresta. Il vento ha ricominciato a soffiare, alleviando la pesantezza che c'era prima.
Libero la mente e mi concentro solo sui miei sensi; quanto è umida l'aria che respiro, come i miei capelli si muovono al capriccio del vento, come tutti i peli del mio corpo sono ritti.
5 minuti
15 minuti
30 minuti
Nonostante i miei sforzi, non percepisco nulla. Sembra che qualunque cosa fosse lì sia andata via insieme alla sensazione inquietante. Con un sospiro, prendo le scarpe in mano e inizio a camminare a piedi nudi attraverso la foresta, dirigendomi verso la casa del branco.
Quando mi avvicino al bordo della foresta con la casa del branco in vista, il vento inizia a soffiare sulla mia schiena e mi fermo. Non devo nemmeno girarmi per percepirlo. Alzo il viso per annusare l'aria ed è inconfondibile.
Odora di sangue. Tanto sangue.
Corro verso la casa del branco e poi nella mia stanza. L'odore di sangue era intenso, ma non c'era modo di capire chi fosse o da dove provenisse.
Dopo una doccia veloce e calda, mi cambio e indosso il mio camice, prendendo la borsa per la giornata. Scendo alla clinica del branco, saltando la colazione.
Entro nella clinica in allerta, come se qualcosa potesse accadere da un momento all'altro. Sto iniziando a sentirmi un po' paranoica.
"Ehi, Violet? Abbiamo qualche arrivo?"
Violet, la nostra capoinfermiera, mi lancia uno sguardo perplesso mentre ricontrolla le nostre schede. Notando che i suoi soliti riccioli scuri sono stati stirati e il mascara incornicia perfettamente i suoi occhi azzurri. È una donna eccezionalmente bella, con una pelle scura e luminosa, nonostante sia sulla quarantina.
"No, dottoressa, per ora abbiamo una giornata tranquilla davanti a noi."
Non posso fare a meno di dare un'occhiata veloce a tutto il pronto soccorso, solo per calmare i nervi. Questa inquietudine sembra inamovibile, è quasi come se avessi portato con me l'odore del sangue dalla foresta; lo sento ovunque.
Forse sono solo nervosa perché oggi è un giorno importante, un giorno che cambia la vita, per me. Oggi è la festa di pensionamento del dottor Owen, il che significa che oggi divento il Medico Capo della clinica.
Il nostro branco ha la popolazione di lupi più grande di tutti i branchi principali del paese, il che è comprensibile considerando che sorvegliamo il confine sud con il territorio dei licantropi. I lupi mannari e i licantropi hanno firmato un trattato di pace oltre quarant'anni fa, proposto dal loro re licantropo dell'epoca. Prima di allora, entrambe le specie erano costantemente in guerra; per il territorio, per i compagni, per le risorse alimentari, per... divertimento? I licantropi sono creature notoriamente combattive, anche tra di loro.
La clinica supervisiona tutta la popolazione di lupi del nostro branco, e come Medico Capo, dovrò supervisionare tutte le attività della clinica, anche quelle amministrative. Francamente, mi sento gravemente impreparata a gestire tali responsabilità; non dormo più di quattro ore a notte solo per lo stress preoccupante.
Procedo con i miei soliti giri per il resto della mattinata, tutto in preparazione per la festa. Il dottor Owens è una delle persone più importanti della mia vita e abbiamo lavorato duramente per rendere questo giorno molto speciale per lui. Mi ha preso come apprendista quando nessuno vedeva alcun potenziale in me.
Avevo solo 12 anni ma stavo già imparando tutte le basi della chirurgia; nonostante la mia giovane età, avevo lo stomaco per farlo. Mi sono diplomata presto al liceo e sono riuscita a entrare direttamente alla facoltà di medicina, dove mi sono laureata come prima della mia classe. Eppure, qui ero ad affrontare questa nuova sfida, sentendomi ansiosa da morire.
Sono passate le cinque e tutto è stato piuttosto tranquillo. Sono pronta a passare i miei pazienti al turno successivo, ansiosa di finire e superare la festa di addio. Penso di collegarmi mentalmente con Sofia, ma mi anticipa,
ARRIVANO! Urla nella mia testa.
Prima che possa chiederle qualcosa, sento il trambusto fuori. Un lupo mannaro gravemente ferito entra di corsa attraverso la porta del pronto soccorso, tenendo un lupo privo di sensi. Mi precipito verso di loro e le infermiere, che erano già nei loro vestiti e tacchi, vengono in loro aiuto. Mettiamo il lupo privo di sensi su un letto d'ospedale e lui si trasforma nella sua forma umana. L'altro lupo crolla e lo aiutiamo su un altro letto. Il dottor Owens è uscito dal suo ufficio al suono del trambusto.
"Vera, prendi Eric. Violet, prepara il defibrillatore. Erica e Sam, preparate una sala operatoria." L'urgenza nella sua voce è inconfondibile.
Inizio a controllare i parametri vitali di Eric. Non era uno degli esploratori oggi? In effetti, non erano entrambi in perlustrazione? Sembra avere una commozione cerebrale e tutto il suo corpo trema per lo shock. Dobbiamo controllare per eventuali emorragie interne.
La sensazione di terrore che mi portavo dietro tutto il giorno torna con forza quando Sofia mi collega mentalmente di nuovo,
Vera, avremo bisogno di tutte le mani disponibili. Prepara il tuo personale. Dieci lupi feriti in totale, tre licantropi.
Licantropi?! Hai appena detto licantropi?!
Tra gli otto lupi che arrivano con ferite da lievi a gravi nei successivi cinque minuti, sento immediatamente l'odore dei tre licantropi, due dei quali portano un compagno privo di sensi; è chiaro che è a malapena in vita.
Li indirizzo verso un letto e dopo averlo posizionato bruscamente su di esso, entrambi crollano accanto a lui per l'esaurimento. Instruisco gli altri medici e infermieri a prendersi cura dei lupi, dando la priorità a quelli che sembrano perdere conoscenza, ma sono visibilmente diffidenti nei confronti dei licantropi. Fortunatamente, la maggior parte dei lupi sembra avere ferite lievi, notoriamente graffi. Che diavolo è successo?
Rivolgo tutta la mia attenzione al licantropo gravemente ferito e per un momento, è come se potessi sentire il suo battito cardiaco rallentare nel mio stesso petto. Controllo i suoi parametri vitali mentre un'infermiera, riluttante, lo collega a tutte le macchine. Mentre metto la mano sulla sua testa per sollevare la palpebra e controllare la risposta delle pupille, sento un'elettricità scorrere sotto le mie dita. Che diavolo...?
Senza preavviso, i suoi occhi si spalancano spaventandomi e mandando entrambi i nostri battiti cardiaci alle stelle. Mi guarda intensamente; non avrei mai pensato che quegli occhi appartenessero a un uomo che è a malapena vivo.
Sussurra qualcosa troppo piano perché io possa sentire. Mi avvicino e mentre sussurra di nuovo; il suo cuore si ferma e la mia testa gira.
Ha appena sussurrato... compagna?
Nota dell'autore: Grazie mille per aver letto :) Questa è la mia prima storia seria. Sentitevi liberi di commentare i vostri pensieri. Questa avventura è appena iniziata!
Senaste Kapitel
#157 Epilogo
Senast Uppdaterad: 1/3/2025#156 Capitolo 67
Senast Uppdaterad: 1/3/2025#155 Capitolo 66
Senast Uppdaterad: 1/3/2025#154 Capitolo 65
Senast Uppdaterad: 1/3/2025#153 Capitolo 64
Senast Uppdaterad: 1/3/2025#152 Capitolo 63
Senast Uppdaterad: 1/3/2025#151 Capitolo 62
Senast Uppdaterad: 1/3/2025#150 Capitolo 61
Senast Uppdaterad: 1/3/2025#149 Capitolo 60
Senast Uppdaterad: 1/3/2025#148 Capitolo 59
Senast Uppdaterad: 1/3/2025
Du Kan Tycka Om Detta 😍
Perfekt Jävel
"Stick och brinn, din jävel!" fräste jag tillbaka och försökte slita mig loss.
"Säg det!" morrade han och grep tag om min haka med ena handen.
"Tror du att jag är en slampa?"
"Så det är ett nej?"
"Dra åt helvete!"
"Bra. Det var allt jag behövde höra," sa han och drog upp min svarta topp med ena handen, blottade mina bröst och skickade en våg av adrenalin genom min kropp.
"Vad fan håller du på med?" flämtade jag medan han stirrade på mina bröst med ett nöjt leende.
Han drog ett finger över ett av märkena han lämnat precis under en av mina bröstvårtor.
Den jäveln beundrade märkena han lämnat på mig?
"Linda dina ben runt mig," beordrade han.
Han böjde sig ner tillräckligt för att ta mitt bröst i sin mun och sög hårt på en bröstvårta. Jag bet mig i underläppen för att kväva ett stön när han bet till, vilket fick mig att båga bröstet mot honom.
"Jag kommer att släppa dina händer; våga inte försöka stoppa mig."
Jävel, arrogant och fullständigt oemotståndlig, precis den typen av man Ellie svor att hon aldrig skulle bli involverad med igen. Men när hennes väns bror återvänder till staden, finner hon sig farligt nära att ge efter för sina vildaste begär.
Hon är irriterande, smart, het, fullständigt galen, och hon driver Ethan Morgan till vansinne också.
Vad som började som ett enkelt spel plågar honom nu. Han kan inte få henne ur sitt huvud, men han kommer aldrig att släppa in någon i sitt hjärta igen.
Även om de båda kämpar med all sin kraft mot denna brinnande attraktion, kommer de att kunna stå emot?
En isdrottning till salu
Alice är en artonårig, vacker konståkerska. Hennes karriär är på väg att nå sin höjdpunkt när hennes grymma styvfar säljer henne till en rik familj, Sullivans, för att bli hustru till deras yngste son. Alice antar att det finns en anledning till att en stilig man vill gifta sig med en främmande flicka, särskilt om familjen är en del av en välkänd kriminell organisation. Kommer hon att hitta ett sätt att smälta de iskalla hjärtana och bli fri? Eller kommer hon att kunna fly innan det är för sent?
Jag tror att jag låg med min brors bästa vän
"Vad är det, älskling...blev du rädd?" Han log och låste blicken med min. Jag svarade genom att luta huvudet och le mot honom.
"Du vet, jag förväntade mig inte att du skulle göra det här, jag ville bara..." Han slutade prata när jag lindade mina händer runt hans kuk och snurrade min tunga runt hans svamp innan jag tog honom i min mun.
"Fan!!" Han stönade.
Dahlia Thompsons liv tar en annan vändning efter att hon återvänder från en två veckors resa för att besöka sina föräldrar och går in på sin pojkvän, Scott Miller, som är otrogen med hennes bästa vän från gymnasiet, Emma Jones.
Arg och förkrossad bestämmer hon sig för att åka hem men ändrar sig och väljer att festa hårt med en främling.
Hon super sig full och slutar med att ge sin kropp till denna främling, Jason Smith, som visar sig vara hennes blivande chef och hennes brors bästa vän.
Föll för Pappas Vän
"Rida mig, Ängel." Han befaller, flämtande, och styr mina höfter.
"Sätt in den i mig, snälla..." Jag ber, biter honom i axeln, försöker kontrollera den njutningsfulla känslan som tar över min kropp mer intensivt än någon orgasm jag känt ensam. Han gnider bara sin kuk mot mig, och känslan är bättre än något jag kunnat åstadkomma själv.
"Håll käften." Säger han hest, gräver sina fingrar ännu hårdare i mina höfter, styr hur jag rider i hans knä snabbt, glider med min våta öppning och får min klitoris att gnida mot hans hårdhet.
"Hah, Julian..." Hans namn undslipper mig med ett högt stön, och han lyfter mina höfter med extrem lätthet och drar mig ner igen, vilket gör ett ihåligt ljud som får mig att bita mig i läppen. Jag kunde känna hur spetsen av hans kuk farligt mötte min öppning...
Angelee bestämmer sig för att befria sig själv och göra vad hon vill, inklusive att förlora sin oskuld efter att ha fångat sin pojkvän sedan fyra år tillbaka sova med hennes bästa vän i hans lägenhet. Men vem skulle kunna vara det bästa valet, om inte hennes pappas bästa vän, en framgångsrik man och en övertygad ungkarl?
Julian är van vid att ha flörtar och engångsligg. Mer än så, han har aldrig varit bunden till någon, eller fått sitt hjärta vunnet. Och det skulle göra honom till den bästa kandidaten... om han var villig att acceptera Angelees begäran. Men hon är fast besluten att övertyga honom, även om det innebär att förföra honom och röra till det i hans huvud helt och hållet. ... "Angelee?" Han tittar på mig förvirrat, kanske är mitt uttryck förvirrat. Men jag öppnar bara mina läppar, säger långsamt, "Julian, jag vill att du knullar mig."
Åldersgräns: 18+
Mr. Ryan
Han kom närmare med en mörk och hungrig blick,
så nära,
hans händer nådde mitt ansikte, och han pressade sin kropp mot min.
Hans mun tog min ivrigt, lite ohövligt.
Hans tunga lämnade mig andfådd.
"Om du inte följer med mig, kommer jag att ta dig här och nu." Han viskade.
Katherine behöll sin oskuld i flera år även efter att hon fyllde 18. Men en dag mötte hon en extremt sexuell man, Nathan Ryan, på klubben. Han hade de mest förföriska blå ögon hon någonsin sett, en välformad haka, nästan gyllene blont hår, fylliga läppar, perfekt formade, och det mest fantastiska leendet, med perfekta tänder och de där förbaskade smilgroparna. Otroligt sexig.
Hon och han hade en vacker och het engångsföreteelse...
Katherine trodde att hon kanske aldrig skulle träffa mannen igen.
Men ödet har en annan plan.
Katherine är på väg att ta jobbet som assistent till en miljardär som äger ett av de största företagen i landet och är känd för att vara en erövrare, auktoritär och helt oemotståndlig man. Han är Nathan Ryan!
Kommer Kate att kunna motstå charmen hos denna attraktiva, mäktiga och förföriska man?
Läs för att följa en relation sliten mellan ilska och den okontrollerbara lusten efter njutning.
Varning: R18+, Endast för mogna läsare.
Herr Forbes
Herregud! Samtidigt som hans ord väckte mig, lyckades de irritera mig. Även nu är han fortfarande samma skitstövel, arrogant och bossig som alltid, som alltid ville ha saker på sitt sätt.
"Varför skulle jag göra det?" frågade jag, kände hur mina ben blev svaga.
"Jag är ledsen om jag fick dig att tro att du hade något val," sa han innan han grep tag i mitt hår och tryckte ner min överkropp, tvingade mig att luta mig framåt och placera händerna på ytan av hans skrivbord.
Åh, herregud. Det fick mig att le, och gjorde mig ännu våtare. Bryce Forbes var mycket hårdare än jag hade föreställt mig.
Anneliese Starling kunde använda varje synonym för ordet grymhet i ordboken för att beskriva sin skitstövel till chef, och det skulle ändå inte vara tillräckligt. Bryce Forbes är själva definitionen av grymhet, men tyvärr också av oemotståndlig åtrå.
Medan spänningen mellan Anne och Bryce når okontrollerbara nivåer, måste Anneliese kämpa för att motstå frestelsen och kommer att behöva göra svåra val, mellan att följa sina professionella ambitioner eller ge efter för sina djupaste begär, för gränsen mellan kontoret och sovrummet är på väg att försvinna helt.
Bryce vet inte längre vad han ska göra för att hålla henne borta från sina tankar. Under lång tid var Anneliese Starling bara flickan som arbetade med hans far, och familjens älskling. Men tyvärr för Bryce har hon blivit en oumbärlig och provocerande kvinna som kan driva honom till vansinne. Bryce vet inte hur länge till han kan hålla sina händer borta från henne.
Involverade i ett farligt spel, där affärer och förbjudna njutningar flätas samman, står Anne och Bryce inför den tunna linjen mellan det professionella och det personliga, där varje utbytt blick, varje provokation, är en inbjudan att utforska farliga och okända territorier.
Min ex-pojkväns pappa
"Du är väldigt självsäker, Kauer." Jag följer efter honom och ställer mig framför honom, så att han inte märker hur mycket han påverkar mig. "Du känner knappt mig. Hur kan du vara säker på vad jag vill?"
"Jag vet, Hana, för du har inte slutat pressa ihop dina lår sedan du såg mig," viskar han nästan ohörbart, hans bröst tryckt mot mitt när han trycker mig mot väggen. "Jag märker de signaler din kropp ger, och av vad den indikerar, så ber den nästan om att jag ska knulla dig just nu."
Hana hade aldrig kunnat föreställa sig att bli kär i en annan man än Nathan. Men på kvällen av hennes examen gör han slut med henne, och lämnar henne ensam på den viktigaste dagen i hennes liv.
Men hon inser att kvällen inte var förlorad när hon möter den förföriske John Kauer. Mannen är dubbelt så gammal som hon, men hans utseende är hänförande.
Hana accepterar hans inbjudan och följer med honom till hans hotell, där de har en het natt av sex. Men när hon tror att hon lever i en dröm, upptäcker hon att allt har förvandlats till en mardröm.
John Kauer är inte bara en främling. Han är den mystiske styvpappan till hennes ex-pojkvän.
Nu måste hon bestämma vad hon ska göra med denna stora hemlighet.
Hans lilla blomma
"Du kom undan en gång, Flora," säger han. "Aldrig igen. Du är min."
Han stramar åt sitt grepp om min hals. "Säg det."
"Jag är din," kvider jag fram. Jag har alltid varit det.
Flora och Felix, plötsligt separerade och återförenade under märkliga omständigheter. Han vet inte vad som egentligen hände. Hon har hemligheter att dölja och löften att hålla.
Men saker och ting förändras. Förräderi är på väg.
Han misslyckades med att skydda henne en gång tidigare. Han ska vara fördömd om det händer igen.
(Hans Lilla Blomma-serien består av två berättelser, jag hoppas du gillar dem.)
DONNANS OSKULDSFULLA OMEGA
Ett gnyende undslapp mig, och jag bet snabbt ihop läpparna för att stoppa det, men hans beröring var hypnotisk, och jag smälte in i hans kropp som var pressad mot min, vilket fick mig att känna mig fångad och hjälplös.
Hur kunde jag vara avskräckt av Dominics mörker, men ändå dras till det, som en mal till en låga. Denna man hade en överväldigande närvaro, hans dominans och kontroll väckte en vriden nyfikenhet inom mig som jag inte visste hur jag skulle hantera eller närma mig.
Mia finner sig intrasslad i ett nät av makt och svek. Efter att ha upptäckt sin ex-pojkväns otrohet, möter hon Dominic, en hänsynslös alfa och hennes exs pappa, som väcker en förbjuden attraktion inom henne. När Mias sanna identitet avslöjas, slits hon mellan lockelsen av Dominics mörka charm och ett arrangerat äktenskap. Mia måste göra omöjliga val för att skydda sig själv och dem hon älskar. Kommer hon att ge efter för de krafter som försöker kontrollera henne, eller kommer hon att skapa sin egen väg i detta farliga spel av kärlek och lojalitet?
SÖT FRESTELSE: EROTIK
HUVUDHISTORIA
Artonåriga Marilyn Muriel blir chockad en vacker sommar när hennes mamma presenterar en slående, stilig ung man som sin nya make. En omedelbar och oförklarlig koppling uppstår mellan henne och denna grekiska gud när han i hemlighet börjar sända olika oönskade signaler mot henne. Marilyn finner sig snart i olika, oemotståndliga sexuella äventyr med denna charmiga, förföriska man i sin mammas frånvaro. Vad kommer att bli ödet eller resultatet av en sådan handling och kommer hennes mamma någonsin att få veta om den skandal som pågår rakt under hennes näsa?
Alphas Fångna Partner
Jag bet mig i läppen och försökte stå emot hans Alfa-doft...
"Hur kom du ut?" hans finger spårade mitt ansikte.
"Tror du att du kan fly, min partner?" Xavier betedde sig irrationellt, på sätt som var svåra för henne att förutse och ännu svårare att försvara sig mot.
Utöver allt annat var parningsbandet tillbaka med full kraft, och gjorde Ava hypermedveten om varje kontaktpunkt där Xaviers kropp rörde vid hennes egen. Hennes kropp började värmas upp av sig själv, svarade enbart på hans närhet. Doften av träaska och violer var nästan kvävande.
Ava bet sig i läppen och vände bort huvudet, ovillig att kasta första slaget. Han hade tagit henne hit och det var han som höll henne här. Om han hade något att göra, var det inget som hindrade honom.
"Är det här allt du har för mig, Ava?" När han äntligen talade, var hans röst grov och lysten. "Du brukade vara bättre på det här."
Anklagad för att ha mördat Alfans syster och älskare, skickades Ava till fängelsehålan för tre år sedan. Livstids fängelse. Dessa två ord var för tunga att bära. Ava förlorade sin stolthet, sina vänner, sin tro och sin kärlek den natten.
Efter tre år skickades hon i hemlighet till en sexklubb – Green Light Club, där hon återförenades med sin Alfa, Xavier. Och hon blev förbluffad över att upptäcka vilka de verkligen var...
Tre år av misshandel förändrade hennes liv. Hon var tvungen att söka hämnd. Hon var tvungen att skälla med ärr, hämnd och hat. Men hon var skyldig någon. Och hon måste hålla sitt löfte. Det enda hon kunde tänka på var att fly.
Men Xavier erbjöd en deal. Men hon måste 'betala' för sin frihet och försoning. Under tiden upptäckte hon gradvis sanningen om vad som hände för tre år sedan.
En komplott.
En Alfas Rävhona
Ja, det gör jag. Hans mjuka svar ekade i hennes alkoholbemängda tankar.
Hon hade bara låst ögonen med den heta främlingen på klubben i några sekunder, och nästa sak hon vet är att hon kommer att bli hans om fem dagar! Busiga lilla Myra möter dominerande Alfa Kungen Sloan, och frestelsens spel är redo att börja.
. . .
(Denna berättelse innehåller vuxna teman, starkt språk och beskrivande sexuellt innehåll som inte är lämpligt för personer under arton [18] år)
. . .
Alla rättigheter förbehållna (c) Nauti.Bear (juli 2020)