My Husband Wants An Open Marriage

My Husband Wants An Open Marriage

Elysian Sparrow · Avslutad · 138.6k Ord

455
Populär
234.2k
Visningar
17.1k
Tillagd
Lägg till i Hylla
Börja Läsa
Dela:facebooktwitterpinterestwhatsappreddit

Introduktion

It’s true what they say about marriage: one partner’s always happier than the other.

Julie's world is shattered when her husband, Ryan, reveals that he wants an open marriage. His reason: he needs a child as they've been unable to have one. Julie reluctantly agrees to save her marriage.

The next day, Ryan returns home with his secretary, confirming Julie’s long-held suspicion that their affair was taking place behind her back.

Julie, heartbroken and enraged, seeks solace in a bar, where she meets a fascinating stranger named Luke, who changes the game. Julie confides in Luke over drinks, and he proposes a risky plan: he will act as her "boyfriend" to turn the tables on Ryan.

Julie agrees, setting off a chain of events that will challenge everything she thought she knew about love, loyalty, and herself.

Kapitel 1

~~ Julie ~~

My husband, Ryan, is standing on the karaoke stage, making a fool of himself. His shirt is unbuttoned halfway, his tie long abandoned, and his cheeks are flushed from too much whiskey.

“And I………will always love you…..” he sings, closing his eyes.

His voice is terrible.

Standing next to him, practically glued to his side, is his secretary, Emily. Her left arm is around Ryan's waist, her fingers lightly grazing his back as she sings along. She’s younger than me, at least by half a decade, all wide eyes and perfect curves, dressed in a tight, low-cut dress that makes it impossible to ignore her presence. She leans into Ryan, whispering something in his ear, and he throws his head back, laughing. He looks at her like she’s the funniest person in the world.

I’ve never seen him this happy.

The last time I saw him this happy was on our wedding day, seven years ago. Back then, his eyes sparkled when he looked at me. Now, the light in them has grown dimmer; they're shining for someone else.

Around me, everyone is laughing. It’s the company’s quarterly review party, and the employees are loose after a few too many drinks, finding Ryan and Emily’s performance hilarious. But I know what they’re really laughing at. They’re laughing at me. The CEO’s wife, sitting here while her husband practically gropes his secretary in front of everyone. The whispers, the side glances, they don’t even try to hide it.

“Do you think they’re going to kiss?” someone whispers behind me.

“Definitely. Bet they’ll be doing more than kissing after this,” someone else replies, and they both chuckle.

I turn around to look at the people talking. Young, drunk, probably high on weed too. They must be interns. Only people with zero knowledge of the company’s hierarchy would make such a statement close to their employer’s wife.

Or maybe they just don’t care.

The girl, with messy blonde hair and red cheeks, locks eyes with me. “Hi!” she says, a little too loud. “Do you work here?”

Do I work here? My eyes narrow. She's definitely an intern.

She’s pretty, the kind of pretty that comes with youth and arrogance. The boy next to her drapes his arm lazily over her shoulders.

I don’t respond. I just stare at them, cold and unblinking.

Before I can say something that would make them regret their existence, I hear my name called.

“Julie!” the voice says, drawing my attention.

Even before I turn, I know who it is. Samantha, the vice president of marketing. We both work for Paragon Jewels, Ryan’s company, the leading manufacturer of luxury jewelry in North America. Her position is just below mine, so she’s one of the few who calls out my name like we’re friends, even though we’re not.

“Samantha,” I reply, forcing a polite smile.

“I didn’t know you were here, Julie. I was just telling the marketing team we have to get you involved more!”

“Oh?” I say. “Why’s that?”

“Well, you’re the head of marketing, and everyone wants to meet you! You’re so hard to catch these days. And besides, we never get a chance to chat at work,” she says, with an overplayed wink.

Her gaze drifts to the stage where Ryan and Emily are swaying together, sharing the mic, laughing like they’re on some private date instead of a work event.

“So, Mrs. O’Brien,” she says, smirking, “how are you enjoying the show so far?”

She's mocking me. The fucking bitch.

I force a bright smile. “Oh, it’s… fantastic,” I say, struggling to keep a straight face. “I’m thrilled to see my husband’s hard work is being rewarded with such… dedication from his staff.”

The crowd is clapping now, giving Ryan and his secretary a standing ovation. I guess they're done with their nonsense.

But then Ryan speaks into the microphone. “Before we get down, we’ve got one more song for you!”

More applause. More laughter. And I just want the ground to open up and swallow me.

Samantha looks at me with pity in her eyes. “Well… umm,” she says. “I’ll catch up with you later.”

She quickly excuses herself.

Behind me, I hear those interns whispering again. “Oh, my God. Did you hear what she said? That's Mrs. O’Brien.”

I turn to glare at them one last time, and the boy shifts uncomfortably, pulling the girl to her feet. “Let’s go,” he mutters under his breath, and they stumble away, sneaking a look at me before disappearing into the crowd.

Good. Let them run.

I turn back to the stage, my heart pounding in my chest. Ryan is singing “Everything I Do”—if you can call that singing. Emily is now pressed against him, her hand running up his arm in a way that makes my stomach twist. She’s completely shameless, and he’s too drunk to even notice—or worse, he doesn’t care.

I can’t take it anymore.

Without thinking, I push my chair back and stand. My heels click against the floor as I march toward the stage. I can feel the weight of everyone’s eyes on me, the whispers dying down as they realize what’s happening. They’ve been waiting for this—waiting to see if I’ll crack.

But I don’t care. I’m done playing the perfect wife.

I climb the steps to the stage, each footstep feeling heavier than the last. Ryan doesn’t notice me at first, too lost in his drunken performance, but Emily spots me and her smile falters. Good.

“Ryan,” I say. “We’re leaving now.”

Ryan looks at me, surprised. “Why?” he slurs, still holding the microphone. “The party's just getting started.”

I grit my teeth, my fists clenched. “Let’s go. Now.”

“Julie, come on,” he says, sounding annoyed now, as if I’m the one ruining his night.

I can’t help it. Something inside me snaps.

Without another word, I turn and walk toward the back of the stage. The technical operators sitting in the booth look up as I approach, their faces going pale.

“Who’s in charge here?” I ask.

They all point to a man standing near the soundboard, holding a half-eaten donut. His eyes widen as he sees me.

“Mrs. O’Brien,” he stammers, quickly setting the donut aside. “Is there something—uh—something I can do for you?”

“Shut it down. All of it,” I say. “The party’s over.”

He blinks, not sure if I’m serious, but one look at my face and he scrambles to obey. His hands fly across the controls, and within seconds, the speakers cut out with a harsh screech. The lights dim. The music dies. Silence falls over the room like a heavy curtain, and all that’s left is the sound of my heels as I walk back to center stage.

Ryan is standing there, his microphone useless in his hand.

“Julie, what the hell?” Ryan mutters.

I meet his eyes, feeling the weight of everything I’ve been holding in for too long. “You’ve had your fun,” I say quietly, but with enough steel in my voice that it stops him from saying anything else. “Now it’s over.”

I don’t wait for a reply. I grab his arm and start leading him down the stairs.

Ryan stumbles slightly, caught off guard by my sudden forcefulness. His eyes flick to the crowd, scanning their faces for something, maybe support, validation, but all he finds are wide eyes and muted whispers. Everyone’s too shocked, too entertained by the unfolding drama, to come to his defense.

The whispers start immediately. I hear snatches of conversation as we pass. Let them talk. Let them laugh.

Ryan's too drunk to fight me, too embarrassed to protest. For once, he’s the one who’s quiet, and I’m the one in control.

Justin, Ryan’s bodyguard/chauffeur, sees us coming and is already moving into action. He steps forward, opening the back door of the car without a word.

Ryan mumbles something under his breath—maybe an apology, maybe an excuse—but I don’t stop. I don’t even look at him. I tighten my grip, forcing him into the backseat with a firm push, and he collapses into the car.

“Take us home,” I say, climbing in behind Ryan. Then I slam the door shut.

Senaste Kapitel

Du Kan Tycka Om Detta 😍

Miljardärens Oavsiktliga Äktenskap

Miljardärens Oavsiktliga Äktenskap

10.1k Visningar · Uppdateras · Whispering Willow
Istället för att gifta mig med en motbjudande blinddejt, skulle jag föredra ett snabbt bröllop med en stilig äldre man. Vad jag däremot inte förväntade mig var att denna man jag hastigt gifte mig med skulle visa sig vara inte bara snäll och omtänksam utan också en dold miljardär...
Efter att ha sovit med VD:n

Efter att ha sovit med VD:n

10k Visningar · Uppdateras · Robert
Efter att ha blivit förrådd av min pojkvän gick jag till en bar för att dränka mina sorger. Under alkoholens inflytande hamnade jag i säng med en snygg främling. Nästa morgon klädde jag mig hastigt och flydde, bara för att bli chockad när jag kom till kontoret och upptäckte att mannen jag hade sovit med kvällen innan var den nya VD:n...
Styvbroderns Mörka Begär

Styvbroderns Mörka Begär

6.8k Visningar · Uppdateras · Shabs Shabs
Vinter
Han gled sin hand under min klänning, fingrarna snuddade vid min hud när han grep tag i mitt lår och klämde det med tillräcklig kraft för att jag skulle känna varje uns av hans dominans.
Långsamt, medvetet, förde han sin hand uppåt, fingertopparna följde kurvan av mina trosor.
Tyget kändes ömtåligt och skört under hans beröring. Med ett bestämt ryck slet han bort dem, ljudet av rivet tyg fyllde tystnaden.
När han rev bort tyget, var mitt flämtande skarpt, ett ljud av både chock och sårbarhet som eldade på hans känsla av makt. Han log snett, njöt av kontrollen han hade över mig, av hur min kropp ryckte till vid hans beröring.


Zion
Att åtrå henne kändes som ett svek mot allt jag visste var rätt.
Att älska henne verkade trotsa alla moraliska gränser.
Hon utstrålade oskuld och verkade orörbar—för perfekt, för ren för en bristfällig man som jag.
Men jag kunde inte motstå begärets dragningskraft.
Jag tog henne, gjorde henne till min.
Tillsammans ignorerade vi varningarna, följde våra hjärtans obevekliga slag, lyckligt omedvetna om en avgörande sanning:
Kärlek var aldrig menad att vara enkel eller okomplicerad. Och en kärlek så intensiv och förtärande som vår var aldrig menad att uthärda de prövningar som väntade oss.
Söt Kärlek med Min Miljardärmake

Söt Kärlek med Min Miljardärmake

4.5k Visningar · Uppdateras · Sophia
Varning ###Denna berättelse innehåller explicit sexuellt innehåll, grovt språk och potentiellt provocerande scener. Diskretion rekommenderas.###
Efter år av tystnad tillkännagav Elisa plötsligt sin comeback, vilket fick hennes fans att gråta av glädje.
Under en intervju påstod Elisa att hon var singel, vilket skapade en enorm sensation.
Fru Brown skilde sig, och nyheten sköt i höjden på trendlistorna.
Alla vet att Howard Brown är en hänsynslös strateg.
Precis när alla trodde att han skulle slita Elisa i stycken, lämnade ett nyregistrerat konto en kommentar på Elisas personliga konto: "Tangentbord eller durian, vilken vill du se ikväll?"
En Lektion i Magi

En Lektion i Magi

1.4k Visningar · Avslutad · Kit Bryan
En dag hanterar jag griniga småbarn och föräldrar som jobbar för mycket för att faktiskt vara föräldrar, nästa dag vänds mitt liv upp och ner och jag jobbar i en bar för övernaturliga varelser. Jag kanske inte vet hur man blandar drinkar, men märkligt nog verkar de färdigheter som behövs för att hantera olydiga barn fungera tillräckligt bra på vampyrer, varulvar och till och med häxor. Den goda nyheten är att det här jobbet är intressant och hej, min chef kanske är en demon men jag är ganska säker på att under alla de sura minerna är han en riktig mjukis. Den dåliga nyheten är att människor inte ska veta om allt det här magiska och nu är jag magiskt bunden till den här baren tills jag kan övertyga dem om att jag inte kommer att berätta för alla. Eller så dör jag, vilket som kommer först. Tyvärr verkar döden mer och mer sannolik eftersom någon är ute efter mig. Jag vet inte vem eller varför men de är farliga och de har magi. Så jag ska göra mitt bästa för att överleva, och om det innebär att spendera lite extra tid med min skrämmande men snygga chef så får det vara så. Jag ska övertyga honom att lita på mig om det är det sista jag gör.
Perfekt Jävel

Perfekt Jävel

42.7k Visningar · Uppdateras · Mary D. Sant
Han lyfte mina armar och pressade mina händer ovanför mitt huvud. "Säg att du inte låg med honom, för helvete," krävde han genom sammanbitna tänder.

"Stick och brinn, din jävel!" fräste jag tillbaka och försökte slita mig loss.

"Säg det!" morrade han och grep tag om min haka med ena handen.

"Tror du att jag är en slampa?"

"Så det är ett nej?"

"Dra åt helvete!"

"Bra. Det var allt jag behövde höra," sa han och drog upp min svarta topp med ena handen, blottade mina bröst och skickade en våg av adrenalin genom min kropp.

"Vad fan håller du på med?" flämtade jag medan han stirrade på mina bröst med ett nöjt leende.

Han drog ett finger över ett av märkena han lämnat precis under en av mina bröstvårtor.

Den jäveln beundrade märkena han lämnat på mig?

"Linda dina ben runt mig," beordrade han.

Han böjde sig ner tillräckligt för att ta mitt bröst i sin mun och sög hårt på en bröstvårta. Jag bet mig i underläppen för att kväva ett stön när han bet till, vilket fick mig att båga bröstet mot honom.

"Jag kommer att släppa dina händer; våga inte försöka stoppa mig."



Jävel, arrogant och fullständigt oemotståndlig, precis den typen av man Ellie svor att hon aldrig skulle bli involverad med igen. Men när hennes väns bror återvänder till staden, finner hon sig farligt nära att ge efter för sina vildaste begär.

Hon är irriterande, smart, het, fullständigt galen, och hon driver Ethan Morgan till vansinne också.

Vad som började som ett enkelt spel plågar honom nu. Han kan inte få henne ur sitt huvud, men han kommer aldrig att släppa in någon i sitt hjärta igen.

Även om de båda kämpar med all sin kraft mot denna brinnande attraktion, kommer de att kunna stå emot?
Maffians Goda Flicka

Maffians Goda Flicka

3.5k Visningar · Uppdateras · Aflyingwhale
"Innan vi fortsätter med vår affär, finns det lite pappersarbete du behöver skriva under," sa Damon plötsligt. Han tog fram ett papper och sköt det mot Violet.

"Vad är det här?" frågade hon.

"Ett skriftligt avtal för priset på vår affär," svarade Damon. Han sa det så lugnt och likgiltigt, som om han inte köpte en flickas oskuld för en miljon dollar.

Violet svalde hårt och hennes ögon började glida över orden på pappret. Avtalet var ganska självförklarande. Det stod i princip att hon skulle gå med på att sälja sin oskuld för det nämnda priset och att deras underskrifter skulle bekräfta affären. Damon hade redan skrivit under sin del och hennes var tom.

Violet tittade upp och såg Damon räcka henne en penna. Hon hade kommit in i rummet med tanken att dra sig ur, men efter att ha läst dokumentet ändrade hon sig igen. Det var en miljon dollar. Det var mer pengar än hon någonsin skulle kunna se i sitt liv. En natt jämfört med det skulle vara obetydlig. Man skulle till och med kunna argumentera för att det var ett fynd. Så innan hon kunde ändra sig igen, tog Violet pennan från Damons hand och skrev sitt namn på den streckade linjen. Precis när klockan slog midnatt den dagen, hade Violet Rose Carvey just skrivit ett avtal med Damon Van Zandt, djävulen i egen hög person.
Omegan: Bunden till de Fyra

Omegan: Bunden till de Fyra

3.2k Visningar · Avslutad · Cherie Frost
"Så lätt ska du inte komma undan, morotshuvud. Festen har precis börjat," sa Alex. "Du är som en liten plåga... varför dras vi alltid till dig?" frågade Austin.
"Det är jag verkligen," log Alex. Nu var jag fastklämd mellan dem, mitt hjärta slog så snabbt att jag kände att jag skulle svimma.
"Lämna mig ifred!" skrek jag och försökte springa. Men jag var fångad. Innan jag hann reagera, pressade Austin sina läppar mot mina. Mitt sinne exploderade nästan. Jag hade aldrig kysst någon förut.
Jag kände Alex, som stod bakom mig, trycka sin hand under mitt bröst, kupade mitt bröst med sin stora hand medan han stönade. Jag kämpade med all min kraft.
Vad var det som hände? Varför gjorde de så här? Hatade de inte mig?


Stormi, som en gång var en omega som ingen ville ha, fann sig själv i centrum av en berättelse vävd av mångudinnan. Fyra ökända vargar, kända för sina busiga upptåg och hennes mobbare, var bestämda att bli hennes partners.
Smaragdögd Luna

Smaragdögd Luna

6.8k Visningar · Uppdateras · morgan_jo30
Nina hade det perfekta livet. Hon hade en omtänksam pojkvän och vänner som alltid fanns vid hennes sida. Tills en natt när hennes värld rasade samman. Besluten att påbörja en ny resa möts hon av fler frågor än svar. Efter otaliga attacker från främlingar hamnar Nina i en knepig situation. Hennes räddare är någon hon minst anade. Nu måste Nina ta reda på om hon kan uppfylla sitt öde.
Maffiakungens oskyldiga brud

Maffiakungens oskyldiga brud

3.3k Visningar · Avslutad · Snowmoon
Vincent Hastings, den hänsynslöse miljardären och den mest fruktade maffiakungen i New York. Han är chefen, han kan få allt han vill ha, vare sig han gör det med bara händer eller med våld. Precis som när han tvingade Sophie Laurens, yngsta dottern till Albert Laurens, en av de rikaste männen i New York som hade ett avtal med Vincent om att en av hans döttrar skulle gifta sig med honom. Han erbjöd villigt sin yngsta dotter, utan att bry sig om konsekvenserna, utan att bry sig om hur Sophies framtid skulle kunna se ut.