

Liée aux Quintuplés Alpha
Rosie Meachem · Uppdateras · 146.7k Ord
Introduktion
Je pouvais sentir les regards de la cafétéria posés sur moi, attendant ma réponse. Mon cœur battait la chamade dans ma poitrine alors que la prise de Grayson se resserrait autour de mon cou. Mais je refusais de montrer la moindre faiblesse. C'est ce qu'il voulait—une faiblesse pour montrer à quel point il était puissant. Mais il ne serait jamais aussi puissant que ses frères ou l'Alpha et il le savait.
« J'ai dit que tu n'as pas le droit de traiter les autres comme des moins que rien, Grayson, » répétai-je, ma voix forte et claire pour que tout le monde autour de nous puisse entendre.
Eliza n'est rien de plus qu'une oméga dans la meute de Creek. Toute sa vie, elle a été maltraitée par tout le monde, en particulier par les quadruplés de l'Alpha et la fille du Bêta. Déterminée à partir dès qu'elle aura dix-huit ans, elle réalise bientôt que la déesse de la lune a d'autres plans pour elle. Comment Eliza réagira-t-elle lorsqu'elle découvrira qu'elle est liée aux quadruplés de l'Alpha qui ont fait de sa vie un enfer depuis le premier jour ? Regretteront-ils leurs actions et réclameront-ils Eliza comme leur compagne ? Ou Eliza s'en tiendra-t-elle à ses plans et quittera-t-elle ses compagnons et la meute de Creek pour de bon ?
Kapitel 1
Prologue
Il y a dix-sept ans...
La Meute du Ruisseau était un lieu de pouvoir et de prestige, dirigé par l'Alpha Morgan et sa compagne, Luna Lara. Cependant, leur meute n'était pas sans défis, notamment lorsqu'il s'agissait de gérer les loups solitaires et leurs quadruplés indisciplinés. C'est par un matin fatidique que Luna Lara tomba sur un bébé abandonné dans les bois, laissé pour mort par ses parents sans cœur.
Alpha Morgan et Luna Lara délibérèrent sur le sort de l'enfant, déchirés entre leur devoir en tant que leaders de la meute et leur compassion en tant qu'individus. Finalement, ils décidèrent d'épargner la vie du bébé, le plaçant sous la garde des omégas de la meute.
« Cet enfant est innocent, elle mérite une chance de vivre. Nous ne pouvons pas la tuer. » soupira Alpha Morgan alors que sa Luna déposait le nouveau-né abandonné dans le berceau. « Alors elle sera sous la garde des omégas. J'ai déjà nos quadruplés à gérer, et je ne veux pas m'occuper d'un autre enfant que quelqu'un a décidé d'abandonner sur notre territoire. » grogna Luna Lara à travers ses dents serrées. Elle ne s'était pas attendue à trouver un si petit bébé lors de sa course matinale, mais elle ne voulait pas non plus le laisser là pour mourir ou être dévoré par des loups solitaires.
Chapitre Un: Juste Une Oméga
« Oh, regardez qui voilà... Eliza, tu as encore oublié de te laver ? Je pense qu'on peut tous te sentir avant de te voir, et ça sans même l'aide de nos super-sens de loup. » Daniella se pinça le nez de manière dramatique et éclata de rire en fermant la porte de son casier, un sourire aux lèvres alors que la foule éclatait de rires.
Je les ignorai, comme toujours. Ils essayaient constamment de trouver des raisons de me taquiner. Aujourd'hui n'était pas différent. J'étais habituée. Je devrais probablement expliquer un peu.
Je m'appelle Eliza. J'ai dix-sept ans, et je fréquente le lycée Flintons. C'est ma dernière année avant l'université, et je suis impatiente de quitter ce trou infernal. J'aurai bientôt dix-huit ans, et je prévois de m'éloigner le plus possible.
Mes parents m'ont abandonnée quand j'étais bébé pour une raison quelconque, et croyez-moi quand je dis que j'ai entendu tous les scénarios possibles sur ce qui s'est passé. Vous voyez, mes camarades de la Meute du Ruisseau adorent raconter des histoires sur la façon dont mes parents étaient tellement dégoûtés par moi qu'ils ne pouvaient pas admettre que j'étais leur enfant. D'autres disent que mes parents sont morts lors d'une attaque de loups solitaires, tandis que la plus stupide que j'ai entendue est que ma mère avait trompé mon père, et c'est pourquoi ils m'ont laissée. Personne ne connaît la vérité, et ça me va. Je suis déterminée à faire quelque chose de ma vie une fois que je serai loin de tous ces imbéciles cruels.
Je suis ce que l'on appellerait un Omega dans notre meute, le rang le plus bas, le bouc émissaire, le souffre-douleur. Je suis petit, avec des cheveux bruns en bataille et des yeux marron ternes. J'ai ce grain de beauté brun sur la joue gauche que tout le monde fixe comme si c'était la chose la plus dégoûtante qu'ils aient jamais vue.
Mes camarades de meute adorent me rappeler ma place dans la hiérarchie, me traitant comme si j'étais une vermine sous leurs pieds. Mais je ne vais plus les laisser m'atteindre.
J'ai les yeux rivés sur l'université, sur un avenir où je pourrai être libre des contraintes de la vie de meute. Je rêve de devenir médecin, d'aider ceux qui en ont besoin, de faire une différence dans le monde. Je sais que ce ne sera pas facile, mais je suis déterminé à y arriver.
Pour l'instant, je dois endurer les moqueries et les taquineries de mes pairs. Je dois garder la tête baissée et me concentrer sur mes études et mon avenir. Je refuse de les laisser me briser, de les laisser écraser mon esprit.
Alors je souris, hoche la tête et m'éloigne, laissant derrière moi les rires et les railleries. Je ne suis qu'un Omega, mais je suis bien plus que ce qu'ils ne sauront jamais. Et un jour, je leur prouverai à tous qu'ils ont tort.
Alors que je me frayais un chemin dans les couloirs de l'école, je ne pouvais m'empêcher de remarquer les regards noirs et les ricanements dirigés vers moi. On aurait dit que tout le monde avait quelque chose à dire, une remarque sarcastique ou un rire moqueur. Mais je gardais la tête haute, me rappelant que leurs mots n'avaient aucun pouvoir sur moi.
J'atteignis ma première classe, la biologie, et m'assis au fond de la salle. M. Parker, notre professeur, commença son cours sur la génétique, et j'écoutais attentivement, prenant des notes et posant des questions quand c'était nécessaire. La biologie était ma matière préférée, un monde de possibilités et de découvertes qui alimentait ma passion pour la médecine.
Après le cours, je me dirigeai vers la cafétéria pour le déjeuner, prenant un plateau et m'asseyant seul dans un coin isolé. La solitude ne me dérangeait pas; elle me donnait le temps de rassembler mes pensées et de planifier l'avenir. Alors que je mangeais mon sandwich, perdu dans mes pensées, une ombre se profilait au-dessus de moi.
Je vis Grayson, le plus jeune fils de l'Alpha parmi ses quadruplés. Grayson était le garçon le plus populaire de l'école, et il me fixait actuellement avec un sourire narquois. "Eh bien, eh bien, eh bien, si ce n'est pas le petit Omega," ricana-t-il, attrapant mon plateau et renversant son contenu par terre. Des rires éclatèrent dans la cafétéria, et mes joues brûlèrent de honte. Il était pire que ses frères aînés, et croyez-moi, c'est dire beaucoup. Ils avaient toujours pris un malin plaisir à me taquiner et à me tourmenter. Bien sûr, leur petit frère ne ferait que suivre leurs traces. Ils avaient déjà terminé l'école et étaient maintenant au Collège de Formation des Alphas.
Mais au lieu de me recroqueviller de peur, je me suis levée, les poings serrés à mes côtés. "Grayson, tu es peut-être le fils de l'Alpha, mais cela ne te donne pas le droit de traiter les autres comme des moins que rien et de te comporter comme un connard," dis-je d'une voix stable et ferme. La cafétéria est tombée dans un silence total, tous les regards tournés vers nous.
Le sourire de Grayson vacilla, remplacé par une expression de surprise. Il ne s'attendait visiblement pas à ce que je me défende. Il ouvrit la bouche pour répondre, mais avant qu'il ne puisse dire un mot, la cloche de l'école sonna, signalant la fin du déjeuner. Je rassemblai mes affaires et m'apprêtai à partir, laissant Grayson et le reste de la cafétéria dans un silence stupéfait.
"Qu'est-ce que tu as dit, petite oméga ? Je n'ai pas bien entendu." Grayson se précipita après moi et grogna ; il me tira brutalement par les cheveux et me força à lui faire face, me saisissant ensuite par la nuque. Je ne gémis pas et ne fis aucun bruit. Je regardais le sol, évitant soigneusement son regard. Je savais que cela le rendrait encore plus furieux et j'avais appris à ne pas le faire depuis longtemps.
Je pouvais sentir les yeux de la cafétéria braqués sur moi, attendant ma réaction. Mon cœur battait la chamade dans ma poitrine alors que la prise de Grayson se resserrait autour de mon cou. Mais je refusais de montrer la moindre faiblesse. C'est ce qu'il voulait—la faiblesse pour montrer à quel point il était puissant. Mais il ne serait jamais aussi puissant que ses frères ou l'Alpha et il le savait.
"J'ai dit que tu n'as pas le droit de traiter les autres comme des moins que rien, Grayson," répétai-je, ma voix forte et claire pour que tout le monde autour de nous puisse entendre. La tension dans l'air était aussi épaisse que de la fumée dans un incendie, le silence lourd d'anticipation.
Les yeux de Grayson plongèrent dans les miens, un mélange de colère et de surprise sur son visage. Pendant un moment, il sembla qu'il allait éclater, mais il me relâcha avec une poussée, me faisant trébucher en arrière.
Je parvins à me stabiliser avant de tomber sur les genoux des joueurs de football de l'école.
"Tu as de la chance que la cloche ait sonné, Oméga. Je m'occuperai de toi plus tard," cracha Grayson avant de partir en trombe, ses camarades de meute le suivant de près.
"Tu sais, tu es vraiment une perdante, Eliza. Personne ne voudra jamais d'une oméga comme toi," Daniella, qui était restée sur le côté, ricana en me donnant un coup de coude avant de trotter après Grayson et ses sbires.
Alors que la cafétéria recommençait à bourdonner de conversations et que tout le monde retournait à faire semblant que je n'existais pas, je me redressai, refusant de laisser cette rencontre me perturber. Je rassemblai rapidement mes affaires et me dirigeai vers mon prochain cours, mon esprit repassant en boucle la confrontation.
« C'est vraiment une petite bizarre sans loup, et je veux dire, qui voudrait d'elle ? »
« Regardez-la. Elle serait jolie si elle faisait quelque chose de ses cheveux et de son visage. »
« Ughh, c'est l'orpheline oméga sans loup. »
J'entendais leurs petits commentaires méprisants même si je ne leur prêtais pas attention. Ça me faisait mal de l'admettre, mais oui, ils avaient raison ; je n'avais pas encore mon loup, mais cela ne voulait pas dire que je ne l'aurais jamais. Je n'avais pas encore perdu espoir de la trouver. Peut-être qu'avoir mon loup à mes côtés me rendrait plus forte.
Choisissant d'ignorer ces imbéciles puérils et leurs pitreries, je pris place au fond de la salle de classe et sortis mes stylos et mon carnet. Je posai mon sac à mes pieds et attendis patiemment que le cours commence.
L'anglais était super facile, et j'adorais l'écriture créative. Ma professeure, Mme Dallas, était la seule à avoir du temps pour moi. J'étais surprise de voir qu'elle n'était pas encore en classe et je savais que cela ne ferait qu'inciter les harceleurs à remplir leur temps avec plus de choses pour m'irriter.
Je pouvais compter jusqu'à trois avant que quelqu'un ne fasse ou ne dise quelque chose.
« Oh. Regardez qui se cache au fond. La chouchoute de la prof. » Daniella apparut à côté de moi, Janet et Tricia de chaque côté d'elle. Bien sûr, elles seraient partout où Daniella était. Elles avaient toujours été son ombre. Ses acolytes.
« Maintenant, maintenant, classe, calmez-vous. Je suis M. Sidley, et je vais temporairement prendre en charge cette classe. Veuillez vous asseoir et sortir vos livres. » Le professeur remplaçant entra dans la salle et applaudit des mains. Il était vieux avec une tête grisonnante et chauve et une barbe grise. Il portait un costume noir et une chemise blanche avec une cravate rayée. Il posa sa mallette brune sur le bureau et sortit quelques papiers.
« Monsieur, puis-je changer de place s'il vous plaît ? Ça pue ici. » Tricia cria, provoquant l'hilarité de la classe. M. Sidley lança un regard irrité à Tricia et je sentis un grognement monter dans ma gorge. J'en avais assez de ces commentaires. Des années de harcèlement physique et mental commençaient à faire des ravages. Tout ce que je voulais, c'était obtenir mon diplôme, avoir dix-huit ans et quitter cet endroit horrible une fois pour toutes. Je ne reviendrais jamais et rien ne me ferait rester...
Et c'est à peu près comme ça que se passe ma vie... Sans amis et sans loup... Je serai probablement destinée à être seule pour le reste de ma vie.
Senaste Kapitel
#122 Épilogue
Senast Uppdaterad: 3/18/2025#121 Ensemble, comme un
Senast Uppdaterad: 3/18/2025#120 Pas sous notre surveillance
Senast Uppdaterad: 3/18/2025#119 C'est lui.
Senast Uppdaterad: 3/18/2025#118 Cette voix
Senast Uppdaterad: 3/18/2025#117 elle est ma compagne
Senast Uppdaterad: 3/1/2025#116 Ténèbres
Senast Uppdaterad: 3/1/2025#115 tue-les
Senast Uppdaterad: 3/1/2025#114 Qu'est-ce que tu as fait ?
Senast Uppdaterad: 3/1/2025#113 mauvais pressentiment
Senast Uppdaterad: 3/1/2025
Du Kan Tycka Om Detta 😍
En isdrottning till salu
Alice är en artonårig, vacker konståkerska. Hennes karriär är på väg att nå sin höjdpunkt när hennes grymma styvfar säljer henne till en rik familj, Sullivans, för att bli hustru till deras yngste son. Alice antar att det finns en anledning till att en stilig man vill gifta sig med en främmande flicka, särskilt om familjen är en del av en välkänd kriminell organisation. Kommer hon att hitta ett sätt att smälta de iskalla hjärtana och bli fri? Eller kommer hon att kunna fly innan det är för sent?
Hans lilla blomma
"Du kom undan en gång, Flora," säger han. "Aldrig igen. Du är min."
Han stramar åt sitt grepp om min hals. "Säg det."
"Jag är din," kvider jag fram. Jag har alltid varit det.
Flora och Felix, plötsligt separerade och återförenade under märkliga omständigheter. Han vet inte vad som egentligen hände. Hon har hemligheter att dölja och löften att hålla.
Men saker och ting förändras. Förräderi är på väg.
Han misslyckades med att skydda henne en gång tidigare. Han ska vara fördömd om det händer igen.
(Hans Lilla Blomma-serien består av två berättelser, jag hoppas du gillar dem.)
Omegan: Bunden till de Fyra
"Det är jag verkligen," log Alex. Nu var jag fastklämd mellan dem, mitt hjärta slog så snabbt att jag kände att jag skulle svimma.
"Lämna mig ifred!" skrek jag och försökte springa. Men jag var fångad. Innan jag hann reagera, pressade Austin sina läppar mot mina. Mitt sinne exploderade nästan. Jag hade aldrig kysst någon förut.
Jag kände Alex, som stod bakom mig, trycka sin hand under mitt bröst, kupade mitt bröst med sin stora hand medan han stönade. Jag kämpade med all min kraft.
Vad var det som hände? Varför gjorde de så här? Hatade de inte mig?
Stormi, som en gång var en omega som ingen ville ha, fann sig själv i centrum av en berättelse vävd av mångudinnan. Fyra ökända vargar, kända för sina busiga upptåg och hennes mobbare, var bestämda att bli hennes partners.
Hans Oönskade Fru Igen
Utdrag
"Ut härifrån! Det finns inget kvar mellan oss." skriker Nathan.
"Vad menar du, Nathan? Vi är gifta."
Hans läppar blev tunna. "Min advokat kommer att kontakta dig om det."
"Nathan." Hon vädjar. "Varför gör du så här? Det här är inte du."
"Sabrina." Han betonade hennes namn kraftigt. "Du känner inte mig, du har inte den blekaste aning om vem jag är. Den där mesen du kände som din man finns inte längre. Du kommer att få se vem Nathan Alden verkligen är." Han plockar upp telefonen och trycker på en knapp.
"Säkerhet, jag har en kvinna här som behöver eskorteras ut ur byggnaden."
Slut på utdraget
Vad kan möjligtvis ha vänt Nathan mot Sabrina?
~~~~~~~~
Den förlorade prinsessan av lykanerna
"Nej, snälla låt mig titta på dig. Jag vill se din vackra kropp," säger han.
Hur kunde han säga att jag var vacker med ärr över hela kroppen? Jag har inget annat än skinn och ben. Tårarna rinner från mina ögon. Han torkar bort dem och omfamnar mig i en tröstande kram.
"Låt allt komma ut," säger han.
Han börjar tvätta mina lår, långsamt rör sig upp mot min vagina. Känna min spänning, han stannar abrupt och fortsätter att tvätta mitt hår innan han sveper en handduk runt mig.
"Kan jag kyssa dig?" frågar han.
Jag nickar, ja.
Han kysser mig djupt och intensivt.
Som den lägsta slaven i vargflocken hade Sarah varit van vid piskor och kedjor sedan hon var barn.
När hon stängde ögonen igen och väntade på att bli piskad,
oväntat, vad hon väntade på var bara en varm kram.
"Jag har äntligen hittat dig."
Alpha-kungen räddade henne. Hon var inte bara den försvunna prinsessan utan också hans ödesbestämda partner.
DONNANS OSKULDSFULLA OMEGA
Ett gnyende undslapp mig, och jag bet snabbt ihop läpparna för att stoppa det, men hans beröring var hypnotisk, och jag smälte in i hans kropp som var pressad mot min, vilket fick mig att känna mig fångad och hjälplös.
Hur kunde jag vara avskräckt av Dominics mörker, men ändå dras till det, som en mal till en låga. Denna man hade en överväldigande närvaro, hans dominans och kontroll väckte en vriden nyfikenhet inom mig som jag inte visste hur jag skulle hantera eller närma mig.
Mia finner sig intrasslad i ett nät av makt och svek. Efter att ha upptäckt sin ex-pojkväns otrohet, möter hon Dominic, en hänsynslös alfa och hennes exs pappa, som väcker en förbjuden attraktion inom henne. När Mias sanna identitet avslöjas, slits hon mellan lockelsen av Dominics mörka charm och ett arrangerat äktenskap. Mia måste göra omöjliga val för att skydda sig själv och dem hon älskar. Kommer hon att ge efter för de krafter som försöker kontrollera henne, eller kommer hon att skapa sin egen väg i detta farliga spel av kärlek och lojalitet?
En Alfas Rävhona
Ja, det gör jag. Hans mjuka svar ekade i hennes alkoholbemängda tankar.
Hon hade bara låst ögonen med den heta främlingen på klubben i några sekunder, och nästa sak hon vet är att hon kommer att bli hans om fem dagar! Busiga lilla Myra möter dominerande Alfa Kungen Sloan, och frestelsens spel är redo att börja.
. . .
(Denna berättelse innehåller vuxna teman, starkt språk och beskrivande sexuellt innehåll som inte är lämpligt för personer under arton [18] år)
. . .
Alla rättigheter förbehållna (c) Nauti.Bear (juli 2020)
SÖT FRESTELSE: EROTIK
HUVUDHISTORIA
Artonåriga Marilyn Muriel blir chockad en vacker sommar när hennes mamma presenterar en slående, stilig ung man som sin nya make. En omedelbar och oförklarlig koppling uppstår mellan henne och denna grekiska gud när han i hemlighet börjar sända olika oönskade signaler mot henne. Marilyn finner sig snart i olika, oemotståndliga sexuella äventyr med denna charmiga, förföriska man i sin mammas frånvaro. Vad kommer att bli ödet eller resultatet av en sådan handling och kommer hennes mamma någonsin att få veta om den skandal som pågår rakt under hennes näsa?
Hans speciella partner
Jonathan King är alfahanen i Black Stone-flocken. Han är en mardröm för sina fiender men hans flock älskar honom. Han har ännu inte hittat sin partner men vill ha en Luna vid sin sida. Hans liv kommer att förändras när en mänsklig flicka kommer in i hans flock. Hans varg är attraherad av henne men hon är inte hans partner. Han börjar hålla ett nära öga på henne eftersom han vet att hon bär på en hemlighet. Är han redo för vad han kommer att upptäcka?
Den tripartita parningsbindningen
Sedan hörde jag dörren öppnas och Axel kom in, arg för ett ögonblick innan hans ögon helt förändrades.
Jag antar att se mig i njutning alltid påverkar honom. Han kom till mitt huvud och började kyssa mig medan han smekte mina bröstvårtor. "Jag kommer" viskade jag när han sög på mina bröstvårtor hårt och långsamt.
"Ja, min Luna, jag älskar det när du sprutar över oss" svarade han och tog mig till en helt ny värld.
Varulvsriket har varit splittrat i flera generationer på grund av det dåliga blodet mellan DarkMoon-flocken och NightShade-flocken. Ingen vet hur det började, men så länge någon kan minnas har det alltid pågått ett krig mellan dem.
Mitt i kaoset ger gudinnan en partner, varje vargs välsignelse.
Förutom att de är förbannade att dela med fienden. Eller är det en förbannelse?
Kommer de tvilling-Alphorna och Alpha Kane att lägga undan sitt långvariga hat mot varandra för att göra anspråk på sin partner?
Kommer de att överge henne åt sitt öde eller kommer Aurora äntligen att förena de två mäktigaste flockarna i tid för att besegra det onda som kommer deras väg?
Luciano
Ingen är oersättlig.
Savannah Helms har gått igenom fasor, men hon överlevde. Nu har Luciano Vitale fått ett starkt intresse för henne och det är tveksamt om det kommer att bestå.
Hela sitt liv har Luciano trott att ingen är oersättlig. Vad händer när han möter en kvinna som förändrar det?
Kan inte vinna mig tillbaka
På dagen då han gifte sig med sin första kärlek, var Aurelia med om en bilolycka, och tvillingarna i hennes mage slutade att ha hjärtslag.
Från det ögonblicket ändrade hon all sin kontaktinformation och lämnade helt hans värld.
Senare övergav Nathaniel sin nya fru och sökte världen över efter en kvinna vid namn Aurelia.
Den dagen de återförenades, trängde han in henne i hennes bil och bönföll, "Aurelia, snälla ge mig en chans till!"
(Jag rekommenderar starkt en fängslande bok som jag inte kunde lägga ifrån mig på tre dagar och nätter. Den är otroligt engagerande och ett måste att läsa. Bokens titel är "Lätt skilsmässa, svår omgifte". Du kan hitta den genom att söka efter den i sökfältet.)