L'Héritier Inconnu de l'Alpha

L'Héritier Inconnu de l'Alpha

THE ROYAL LOUNGE👑 · Avslutad · 167.4k Ord

312
PopulÀr
3.8k
Visningar
150
Tillagd
Dela:facebooktwitterpinterestwhatsappreddit

Introduktion

EXTRAIT :
"Tu es Ă  moi !", il me cria dessus avec un regard noir sur son beau visage.
"Je n'étais pas à toi quand tu m'as rejetée ce matin-là", j'essayai de refléter ses traits mais j'échouai lamentablement. Il esquissa un léger sourire, son regard noir disparaissant alors qu'il réduisait la distance entre nous et posait sa main sur ma taille, me faisant frissonner.
"Tu as toujours Ă©tĂ© Ă  moi, Brea", il me tira plus prĂšs de lui et enfouit sa tĂȘte dans mon cou, inhalant mon parfum et dĂ©fiant mon espace personnel, "Et tu seras toujours Ă  moi". Je sentis ses dents effleurer mon omoplate - il allait me marquer et je n'avais pas la force de l'en empĂȘcher...
"Maman !", la voix de mon fils me sortit de ma transe envoûtée et je fis un pas rapide en arriÚre, loin de cet homme qui avait toujours été un étranger pour moi. Je pris mon garçon dans mes bras et le posai sur ma hanche avant de regarder à nouveau l'homme. Il avait un air de choc sur le visage, clignant des yeux avec insistance,
"Est-ce que c'est...", il s'interrompit,
"Le nĂŽtre ? Oui", je voulais lui mentir, lui dire que l'enfant dans mes bras n'Ă©tait pas le sien, peut-ĂȘtre ressentirait-il la mĂȘme douleur que j'avais ressentie le jour oĂč il m'avait rejetĂ©e...


Brea Adler, rejetée par son compagnon et toute sa meute, est forcée de partir aprÚs ne plus pouvoir supporter la situation. Elle finit par rejoindre une autre meute avec un Alpha, Brennon Kane, qui la traite comme une reine et ils tombent instantanément amoureux.

Que se passe-t-il cinq ans plus tard lorsque son compagnon et ancien Alpha, Jax Montero, visite sa nouvelle meute pour discuter de questions de meute ? Que se passe-t-il lorsqu'il découvre qu'elle a un enfant de lui ?

Kapitel 1

FLASHFORWARD

Elle se souvenait de la premiÚre fois qu'il l'avait emmenée là-bas et qu'elle avait refusé de mettre un pied dans la maison - cela s'était terminé par une partie de jambes en l'air dans la voiture et une énorme dispute entre eux. Quelques années plus tard, elle avait décidé qu'il était enfin temps de surmonter cette peur et elle avait finalement revisité de vieux souvenirs - c'était l'expérience la plus émouvante et la plus belle qu'elle ait jamais vécue.

"Fais-moi confiance, tu ne vas pas te débarrasser de nous de sitÎt", plaisanta-t-elle avant de se tourner vers un serveur et de demander une autre saveur de gùteau.

"Merde", fut tout ce qu'Asher put dire avant de sentir une petite tape sur son épaule. Il se retourna et soudain, la tristesse l'envahit à nouveau, mais il essaya de la masquer avec un sourire qui n'atteignait pas vraiment ses yeux.

Elle lui sourit largement - sincĂšrement, ce qui le fit se sentir comme la pire personne sur terre. Elle enroula ses bras autour de sa taille et le tira plus prĂšs d'elle, "Nous devons parler". Son cƓur s'arrĂȘta de battre pendant une fraction de seconde - c'Ă©tait le moment ; il savait que c'Ă©tait le moment.

Est-ce qu'elle savait ? Comment l'avait-elle dĂ©couvert ? Peut-ĂȘtre devrait-il lui dire avant qu'elle n'ait la chance de l'accuser.

"Oui, nous devons parler", acquiesça-t-il et se tourna vers sa mĂšre, "Maman, on peut s'excuser ?", elle hocha frĂ©nĂ©tiquement la tĂȘte et Ă©mit des sons Ă©touffĂ©s puisque sa bouche Ă©tait pleine Ă  craquer.

Il prit la main d'Imogen dans la sienne et la conduisit hors du bĂątiment avec une seule pensĂ©e en tĂȘte...

Il était foutu.

Point de vue de Brea.

Je me suis rĂ©veillĂ©e avec un sourire sur le visage - c'Ă©tait la premiĂšre fois depuis trĂšs longtemps que j'avais une raison valable de sourire. D'habitude, je ne voyais aucune raison de sourire ; mes journĂ©es semblaient toujours empirer de jour en jour mais aujourd'hui, je croisais les doigts. Aujourd'hui allait ĂȘtre une bonne journĂ©e - une journĂ©e spĂ©ciale !

Aujourd'hui, j'allais trouver mon Ăąme sƓur et peut-ĂȘtre alors, les gens de ma meute arrĂȘteraient de me traiter comme si j'Ă©tais diffĂ©rente, comme si j'Ă©tais une sorte de monstre dont ils voulaient juste se dĂ©barrasser. Comme si j'Ă©tais de la saletĂ© sous leurs chaussures.

Mais n'est-ce pas ce que j'Ă©tais ? disait une petite voix au fond de ma tĂȘte. Et c'est exactement ce que je serais toujours. Je devais juste ĂȘtre d'accord avec cette voix, c'Ă©tait la voix de la raison qui me disait de ne pas me faire d'illusions ou de penser que trouver un compagnon changerait quoi que ce soit pour moi. Peu importe qui Ă©tait mon compagnon, je serais toujours une OmĂ©ga - la classe trahie, le maillon faible de la meute, l'intruse indĂ©sirable du groupe.

Je n'étais pas la seule Oméga de la meute, non, nous étions plus de vingt mais tout le monde me trouvait une cible facile, y compris les autres Omégas. On me harcelait comme si c'était la fin du monde, on me brutalisait et m'insultait comme si je n'avais aucun sentiment et parfois, je me demandais pourquoi j'étais encore là - dans cette meute, qu'est-ce que je faisais ici ? Je n'avais rien ici ; pas de parents, pas de famille, pas d'amis, rien du tout - j'étais juste cette pauvre petite Oméga qui n'avait absolument rien à son nom. Si je partais, qu'allais-je perdre ? Qu'est-ce qu'ils allaient perdre ?

Non ! Pas aujourd'hui, je n'allais pas penser à cette misérable excuse de meute aujourd'hui, je ne laisserais aucun d'eux gùcher ma journée. Ils ne se souciaient pas de moi alors pourquoi devrais-je leur accorder la moindre importance ?

Je regardai l'heure sur l'horloge et soupirai, décidant qu'il était temps de sortir du lit et d'aller dans la salle de bain pour me préparer pour une journée probablement sans événement, à moins que mon compagnon appartienne à cette meute, alors ma journée serait définitivement mouvementée.

Puis ça m'a frappĂ©e, aujourd'hui c'Ă©tait aussi l'anniversaire du fils de l'Alpha. Je gĂ©mis de douleur - si je cherchais du mouvementĂ©, j'avais trouvĂ© du mouvementĂ©. Le fils de l'Alpha, Jax, Ă©tait toujours dĂ©terminĂ© Ă  organiser des fĂȘtes somptueuses chaque annĂ©e pour son anniversaire - pour notre anniversaire et c'Ă©tait obligatoire pour tous ceux de son groupe d'Ăąge d'y assister. J'avais glissĂ© dans ce groupe, n'ayant que deux ans de moins que lui et je dĂ©testais ce fait. Chaque annĂ©e, j'Ă©tais obligĂ©e de passer mon anniversaire Ă  ses fĂȘtes d'anniversaire, chacune devenant de plus en plus horrible annĂ©e aprĂšs annĂ©e.

Quelque chose me disait que celle-ci allait ĂȘtre la plus insupportable de toutes, Ă©tant donnĂ© qu'il fĂȘtait ses dix-huit ans cette annĂ©e. C'Ă©tait l'Ăąge oĂč la plupart des loups-garous devenaient incontrĂŽlables, surtout ceux qui n'Ă©taient pas encore accouplĂ©s - c'Ă©tait exactement le cas de Jax, il n'avait pas encore trouvĂ© son compagnon et cela faisait presque deux ans.

Je sautai hors de la douche et enroulai une serviette autour de mon corps mince - je n'Ă©tais pas naturellement comme ça mais j'aurais aimĂ© l'ĂȘtre, vraiment, mais ce n'Ă©tait pas le cas, j'Ă©tais comme ça parce que je souffrais d'une mauvaise perte d'appĂ©tit, je ne mangeais jamais correctement et cela m'affectait beaucoup. Cela n'aidait pas non plus que j'aie Ă©tĂ© harcelĂ©e pour avoir trop de graisse sur mon corps, puis j'ai maigri seulement pour ĂȘtre appelĂ©e 'femme mince' par mes principaux harceleurs, alias le groupe d'amis de Jax.

Non, Jax n'Ă©tait pas l'un de mes harceleurs, il ne me prĂȘtait mĂȘme pas beaucoup d'attention mais il regardait quand ils m'appelaient des noms et jetaient mes affaires par terre. Il ricanait parfois puis retournait Ă  embrasser la derniĂšre conquĂȘte de la semaine. Je roulai des yeux. Quel connard.

Je me suis dirigĂ©e vers la pile de vĂȘtements pliĂ©s sur le cĂŽtĂ© de ma chambre et j'ai choisi l'une de mes meilleures tenues - c'Ă©tait une robe noire usĂ©e et elle Ă©tait vraiment bonne Ă  jeter, mais je n'avais pas d'autre choix que de la garder puisque je n'avais pas d'argent pour des dĂ©penses superflues. J'Ă©tais sur le fonds de confiance de la meute; c'Ă©tait comme un substitut Ă  l'absence d'orphelinat de la meute.

J'ai enfilĂ© mes baskets usĂ©es et attrapĂ© mon sac. J'ai ouvert ma porte doucement et jetĂ© un coup d'Ɠil dans le couloir - Ă  gauche, Ă  droite. Personne n'Ă©tait lĂ , comme il se devait. Je m'assurais toujours d'ĂȘtre rĂ©veillĂ©e avant tout le monde dans la maison pour Ă©viter de les croiser. Je me suis faufilĂ©e hors de la maison de la meute et j'ai commencĂ© Ă  marcher vers l'Ă©cole, mais je savais bien qu'il Ă©tait beaucoup trop tĂŽt et que l'Ă©cole ne serait pas ouverte avant sept heures - plus d'une heure Ă  attendre, c'est dire Ă  quel point j'Ă©tais matinale.

Alors, j'ai pris le chemin le plus long; Ă  travers les buissons jusqu'Ă  ce que je tombe sur mon ancienne maison. C'Ă©tait devenu une routine quotidienne; se rĂ©veiller extrĂȘmement tĂŽt le matin, s'habiller, se faufiler hors de la maison de la meute et passer l'heure ici, de l'autre cĂŽtĂ© de la route de mon ancienne maison. C'Ă©tait un bungalow, pas grand-chose mais c'Ă©tait toujours mon chez-moi et j'y Ă©tais trĂšs attachĂ©e. C'Ă©tait le seul endroit oĂč je pouvais m'Ă©vader du monde extĂ©rieur - prendre une bouffĂ©e d'air nĂ©cessaire et un endroit oĂč je pouvais me sentir vraiment libre mais je ne l'avais plus. DĂšs que mes parents sont morts, tout m'a Ă©tĂ© enlevĂ©, tout a Ă©tĂ© pris par ma propre meute.

Comme d'habitude, je suis partie quand le soleil Ă©tait presque Ă  son zĂ©nith, je ne savais jamais quelle heure il Ă©tait quand je me dirigeais vers l'Ă©cole mais j'y arrivais toujours aussi tĂŽt que possible. Je ne voyais pas l'intĂ©rĂȘt d'avoir ou mĂȘme de possĂ©der un tĂ©lĂ©phone portable car il n'y avait personne que j'avais besoin de joindre ou de contacter, ils Ă©taient soit morts soit inexistants.

Je suis arrivĂ©e devant l'Ă©cole et j'ai soupirĂ©, me prĂ©parant mentalement Ă  ma dose quotidienne de harcĂšlement matinal et Ă  la lĂ©gĂšre chance que mon Ăąme sƓur soit Ă  l'intĂ©rieur du bĂątiment scolaire - cela seul illuminait mon visage, je pourrais rĂ©ellement Ă©viter de me faire harceler si je trouvais mon Ăąme sƓur avant de croiser la bande de Jax.

Malheureusement, la vie était une chose horrible, horrible et à ce stade, j'étais déterminée à croire qu'elle me détestait et espérait ma mort. Au bout du couloir, je pouvais voir ladite bande marcher vers moi, il était trop tard pour fuir, trop tard pour me cacher ou disparaßtre. Ils m'avaient vue et c'était fini, ils ne manqueraient jamais une occasion de harceler l'Omega.

« Femme Ă©lancĂ©e ! », s'exclama Keelan, le meilleur ami de Jax et son futur BĂȘta, avec un sourire dĂ©moniaque sur le visage. Il Ă©tait devant le groupe - oĂč Ă©tait Jax ? J'Ă©tais sur le point de m'Ă©clipser quand mon front heurta une surface dure.

« Nom de
 », soufflai-je en portant ma main Ă  ma tĂȘte pour masser l'endroit douloureux.

« OĂč crois-tu aller ? », demanda un autre de ses amis, celui contre lequel je venais de me cogner. J'Ă©tais tentĂ©e de l'insulter pour avoir fait un coup pareil, mais je gardai ma bouche fermĂ©e - ils m'avaient coincĂ©e, tous les huit.

« La langue te manque ? », sa voix, sa stupide et agaçante voix, rĂ©sonnait comme des ongles sur un tableau noir. Je ne pouvais jamais m'habituer Ă  entendre la voix d'Addilyn Villin, la reine des abeilles de la meute. Pendant longtemps, tout le monde pensait qu'elle Ă©tait destinĂ©e Ă  ĂȘtre la Luna de la meute, la compagne de Jax, mais le destin avait d'autres plans et lui avait jouĂ© un sale tour. Bien fait pour elle ! Elle agissait toujours comme si elle Ă©tait meilleure que tout le monde juste parce qu'elle Ă©tait la fille du BĂȘta - elle a eu ce qu'elle mĂ©ritait le jour oĂč Jax a annoncĂ© qu'elle n'Ă©tait pas sa compagne, en fait, c'Ă©tait le plus beau cadeau d'anniversaire que j'avais jamais reçu et j'avais quatorze ans Ă  l'Ă©poque.

« Tu n'as pas entendu que ma sƓur te parlait ? », grogna Keelan en face de moi, « Une personne de sang BĂȘta t'a parlĂ© et tu l'as ignorĂ©e. Tu dois ĂȘtre punie pour ça », un autre sourire sinistre apparut sur ses lĂšvres alors qu'il attrapait mon sac de mes Ă©paules et le jetait par terre. Le fermoir Ă©tait cassĂ©, alors tous mes livres se rĂ©pandirent. Je me penchai rapidement pour les remettre dans le sac, « Regarde-toi », dit-il avec dĂ©goĂ»t, « Tu n'es rien, tu ne seras jamais rien d'autre qu'un morceau de merde inutile pour cette meute », il s'accroupit devant moi et releva mon menton, ses mains Ă©taient froides sur ma peau et je voulais qu'il me lĂąche, « Des larmes », ricana-t-il en se tournant vers ses amis, « La garce pleure », il rit et ils imitĂšrent son action, « Peut-ĂȘtre que tu devrais aller pleurer dans les bras de ta maman et de ton papa
 oh attends, ils sont morts parce que tu les as tuĂ©s », il repoussa mon visage et se redressa de toute sa hauteur, me regardant de haut, « Pourquoi ne nous fais-tu pas tous une faveur et ne pars-tu pas ? Je suis sĂ»r que nous serions tous mieux sans toi. Allez les gars, on y va », dit-il en passant son bras autour de l'Ă©paule de sa compagne.

Oui, Keelan avait été béni avec une compagne. En fait, il l'avait trouvée dÚs qu'elle avait eu seize ans, considérant que Manilla avait toujours été un membre clé du groupe de suiveuses d'Addilyn. Keelan et Manilla avaient en réalité eu une relation intermittente avant que le destin ne les unisse définitivement, tant mieux pour eux, je suppose.

Senaste Kapitel

Du Kan Tycka Om Detta 😍

Föll för Pappas VÀn

Föll för Pappas VÀn

7.3k Visningar · Avslutad · Esliee I. Wisdon đŸŒ¶
Jag stönar och lutar mig över honom, vilar min panna mot hans axel.
"Rida mig, Ängel." Han befaller, flĂ€mtande, och styr mina höfter.
"SÀtt in den i mig, snÀlla..." Jag ber, biter honom i axeln, försöker kontrollera den njutningsfulla kÀnslan som tar över min kropp mer intensivt Àn nÄgon orgasm jag kÀnt ensam. Han gnider bara sin kuk mot mig, och kÀnslan Àr bÀttre Àn nÄgot jag kunnat Ästadkomma sjÀlv.
"HÄll kÀften." SÀger han hest, grÀver sina fingrar Ànnu hÄrdare i mina höfter, styr hur jag rider i hans knÀ snabbt, glider med min vÄta öppning och fÄr min klitoris att gnida mot hans hÄrdhet.
"Hah, Julian..." Hans namn undslipper mig med ett högt stön, och han lyfter mina höfter med extrem lÀtthet och drar mig ner igen, vilket gör ett ihÄligt ljud som fÄr mig att bita mig i lÀppen. Jag kunde kÀnna hur spetsen av hans kuk farligt mötte min öppning...

Angelee bestÀmmer sig för att befria sig sjÀlv och göra vad hon vill, inklusive att förlora sin oskuld efter att ha fÄngat sin pojkvÀn sedan fyra Är tillbaka sova med hennes bÀsta vÀn i hans lÀgenhet. Men vem skulle kunna vara det bÀsta valet, om inte hennes pappas bÀsta vÀn, en framgÄngsrik man och en övertygad ungkarl?

Julian Àr van vid att ha flörtar och engÄngsligg. Mer Àn sÄ, han har aldrig varit bunden till nÄgon, eller fÄtt sitt hjÀrta vunnet. Och det skulle göra honom till den bÀsta kandidaten... om han var villig att acceptera Angelees begÀran. Men hon Àr fast besluten att övertyga honom, Àven om det innebÀr att förföra honom och röra till det i hans huvud helt och hÄllet. ... "Angelee?" Han tittar pÄ mig förvirrat, kanske Àr mitt uttryck förvirrat. Men jag öppnar bara mina lÀppar, sÀger lÄngsamt, "Julian, jag vill att du knullar mig."
ÅldersgrĂ€ns: 18+
Mr. Ryan

Mr. Ryan

7k Visningar · Avslutad · Mary D. Sant
"Vilka saker Àr inte under din kontroll ikvÀll?" Jag gav mitt bÀsta leende och lutade mig mot vÀggen.
Han kom nÀrmare med en mörk och hungrig blick,
sÄ nÀra,
hans hÀnder nÄdde mitt ansikte, och han pressade sin kropp mot min.
Hans mun tog min ivrigt, lite ohövligt.
Hans tunga lÀmnade mig andfÄdd.
"Om du inte följer med mig, kommer jag att ta dig hÀr och nu." Han viskade.


Katherine behöll sin oskuld i flera Är Àven efter att hon fyllde 18. Men en dag mötte hon en extremt sexuell man, Nathan Ryan, pÄ klubben. Han hade de mest förföriska blÄ ögon hon nÄgonsin sett, en vÀlformad haka, nÀstan gyllene blont hÄr, fylliga lÀppar, perfekt formade, och det mest fantastiska leendet, med perfekta tÀnder och de dÀr förbaskade smilgroparna. Otroligt sexig.

Hon och han hade en vacker och het engÄngsföreteelse...
Katherine trodde att hon kanske aldrig skulle trÀffa mannen igen.
Men ödet har en annan plan.

Katherine Àr pÄ vÀg att ta jobbet som assistent till en miljardÀr som Àger ett av de största företagen i landet och Àr kÀnd för att vara en erövrare, auktoritÀr och helt oemotstÄndlig man. Han Àr Nathan Ryan!

Kommer Kate att kunna motstÄ charmen hos denna attraktiva, mÀktiga och förföriska man?
LÀs för att följa en relation sliten mellan ilska och den okontrollerbara lusten efter njutning.

Varning: R18+, Endast för mogna lÀsare.
Herr Forbes

Herr Forbes

3.9k Visningar · Avslutad · Mary D. Sant
"Böj dig framÄt. Jag vill se din rumpa medan jag knullar dig."

Herregud! Samtidigt som hans ord vĂ€ckte mig, lyckades de irritera mig. Även nu Ă€r han fortfarande samma skitstövel, arrogant och bossig som alltid, som alltid ville ha saker pĂ„ sitt sĂ€tt.

"Varför skulle jag göra det?" frÄgade jag, kÀnde hur mina ben blev svaga.

"Jag Àr ledsen om jag fick dig att tro att du hade nÄgot val," sa han innan han grep tag i mitt hÄr och tryckte ner min överkropp, tvingade mig att luta mig framÄt och placera hÀnderna pÄ ytan av hans skrivbord.

Åh, herregud. Det fick mig att le, och gjorde mig Ă€nnu vĂ„tare. Bryce Forbes var mycket hĂ„rdare Ă€n jag hade förestĂ€llt mig.



Anneliese Starling kunde anvÀnda varje synonym för ordet grymhet i ordboken för att beskriva sin skitstövel till chef, och det skulle ÀndÄ inte vara tillrÀckligt. Bryce Forbes Àr sjÀlva definitionen av grymhet, men tyvÀrr ocksÄ av oemotstÄndlig ÄtrÄ.

Medan spÀnningen mellan Anne och Bryce nÄr okontrollerbara nivÄer, mÄste Anneliese kÀmpa för att motstÄ frestelsen och kommer att behöva göra svÄra val, mellan att följa sina professionella ambitioner eller ge efter för sina djupaste begÀr, för grÀnsen mellan kontoret och sovrummet Àr pÄ vÀg att försvinna helt.

Bryce vet inte lÀngre vad han ska göra för att hÄlla henne borta frÄn sina tankar. Under lÄng tid var Anneliese Starling bara flickan som arbetade med hans far, och familjens Àlskling. Men tyvÀrr för Bryce har hon blivit en oumbÀrlig och provocerande kvinna som kan driva honom till vansinne. Bryce vet inte hur lÀnge till han kan hÄlla sina hÀnder borta frÄn henne.

Involverade i ett farligt spel, dÀr affÀrer och förbjudna njutningar flÀtas samman, stÄr Anne och Bryce inför den tunna linjen mellan det professionella och det personliga, dÀr varje utbytt blick, varje provokation, Àr en inbjudan att utforska farliga och okÀnda territorier.
Min ex-pojkvÀns pappa

Min ex-pojkvÀns pappa

5.6k Visningar · Uppdateras · Talia Oliveira
"Du behöver inte lÄtsas, Àlskling. Vi vill samma sak," viskar han i mitt öra innan han reser sig, och jag kÀnner en pirrande kÀnsla mellan benen.

"Du Àr vÀldigt sjÀlvsÀker, Kauer." Jag följer efter honom och stÀller mig framför honom, sÄ att han inte mÀrker hur mycket han pÄverkar mig. "Du kÀnner knappt mig. Hur kan du vara sÀker pÄ vad jag vill?"

"Jag vet, Hana, för du har inte slutat pressa ihop dina lÄr sedan du sÄg mig," viskar han nÀstan ohörbart, hans bröst tryckt mot mitt nÀr han trycker mig mot vÀggen. "Jag mÀrker de signaler din kropp ger, och av vad den indikerar, sÄ ber den nÀstan om att jag ska knulla dig just nu."

Hana hade aldrig kunnat förestÀlla sig att bli kÀr i en annan man Àn Nathan. Men pÄ kvÀllen av hennes examen gör han slut med henne, och lÀmnar henne ensam pÄ den viktigaste dagen i hennes liv.

Men hon inser att kvÀllen inte var förlorad nÀr hon möter den förföriske John Kauer. Mannen Àr dubbelt sÄ gammal som hon, men hans utseende Àr hÀnförande.

Hana accepterar hans inbjudan och följer med honom till hans hotell, dÀr de har en het natt av sex. Men nÀr hon tror att hon lever i en dröm, upptÀcker hon att allt har förvandlats till en mardröm.

John Kauer Àr inte bara en frÀmling. Han Àr den mystiske styvpappan till hennes ex-pojkvÀn.

Nu mÄste hon bestÀmma vad hon ska göra med denna stora hemlighet.
Hans lilla blomma

Hans lilla blomma

5.7k Visningar · Avslutad · December Secrets
Hans hÀnder kryper uppför mina ben. Grova och hÀnsynslösa.
"Du kom undan en gÄng, Flora," sÀger han. "Aldrig igen. Du Àr min."
Han stramar Ät sitt grepp om min hals. "SÀg det."
"Jag Àr din," kvider jag fram. Jag har alltid varit det.

Flora och Felix, plötsligt separerade och Äterförenade under mÀrkliga omstÀndigheter. Han vet inte vad som egentligen hÀnde. Hon har hemligheter att dölja och löften att hÄlla.
Men saker och ting förÀndras. FörrÀderi Àr pÄ vÀg.
Han misslyckades med att skydda henne en gÄng tidigare. Han ska vara fördömd om det hÀnder igen.

(Hans Lilla Blomma-serien bestÄr av tvÄ berÀttelser, jag hoppas du gillar dem.)
Den förlorade prinsessan av lykanerna

Den förlorade prinsessan av lykanerna

939 Visningar · Avslutad · Beatrice Putnam
Han hjÀlper mig försiktigt att ta av min skjorta. Jag skyddar mig sjÀlv med mina armar.
"Nej, snÀlla lÄt mig titta pÄ dig. Jag vill se din vackra kropp," sÀger han.
Hur kunde han sÀga att jag var vacker med Àrr över hela kroppen? Jag har inget annat Àn skinn och ben. TÄrarna rinner frÄn mina ögon. Han torkar bort dem och omfamnar mig i en tröstande kram.
"LÄt allt komma ut," sÀger han.
Han börjar tvÀtta mina lÄr, lÄngsamt rör sig upp mot min vagina. KÀnna min spÀnning, han stannar abrupt och fortsÀtter att tvÀtta mitt hÄr innan han sveper en handduk runt mig.
"Kan jag kyssa dig?" frÄgar han.
Jag nickar, ja.
Han kysser mig djupt och intensivt.


Som den lÀgsta slaven i vargflocken hade Sarah varit van vid piskor och kedjor sedan hon var barn.
NÀr hon stÀngde ögonen igen och vÀntade pÄ att bli piskad,
ovÀntat, vad hon vÀntade pÄ var bara en varm kram.
"Jag har Àntligen hittat dig."
Alpha-kungen rÀddade henne. Hon var inte bara den försvunna prinsessan utan ocksÄ hans ödesbestÀmda partner.
DONNANS OSKULDSFULLA OMEGA

DONNANS OSKULDSFULLA OMEGA

854 Visningar · Uppdateras · Lyka Moon
Han lutar sig nÀra, hans andedrÀkt Àr varm mot mitt öra och skickar en kittlande kÀnsla över min hud som lÀmnar mig andlös. Hans röst Àr hes och farlig, skickar en stöt ner i min mage. "Gillade du vad du sÄg, Mia?" frÄgar han, hans ord fyllda med busig avsikt.
Ett gnyende undslapp mig, och jag bet snabbt ihop lÀpparna för att stoppa det, men hans beröring var hypnotisk, och jag smÀlte in i hans kropp som var pressad mot min, vilket fick mig att kÀnna mig fÄngad och hjÀlplös.
Hur kunde jag vara avskrÀckt av Dominics mörker, men ÀndÄ dras till det, som en mal till en lÄga. Denna man hade en övervÀldigande nÀrvaro, hans dominans och kontroll vÀckte en vriden nyfikenhet inom mig som jag inte visste hur jag skulle hantera eller nÀrma mig.


Mia finner sig intrasslad i ett nÀt av makt och svek. Efter att ha upptÀckt sin ex-pojkvÀns otrohet, möter hon Dominic, en hÀnsynslös alfa och hennes exs pappa, som vÀcker en förbjuden attraktion inom henne. NÀr Mias sanna identitet avslöjas, slits hon mellan lockelsen av Dominics mörka charm och ett arrangerat Àktenskap. Mia mÄste göra omöjliga val för att skydda sig sjÀlv och dem hon Àlskar. Kommer hon att ge efter för de krafter som försöker kontrollera henne, eller kommer hon att skapa sin egen vÀg i detta farliga spel av kÀrlek och lojalitet?
SÖT FRESTELSE: EROTIK

SÖT FRESTELSE: EROTIK

1.3k Visningar · Avslutad · Excel Arthur
VARNING!!!!! DEN HÄR BOKEN ÄR REN EROTIK OCH INNEHÅLLER EXTREMT EXPLICIT INNEHÅLL I NÄSTAN VARJE KAPITEL. REKOMMENDERAS FÖR 18+ 🔞 DET ÄR EN SAMLING AV TRE TABU EROTISKA ROMANTIKHISTORIER I EN.

HUVUDHISTORIA

ArtonÄriga Marilyn Muriel blir chockad en vacker sommar nÀr hennes mamma presenterar en slÄende, stilig ung man som sin nya make. En omedelbar och oförklarlig koppling uppstÄr mellan henne och denna grekiska gud nÀr han i hemlighet börjar sÀnda olika oönskade signaler mot henne. Marilyn finner sig snart i olika, oemotstÄndliga sexuella Àventyr med denna charmiga, förföriska man i sin mammas frÄnvaro. Vad kommer att bli ödet eller resultatet av en sÄdan handling och kommer hennes mamma nÄgonsin att fÄ veta om den skandal som pÄgÄr rakt under hennes nÀsa?
Alphas FÄngna Partner

Alphas FÄngna Partner

1.2k Visningar · Avslutad · Laurie
"Glömt mig, Ava?" Han tryckte mig mot vÀggen.
Jag bet mig i lÀppen och försökte stÄ emot hans Alfa-doft...
"Hur kom du ut?" hans finger spÄrade mitt ansikte.
"Tror du att du kan fly, min partner?" Xavier betedde sig irrationellt, pÄ sÀtt som var svÄra för henne att förutse och Ànnu svÄrare att försvara sig mot.

Utöver allt annat var parningsbandet tillbaka med full kraft, och gjorde Ava hypermedveten om varje kontaktpunkt dÀr Xaviers kropp rörde vid hennes egen. Hennes kropp började vÀrmas upp av sig sjÀlv, svarade enbart pÄ hans nÀrhet. Doften av trÀaska och violer var nÀstan kvÀvande.

Ava bet sig i lÀppen och vÀnde bort huvudet, ovillig att kasta första slaget. Han hade tagit henne hit och det var han som höll henne hÀr. Om han hade nÄgot att göra, var det inget som hindrade honom.

"Är det hĂ€r allt du har för mig, Ava?" NĂ€r han Ă€ntligen talade, var hans röst grov och lysten. "Du brukade vara bĂ€ttre pĂ„ det hĂ€r."


Anklagad för att ha mördat Alfans syster och Àlskare, skickades Ava till fÀngelsehÄlan för tre Är sedan. Livstids fÀngelse. Dessa tvÄ ord var för tunga att bÀra. Ava förlorade sin stolthet, sina vÀnner, sin tro och sin kÀrlek den natten.
Efter tre Ă„r skickades hon i hemlighet till en sexklubb – Green Light Club, dĂ€r hon Ă„terförenades med sin Alfa, Xavier. Och hon blev förbluffad över att upptĂ€cka vilka de verkligen var...
Tre Är av misshandel förÀndrade hennes liv. Hon var tvungen att söka hÀmnd. Hon var tvungen att skÀlla med Àrr, hÀmnd och hat. Men hon var skyldig nÄgon. Och hon mÄste hÄlla sitt löfte. Det enda hon kunde tÀnka pÄ var att fly.
Men Xavier erbjöd en deal. Men hon mÄste 'betala' för sin frihet och försoning. Under tiden upptÀckte hon gradvis sanningen om vad som hÀnde för tre Är sedan.
En komplott.
En Alfas RĂ€vhona

En Alfas RĂ€vhona

621 Visningar · Avslutad · Ms Nauti
Gillar du vad du ser? Hon rodnade, medveten om att hennes tankar var hennes egna.
Ja, det gör jag. Hans mjuka svar ekade i hennes alkoholbemÀngda tankar.

Hon hade bara lÄst ögonen med den heta frÀmlingen pÄ klubben i nÄgra sekunder, och nÀsta sak hon vet Àr att hon kommer att bli hans om fem dagar! Busiga lilla Myra möter dominerande Alfa Kungen Sloan, och frestelsens spel Àr redo att börja.
. . .
(Denna berÀttelse innehÄller vuxna teman, starkt sprÄk och beskrivande sexuellt innehÄll som inte Àr lÀmpligt för personer under arton [18] Är)
. . .
Alla rÀttigheter förbehÄllna (c) Nauti.Bear (juli 2020)
Luciano

Luciano

672 Visningar · Avslutad · Emjay Writes
Luciano Vitale styr Chicago - hans enda regel?

Ingen Àr oersÀttlig.

Savannah Helms har gÄtt igenom fasor, men hon överlevde. Nu har Luciano Vitale fÄtt ett starkt intresse för henne och det Àr tveksamt om det kommer att bestÄ.

Hela sitt liv har Luciano trott att ingen Àr oersÀttlig. Vad hÀnder nÀr han möter en kvinna som förÀndrar det?
Deras hemliga besatthet (En omvÀnd harem)

Deras hemliga besatthet (En omvÀnd harem)

987 Visningar · Uppdateras · Pippa moon
"Jag, Charlotte Jane Attwood frÄn Crimson Moon Pack, avvisar er, Knox och Kane Maddox, som mina partners och bryter min förbindelse med er bÄda och ert pack!" Jag reciterade, mina ögon dansade med min outtalade smÀrta nÀr jag sÄg mina partners sammanflÀtade med en kvinna! En kvinna som inte var jag! Jag skakade pÄ huvudet för att hÄlla tillbaka tÄrarna som hotade att falla frÄn mina isiga ögon. Jag rÀtade pÄ mig och vÀntade pÄ att de skulle acceptera mitt avvisande! Men orden som lÀmnade deras lÀppar lÀmnade mig chockad. "Jag, Knox Maddox och Alfa för Crimson Moon Pack, vÀgrar att acceptera ditt avvisande!" Han morrade, gled ur sÀngen, naken och oblyg för att kliva fram till mig, kvinnan som lÄg utstrÀckt pÄ sÀngen var bortglömd. Kane var snabb i hans spÄr, paret burade in mig i en vÀgg av muskler och testosteron. "Du tillhör oss, Lottie! Jag, Kane Maddox, Alfa för Crimson Moon Pack, vÀgrar att acceptera ditt avvisande." "VÄr!" upprepade Knox, ilska simmande i hans babyblÄ ögon. *** Följ historien om Charlotte, Knox och Kane nÀr de försöker hitta sin plats i en grym vÀrld fylld av svek, hjÀrtesorg och hemliga besattheter som hotar att förstöra banden av broderskap och kÀrlek!