Compagne Indésirée des Rois Lycan

Compagne Indésirée des Rois Lycan

Jessica Hall · Avslutad · 211.7k Ord

808
Populär
7.2k
Visningar
900
Tillagd
Dela:facebooktwitterpinterestwhatsappreddit

Introduktion

Pris dans un jeu mortel, Zirah doit déjouer trois rois lycans sauvages et leurs animaux de compagnie létaux pour survivre. Mais que se passe-t-il lorsqu'elle se retrouve au cœur du labyrinthe, non seulement vivante, mais protégée par les mêmes bêtes envoyées pour la tuer ? C'est censé être un jeu, un jeu de vie et de mort. Mais ce qui a commencé par des épreuves dans le labyrinthe s'est terminé par un prix bien plus que ce à quoi Zirah s'attendait. Elle n'aurait jamais pensé que le prix serait de choisir entre les trois rois lycans qui se battent pour le trône de leur père.

En rencontrant les trois rois lycans, Zirah apprend que les rois ne sont pas des princes charmants. Que ce ne serait pas une histoire d'amour de conte de fées, mais une où sa vie est constamment en équilibre sur le fil tranchant d'une lame de couteau. Un couteau prêt à prendre sa vie ou à la laisser horriblement brisée. Les rois ne veulent rien avoir à faire avec elle ni entre eux et prévoient de se débarrasser d'elle.

Ce qu'ils ne prévoient pas, c'est que Zirah se défende, mais elle joue avec quelque chose de bien plus dangereux que des armes. Elle jouera avec leurs cœurs.

Zirah doit choisir un roi, mais des secrets seront révélés, et la bataille entre les rois sera pour bien plus que le trône. Ils se battront pour la reine qu'ils ont tenté de briser. Mais il y a un problème : Zirah veut se venger, et quelle meilleure vengeance que de leur retirer leur précieux trône ?

Kapitel 1

Les hurlements des loups et les mâchoires claquantes déchirent le silence de la grotte, et mes yeux s'ouvrent brusquement dans l'obscurité suffocante. Au début, je me demande si j'ai fait un autre cauchemar d'invasion, mais un cri sanglant fait monter une vague de panique le long de ma colonne vertébrale. C'est ça. Nous avons tous vécu dans la peur qu'ils nous trouvent; ce n'était qu'une question de temps, et notre heure est enfin arrivée.

Mes cauchemars des loups étaient devenus si fréquents et terrifiants que je savais que quelque chose de terrible allait arriver—tout comme Mamie le savait.

Les grondements et les cris me font me redresser, et le premier grognement féroce venant de quelque part dans le couloir de la grotte fait bondir mon cœur dans ma poitrine. Ils sont beaucoup trop proches.

Mes yeux scrutent la grotte sombre tandis que je prie secrètement pour me tromper. Pourtant, le son de la chair déchirée et des griffes raclant la roche me fait jeter mes jambes par-dessus le bord de mon matelas en peau d'ours.

Les grottes sont fraîches pendant la journée et encore plus froides la nuit, mais c'était le seul endroit où nous nous sentions en sécurité. Un autre hurlement perçant me rappelle à quel point nous nous trompions. Il n'y a pas d'endroit sûr.

Mes yeux se tournent vers le matelas vide de ma mamie avec peur, mais avant que le cri dans ma gorge ne se libère, je l'aperçois se dirigeant vers le feu mourant avec une cruche d'eau. Elle arrose les braises faiblement incandescentes et pose un doigt tremblant sur ses lèvres. À travers la volute de fumée entre nous, je regarde l'entrée de la caverne avec des yeux grands ouverts et terrifiés.

Ce ne sont pas des loups ordinaires auxquels nous avons affaire; ils sont en partie humains, en partie animaux. Des bêtes humaines. Des loups-garous.

Ces bêtes sauvages sont en partie responsables de la terrible décimation de la population humaine. Ils sont aussi ce qui nous a poussés dans ces grottes au départ, loin des monstres qui rôdent à la frontière de la montagne et entourent le royaume voisin.

D'autres cris retentissent bruyamment alors que je saute de mon lieu de repos avant de m'approcher d'elle. Mamie jette un coup d'œil à l'ouverture du tunnel plongée dans le noir où les cris deviennent plus forts, et elle me fait signe de la suivre.

Pas que ce soit nécessaire. Nous avons pratiqué ce scénario plus de fois que je ne peux compter; cela m'a été inculqué aussi longtemps que je me souvienne. Nous avançons rapidement, nous enfonçant plus profondément dans la grotte, escaladant les rochers et nous faufilant à travers des crevasses étroites. Malgré ses presque soixante-dix ans, Mamie se déplace dans l'obscurité comme de l'eau qui coule.

"Dépêche-toi, Zirah, ce ne sont pas seulement des loups-garous," murmure-t-elle, et je jette un coup d'œil par-dessus mon épaule, soudainement effrayée par l'obscurité que je trouvais réconfortante. Ma vue est meilleure que celle de la plupart des gens, mais cette grotte est comme un cercueil fermé sans un seul rayon de soleil. Nous serions perdus si nous ne comptions pas nos pas en ce moment et ne raclions pas nos doigts le long des murs pour nous orienter.

"Quoi d'autre?" je demande.

« Les gardes du Roi Lycan », répond-elle. Je sais qu'il vaut mieux ne pas la remettre en question. Ma grand-mère a le don de voyance. Elle est une sorcière, une voyante, vieille mais non moins puissante. Cependant, ses tours de passe-passe, potions et sorts ne feraient pas le poids face à un lycan. Ils sont d'une toute autre nature. Similaires aux loups-garous mais encore très différents. Ils marchent sur deux jambes et sont plus rapides, plus forts et plus mortels—et aussi beaucoup plus grands.

« Par ici, dépêche-toi », siffle Grand-mère, me poussant plus vite et plus loin à travers des passages froids. « On ne peut pas les laisser te trouver », dit-elle en attrapant ma main et en me conduisant dans une autre branche de la grotte. L'urgence dans sa voix est effrayante, et quand j'essaie de chercher du réconfort sur son visage, ses traits sont obscurcis par l'obscurité.

« Je le savais. Je savais que ce salaud nous trahirait en partant. Il a tout gâché. J'avais besoin de plus de temps ; j'aurais dû avoir plus de temps. La prophétie n'est pas pour avant un an... », murmure-t-elle avant que ses mots ne se perdent.

« Grand-mère— » j'essaie de questionner, mais sa main se referme sur ma bouche. Nous écoutons des gens courir, et je sais que ce sont les lycans. Leur rythme est bien plus rapide que celui des loups-garous, et je peux les entendre se rapprocher. Les cheveux de ma grand-mère effleurent mon visage alors qu'elle fixe la direction d'où nous venons.

Sa main tremble sur ma bouche. « Si le roi te trouve et découvre ce que tu es— »

« Grand-mère, de quoi parles-tu ? » je siffle. Elle a l'air d'une folle.

« Tais-toi, mon enfant. Baisse la voix. » Elle attrape mon bras et me tire dans un passage étroit.

« Tu ne fais aucun sens », je chuchote alors qu'elle s'arrête devant une pente. Elle lève les yeux vers le trou au-dessus, qui ressemble à une petite tache de lumière lunaire.

« J'ai promis à ta mère. Maintenant, je l'ai trahie. Cet imbécile les a menés droit à toi », gémit-elle. Alors que je saisis son bras, elle se retourne et saisit ma tête entre ses mains.

« Écoute-moi ! Ils ne doivent pas découvrir ce que tu es. Tu dois garder cela secret du roi. La mort serait plus clémente », balbutie-t-elle, ses mains tremblant de chaque côté de mon visage.

« De quoi parles-tu ? »

« Les fils du roi », dit-elle, me lâchant pour commencer à grimper. Je me dépêche de la suivre, voulant savoir de quoi elle parle, mais je n'obtiens pas plus de réponses.

Les bruits de pieds frappant la pierre et les cris des hommes arrêtent mon souffle alors que nous grimpons à travers l'étroit passage vers l'ouverture au-dessus, utilisant nos pieds et nos mains pour ne pas glisser jusqu'au sol de la grotte. Chaque pas de ma grand-mère fait pleuvoir de la poussière et de petits cailloux sur moi, mais mes mains et mes pieds refusent de perdre la petite traction que j'ai alors que nous montons plus haut.

« Zirah, dépêche-toi ! » siffle ma grand-mère, et alors qu'elle atteint l'ouverture au-dessus, j'entends un grognement en dessous. Grand-mère se hisse dehors, et je regarde en bas pour voir des yeux ambrés qui me fixent.

Rien ne vous fait bouger plus vite que de savoir que des griffes et des dents attendent votre chute. Je pousse un cri. Je ne peux pas m'en empêcher. Ma grand-mère agite sa main au-dessus de ma tête quand le lycan saute dans l'étroit passage. Il agrippe ma cheville et manque de peu de me faire glisser en arrière.

Mes ongles se déchirent de mes doigts alors que je gratte frénétiquement le mur de la grotte, tremblant et donnant des coups de pied. Le lycan rugit en dessous, et ses griffes tranchent ma peau délicate comme un couteau chaud dans du beurre.

« Zirah, dépêche-toi », siffle Mamie, sa main touchant à peine mes doigts. Serrant les dents, j'essaie d'utiliser mon pied—qui est encore sur le mur—pour grimper plus haut. Le lycan en dessous de moi perd légèrement sa prise, mais ses griffes acérées s'accrochent à ma cheville et me tirent vers le bas.

Ma main s'agite, essayant d'atteindre Mamie. Lorsqu'elle parvient à attraper mon bras, la force qu'elle déploie est stupéfiante. Le lycan griffe les parois internes du tunnel, essayant de m'atteindre.

Je donne un coup de pied, qui frappe le côté de sa tête, et il tombe en arrière. Mamie gémit, et je lève les yeux pour voir ses yeux briller de blanc. Ses pupilles se mettent à luire en bleu alors qu'un courant d'air tourbillonne autour de moi, et elle m'arrache du trou étroit. Je regarde timidement en bas, observant le lycan essayer de se faufiler par la petite ouverture avant de glisser à nouveau au sol de la grotte, incapable de passer.

Ma cheville est en sang. Les coupures brûlent, mais là où il a planté ses griffes comme des hameçons fait le plus mal. Les blessures horribles sont presque jusqu'à l'os. Gémissant, je me mets debout, repoussant les mains inquiètes de ma grand-mère.

« Vite, montre-moi », siffle Mamie, mais je secoue la tête, la poussant à continuer.

« On n'a pas le temps. Va », je lui murmure en criant. Elle hoche la tête, grimpant le terrain rocheux alors que nous essayons de contourner ceux qui nous poursuivent, chaque pas étant douloureux alors que ma cheville enfle. Nous devons juste atteindre l'autre côté de la montagne où se trouve la plage. La falaise ici est rocheuse et offre un peu de couverture, mais notre odeur nous trahira rapidement.

Et c'est immédiatement le cas.

Pour aggraver les choses, c'est la pleine lune, ce qui signifie que les bêtes qui nous poursuivent sont à pleine puissance. Mamie glisse sur un rocher lâche, et je la rattrape de justesse. La stabilisant sur ses pieds, je la pousse et la traîne autour du bord de la montagne. Lorsqu'un grondement retentissant explose dans la direction vers laquelle nous courons, je me fige, et Mamie aussi. Mes yeux se déplacent nerveusement, essayant de repérer les intrus tout en cherchant une autre voie, mais je ne vois qu'un petit palier avant le bord de la falaise.

Mamie s'élance, glissant et dérapant sur la surface lisse, et je la suis, pensant qu'elle voit peut-être quelque chose que je ne vois pas. Juste au moment où mes pieds nus touchent le rocher lisse en dessous, des griffes déchirent les rochers, produisant un bruit affreux.

Mon regard se lève d'un coup, et je me retrouve face à face avec un lycan grognant. C'est la première fois que j'en vois un de près, et ils sont plus terrifiants que je n'aurais jamais pu imaginer. Il nous traque, et alors que je recule, Mamie me serre fermement le bras. Un autre grognement féroce vient de l'autre côté de nous, et je me retourne pour trouver un deuxième lycan qui se rapproche.

Ma tête se tourne d'un côté à l'autre, essayant de surveiller les deux quand ma grand-mère lâche mon bras. Pour une raison étrange, lorsque je détourne les yeux des lycans, Mamie arbore le plus beau des sourires.

« Nous n'avons plus de temps. Le temps est quelque chose contre lequel je me bats depuis dix-huit ans. Ils sont peut-être fils de roi, mais ils sont loin d'être dignes », murmure-t-elle, et je fais un pas vers elle.

Elle recule d'un pas, et je tends la main vers elle, les yeux écarquillés, mais elle secoue la tête. Mon cœur s'emballe dans ma poitrine. L'intuition de ce qui va arriver fait trembler mes lèvres, et ma main tâtonne l'air pour la trouver. « Je dois te laisser partir, ma douce fille. Utilise les arts. Souviens-toi de ce que je t'ai appris. »

« Non », je hoquette alors que le bruit des griffes raclant les rochers devient plus fort derrière moi. Sans me retourner, je sais que nous sommes piégées, acculées sans aucune issue.

« Je ne retournerai pas là-bas, Zirah. Je ne peux pas, pas après la dernière fois. » Ses mots me confondent. Nous n'avons jamais quitté les montagnes ; c'est le seul foyer que j'aie jamais connu. Ses yeux bougent derrière moi, se plissant furieusement.

« Ils t'ont trouvée, mais ils le regretteront. » Elle ricane avant de reculer encore d'un pas.

Sentant quelque chose de mal, je tends la main vers elle, mais elle s'élance soudain vers le bord de la falaise. Mes yeux s'écarquillent d'horreur ; c'est bien trop haut pour sauter d'ici. Mon cri est fort et viscéral alors que je la regarde, horrifiée, se donner la mort.

L'océan est peut-être en dessous, mais peu importe la rapidité du courant, ce serait comme heurter du ciment à cette hauteur. Si par miracle elle survivait à l'impact initial, elle ne survivrait jamais aux rochers acérés qui tapissent le fond.

Mes pieds dérapent sur la surface, et je tombe à genoux, scrutant le vide dans l'obscurité. Les larmes brûlent ma vision quand un mouvement derrière moi me fait jeter un regard furieux par-dessus mon épaule. Elle s'est tuée. Elle préférait mourir que de partir avec eux, ce qui me décide.

Mamie est intrépide ; il vaut mieux que je la suive si elle craint ces bêtes. Me relevant rapidement, je recule, rassemblant mon courage avant de courir vers le bord.

Le grognement qui déchire l'air hérisse ma peau de chair de poule. Puis, l'air est soudainement chassé de mes poumons, et je suis écrasée sous un poids lourd. Je me débats instantanément, crie et essaie de me libérer. Le poids se soulève légèrement, et des mains énormes et griffues m'attrapent, me roulant sur le ventre et me plaquant au sol.

Des pieds poilus s'arrêtent à côté de moi, et alors qu'un souffle chaud descend dans mon cou, je rejette ma tête en arrière. La douleur vibre dans mon crâne alors que je fais contact, et la bête sur moi grogne et renifle bruyamment. Me retournant, je le frappe sur le côté de la tête, mais il me repousse sur le ventre. Il presse un genou lourd entre mes omoplates et frappe son poing sur le côté de ma tête. Le coup est violent, et mes yeux papillonnent tandis que mes oreilles bourdonnent fortement. Ma vision se rétrécit, et je cligne des yeux. On dirait que ma tête a été fracassée sur le rocher comme un œuf. La douleur explose, parcourant mon crâne et pulsant derrière mes yeux, me volant la vue. La seconde suivante, tout devient noir.

Senaste Kapitel

Du Kan Tycka Om Detta 😍

Perfekt Jävel

Perfekt Jävel

39.5k Visningar · Uppdateras · Mary D. Sant
Han lyfte mina armar och pressade mina händer ovanför mitt huvud. "Säg att du inte låg med honom, för helvete," krävde han genom sammanbitna tänder.

"Stick och brinn, din jävel!" fräste jag tillbaka och försökte slita mig loss.

"Säg det!" morrade han och grep tag om min haka med ena handen.

"Tror du att jag är en slampa?"

"Så det är ett nej?"

"Dra åt helvete!"

"Bra. Det var allt jag behövde höra," sa han och drog upp min svarta topp med ena handen, blottade mina bröst och skickade en våg av adrenalin genom min kropp.

"Vad fan håller du på med?" flämtade jag medan han stirrade på mina bröst med ett nöjt leende.

Han drog ett finger över ett av märkena han lämnat precis under en av mina bröstvårtor.

Den jäveln beundrade märkena han lämnat på mig?

"Linda dina ben runt mig," beordrade han.

Han böjde sig ner tillräckligt för att ta mitt bröst i sin mun och sög hårt på en bröstvårta. Jag bet mig i underläppen för att kväva ett stön när han bet till, vilket fick mig att båga bröstet mot honom.

"Jag kommer att släppa dina händer; våga inte försöka stoppa mig."



Jävel, arrogant och fullständigt oemotståndlig, precis den typen av man Ellie svor att hon aldrig skulle bli involverad med igen. Men när hennes väns bror återvänder till staden, finner hon sig farligt nära att ge efter för sina vildaste begär.

Hon är irriterande, smart, het, fullständigt galen, och hon driver Ethan Morgan till vansinne också.

Vad som började som ett enkelt spel plågar honom nu. Han kan inte få henne ur sitt huvud, men han kommer aldrig att släppa in någon i sitt hjärta igen.

Även om de båda kämpar med all sin kraft mot denna brinnande attraktion, kommer de att kunna stå emot?
Jag tror att jag låg med min brors bästa vän

Jag tror att jag låg med min brors bästa vän

10.4k Visningar · Uppdateras · PERFECT PEN
Jag kysste honom igen för att distrahera honom medan jag lossade hans bälte och drog ner hans byxor och kalsonger samtidigt. Jag drog mig tillbaka och kunde inte tro mina ögon...jag menar, jag visste att han var stor men inte så här stor och jag är ganska säker på att han märkte att jag var chockad.
"Vad är det, älskling...blev du rädd?" Han log och låste blicken med min. Jag svarade genom att luta huvudet och le mot honom.
"Du vet, jag förväntade mig inte att du skulle göra det här, jag ville bara..." Han slutade prata när jag lindade mina händer runt hans kuk och snurrade min tunga runt hans svamp innan jag tog honom i min mun.
"Fan!!" Han stönade.


Dahlia Thompsons liv tar en annan vändning efter att hon återvänder från en två veckors resa för att besöka sina föräldrar och går in på sin pojkvän, Scott Miller, som är otrogen med hennes bästa vän från gymnasiet, Emma Jones.
Arg och förkrossad bestämmer hon sig för att åka hem men ändrar sig och väljer att festa hårt med en främling.
Hon super sig full och slutar med att ge sin kropp till denna främling, Jason Smith, som visar sig vara hennes blivande chef och hennes brors bästa vän.
Föll för Pappas Vän

Föll för Pappas Vän

7.4k Visningar · Avslutad · Esliee I. Wisdon 🌶
Jag stönar och lutar mig över honom, vilar min panna mot hans axel.
"Rida mig, Ängel." Han befaller, flämtande, och styr mina höfter.
"Sätt in den i mig, snälla..." Jag ber, biter honom i axeln, försöker kontrollera den njutningsfulla känslan som tar över min kropp mer intensivt än någon orgasm jag känt ensam. Han gnider bara sin kuk mot mig, och känslan är bättre än något jag kunnat åstadkomma själv.
"Håll käften." Säger han hest, gräver sina fingrar ännu hårdare i mina höfter, styr hur jag rider i hans knä snabbt, glider med min våta öppning och får min klitoris att gnida mot hans hårdhet.
"Hah, Julian..." Hans namn undslipper mig med ett högt stön, och han lyfter mina höfter med extrem lätthet och drar mig ner igen, vilket gör ett ihåligt ljud som får mig att bita mig i läppen. Jag kunde känna hur spetsen av hans kuk farligt mötte min öppning...

Angelee bestämmer sig för att befria sig själv och göra vad hon vill, inklusive att förlora sin oskuld efter att ha fångat sin pojkvän sedan fyra år tillbaka sova med hennes bästa vän i hans lägenhet. Men vem skulle kunna vara det bästa valet, om inte hennes pappas bästa vän, en framgångsrik man och en övertygad ungkarl?

Julian är van vid att ha flörtar och engångsligg. Mer än så, han har aldrig varit bunden till någon, eller fått sitt hjärta vunnet. Och det skulle göra honom till den bästa kandidaten... om han var villig att acceptera Angelees begäran. Men hon är fast besluten att övertyga honom, även om det innebär att förföra honom och röra till det i hans huvud helt och hållet. ... "Angelee?" Han tittar på mig förvirrat, kanske är mitt uttryck förvirrat. Men jag öppnar bara mina läppar, säger långsamt, "Julian, jag vill att du knullar mig."
Åldersgräns: 18+
Mr. Ryan

Mr. Ryan

7k Visningar · Avslutad · Mary D. Sant
"Vilka saker är inte under din kontroll ikväll?" Jag gav mitt bästa leende och lutade mig mot väggen.
Han kom närmare med en mörk och hungrig blick,
så nära,
hans händer nådde mitt ansikte, och han pressade sin kropp mot min.
Hans mun tog min ivrigt, lite ohövligt.
Hans tunga lämnade mig andfådd.
"Om du inte följer med mig, kommer jag att ta dig här och nu." Han viskade.


Katherine behöll sin oskuld i flera år även efter att hon fyllde 18. Men en dag mötte hon en extremt sexuell man, Nathan Ryan, på klubben. Han hade de mest förföriska blå ögon hon någonsin sett, en välformad haka, nästan gyllene blont hår, fylliga läppar, perfekt formade, och det mest fantastiska leendet, med perfekta tänder och de där förbaskade smilgroparna. Otroligt sexig.

Hon och han hade en vacker och het engångsföreteelse...
Katherine trodde att hon kanske aldrig skulle träffa mannen igen.
Men ödet har en annan plan.

Katherine är på väg att ta jobbet som assistent till en miljardär som äger ett av de största företagen i landet och är känd för att vara en erövrare, auktoritär och helt oemotståndlig man. Han är Nathan Ryan!

Kommer Kate att kunna motstå charmen hos denna attraktiva, mäktiga och förföriska man?
Läs för att följa en relation sliten mellan ilska och den okontrollerbara lusten efter njutning.

Varning: R18+, Endast för mogna läsare.
Herr Forbes

Herr Forbes

3.9k Visningar · Avslutad · Mary D. Sant
"Böj dig framåt. Jag vill se din rumpa medan jag knullar dig."

Herregud! Samtidigt som hans ord väckte mig, lyckades de irritera mig. Även nu är han fortfarande samma skitstövel, arrogant och bossig som alltid, som alltid ville ha saker på sitt sätt.

"Varför skulle jag göra det?" frågade jag, kände hur mina ben blev svaga.

"Jag är ledsen om jag fick dig att tro att du hade något val," sa han innan han grep tag i mitt hår och tryckte ner min överkropp, tvingade mig att luta mig framåt och placera händerna på ytan av hans skrivbord.

Åh, herregud. Det fick mig att le, och gjorde mig ännu våtare. Bryce Forbes var mycket hårdare än jag hade föreställt mig.



Anneliese Starling kunde använda varje synonym för ordet grymhet i ordboken för att beskriva sin skitstövel till chef, och det skulle ändå inte vara tillräckligt. Bryce Forbes är själva definitionen av grymhet, men tyvärr också av oemotståndlig åtrå.

Medan spänningen mellan Anne och Bryce når okontrollerbara nivåer, måste Anneliese kämpa för att motstå frestelsen och kommer att behöva göra svåra val, mellan att följa sina professionella ambitioner eller ge efter för sina djupaste begär, för gränsen mellan kontoret och sovrummet är på väg att försvinna helt.

Bryce vet inte längre vad han ska göra för att hålla henne borta från sina tankar. Under lång tid var Anneliese Starling bara flickan som arbetade med hans far, och familjens älskling. Men tyvärr för Bryce har hon blivit en oumbärlig och provocerande kvinna som kan driva honom till vansinne. Bryce vet inte hur länge till han kan hålla sina händer borta från henne.

Involverade i ett farligt spel, där affärer och förbjudna njutningar flätas samman, står Anne och Bryce inför den tunna linjen mellan det professionella och det personliga, där varje utbytt blick, varje provokation, är en inbjudan att utforska farliga och okända territorier.
Hans lilla blomma

Hans lilla blomma

5.7k Visningar · Avslutad · December Secrets
Hans händer kryper uppför mina ben. Grova och hänsynslösa.
"Du kom undan en gång, Flora," säger han. "Aldrig igen. Du är min."
Han stramar åt sitt grepp om min hals. "Säg det."
"Jag är din," kvider jag fram. Jag har alltid varit det.

Flora och Felix, plötsligt separerade och återförenade under märkliga omständigheter. Han vet inte vad som egentligen hände. Hon har hemligheter att dölja och löften att hålla.
Men saker och ting förändras. Förräderi är på väg.
Han misslyckades med att skydda henne en gång tidigare. Han ska vara fördömd om det händer igen.

(Hans Lilla Blomma-serien består av två berättelser, jag hoppas du gillar dem.)
Hans Oönskade Fru Igen

Hans Oönskade Fru Igen

1.4k Visningar · Avslutad · Sweetstuff1111
Detta är uppföljaren till 'Hans Oönskade Fru'

Utdrag

"Ut härifrån! Det finns inget kvar mellan oss." skriker Nathan.

"Vad menar du, Nathan? Vi är gifta."

Hans läppar blev tunna. "Min advokat kommer att kontakta dig om det."

"Nathan." Hon vädjar. "Varför gör du så här? Det här är inte du."

"Sabrina." Han betonade hennes namn kraftigt. "Du känner inte mig, du har inte den blekaste aning om vem jag är. Den där mesen du kände som din man finns inte längre. Du kommer att få se vem Nathan Alden verkligen är." Han plockar upp telefonen och trycker på en knapp.

"Säkerhet, jag har en kvinna här som behöver eskorteras ut ur byggnaden."

Slut på utdraget

Vad kan möjligtvis ha vänt Nathan mot Sabrina?

~~~~~~~~
Den förlorade prinsessan av lykanerna

Den förlorade prinsessan av lykanerna

939 Visningar · Avslutad · Beatrice Putnam
Han hjälper mig försiktigt att ta av min skjorta. Jag skyddar mig själv med mina armar.
"Nej, snälla låt mig titta på dig. Jag vill se din vackra kropp," säger han.
Hur kunde han säga att jag var vacker med ärr över hela kroppen? Jag har inget annat än skinn och ben. Tårarna rinner från mina ögon. Han torkar bort dem och omfamnar mig i en tröstande kram.
"Låt allt komma ut," säger han.
Han börjar tvätta mina lår, långsamt rör sig upp mot min vagina. Känna min spänning, han stannar abrupt och fortsätter att tvätta mitt hår innan han sveper en handduk runt mig.
"Kan jag kyssa dig?" frågar han.
Jag nickar, ja.
Han kysser mig djupt och intensivt.


Som den lägsta slaven i vargflocken hade Sarah varit van vid piskor och kedjor sedan hon var barn.
När hon stängde ögonen igen och väntade på att bli piskad,
oväntat, vad hon väntade på var bara en varm kram.
"Jag har äntligen hittat dig."
Alpha-kungen räddade henne. Hon var inte bara den försvunna prinsessan utan också hans ödesbestämda partner.
DONNANS OSKULDSFULLA OMEGA

DONNANS OSKULDSFULLA OMEGA

854 Visningar · Uppdateras · Lyka Moon
Han lutar sig nära, hans andedräkt är varm mot mitt öra och skickar en kittlande känsla över min hud som lämnar mig andlös. Hans röst är hes och farlig, skickar en stöt ner i min mage. "Gillade du vad du såg, Mia?" frågar han, hans ord fyllda med busig avsikt.
Ett gnyende undslapp mig, och jag bet snabbt ihop läpparna för att stoppa det, men hans beröring var hypnotisk, och jag smälte in i hans kropp som var pressad mot min, vilket fick mig att känna mig fångad och hjälplös.
Hur kunde jag vara avskräckt av Dominics mörker, men ändå dras till det, som en mal till en låga. Denna man hade en överväldigande närvaro, hans dominans och kontroll väckte en vriden nyfikenhet inom mig som jag inte visste hur jag skulle hantera eller närma mig.


Mia finner sig intrasslad i ett nät av makt och svek. Efter att ha upptäckt sin ex-pojkväns otrohet, möter hon Dominic, en hänsynslös alfa och hennes exs pappa, som väcker en förbjuden attraktion inom henne. När Mias sanna identitet avslöjas, slits hon mellan lockelsen av Dominics mörka charm och ett arrangerat äktenskap. Mia måste göra omöjliga val för att skydda sig själv och dem hon älskar. Kommer hon att ge efter för de krafter som försöker kontrollera henne, eller kommer hon att skapa sin egen väg i detta farliga spel av kärlek och lojalitet?
En Alfas Rävhona

En Alfas Rävhona

621 Visningar · Avslutad · Ms Nauti
Gillar du vad du ser? Hon rodnade, medveten om att hennes tankar var hennes egna.
Ja, det gör jag. Hans mjuka svar ekade i hennes alkoholbemängda tankar.

Hon hade bara låst ögonen med den heta främlingen på klubben i några sekunder, och nästa sak hon vet är att hon kommer att bli hans om fem dagar! Busiga lilla Myra möter dominerande Alfa Kungen Sloan, och frestelsens spel är redo att börja.
. . .
(Denna berättelse innehåller vuxna teman, starkt språk och beskrivande sexuellt innehåll som inte är lämpligt för personer under arton [18] år)
. . .
Alla rättigheter förbehållna (c) Nauti.Bear (juli 2020)
SÖT FRESTELSE: EROTIK

SÖT FRESTELSE: EROTIK

1.3k Visningar · Avslutad · Excel Arthur
VARNING!!!!! DEN HÄR BOKEN ÄR REN EROTIK OCH INNEHÅLLER EXTREMT EXPLICIT INNEHÅLL I NÄSTAN VARJE KAPITEL. REKOMMENDERAS FÖR 18+ 🔞 DET ÄR EN SAMLING AV TRE TABU EROTISKA ROMANTIKHISTORIER I EN.

HUVUDHISTORIA

Artonåriga Marilyn Muriel blir chockad en vacker sommar när hennes mamma presenterar en slående, stilig ung man som sin nya make. En omedelbar och oförklarlig koppling uppstår mellan henne och denna grekiska gud när han i hemlighet börjar sända olika oönskade signaler mot henne. Marilyn finner sig snart i olika, oemotståndliga sexuella äventyr med denna charmiga, förföriska man i sin mammas frånvaro. Vad kommer att bli ödet eller resultatet av en sådan handling och kommer hennes mamma någonsin att få veta om den skandal som pågår rakt under hennes näsa?
Hans speciella partner

Hans speciella partner

1.2k Visningar · Avslutad · Mata Skoula
Ella och hennes bästa vän Mia har bott ensamma de senaste två åren efter att deras flock blev dödad av rövare. Hon är en alfa-dotter och försöker hålla sin identitet hemlig. En dag hittar Mia till slut sin partner och han leder dem till sin flock. Vad kommer att hända där? Är Ella redo att avslöja sin hemlighet?

Jonathan King är alfahanen i Black Stone-flocken. Han är en mardröm för sina fiender men hans flock älskar honom. Han har ännu inte hittat sin partner men vill ha en Luna vid sin sida. Hans liv kommer att förändras när en mänsklig flicka kommer in i hans flock. Hans varg är attraherad av henne men hon är inte hans partner. Han börjar hålla ett nära öga på henne eftersom han vet att hon bär på en hemlighet. Är han redo för vad han kommer att upptäcka?