La Princesse et le Démon

La Princesse et le Démon

Chiaro De Luna · Avslutad · 342.6k Ord

1k
Populär
1.3k
Visningar
389
Tillagd
Dela:facebooktwitterpinterestwhatsappreddit

Introduktion

"Ce que vous aimiez, ma belle dame, ce n'était pas moi, mais une illusion, un mensonge que vous étiez si désireuse de croire." Son sourire ne parvenait pas à ses oreilles alors qu'il la regardait, remarquant la quantité de douleur et de trahison que son visage portait.

"Pouvez-vous dire que vous m'aimez encore ? Le vrai moi, avec toute ma laideur ? Pouvez-vous encore passer outre tout ce que je vous ai fait et dire que vous m'aimez ?" Il cherchait dans ses yeux, espérant y trouver ne serait-ce qu'un fragment d'amour. Mais comme il s'y attendait, il n'y en avait plus, car il avait tout détruit de ses propres mains.

"Et maintenant, que faire ?"

"Maintenant, c'est l'adieu...", dit-il en la posant au sol, "Retournez à votre vie, celle que vous aviez avant moi. Oubliez les beaux mensonges, oubliez les vérités monstrueuses, oubliez-moi et vivez."

Faisant quelques pas en arrière, elle l'observa attentivement, craignant qu'il ne s'agisse que d'un autre piège. Voyant qu'il ne faisait aucun mouvement vers elle, elle se retourna, prête à partir, mais elle sentit sa poigne de fer sur son bras avant d'être tirée dans un baiser désespéré et amer.

Née comme fille illégitime du roi, envoyée vivre parmi les prêtres, Sara avait une vie terne et sans signification, croyant qu'elle était une honte cachée, une page noire dans l'histoire honorable de son père. Mais sa vie fut bouleversée lorsqu'elle décida de chercher des réponses sur sa véritable identité, et elle se retrouva dans un voyage d'amour, de survie, de secrets et de chagrins, surtout lorsqu'elle tomba entre les griffes d'un seigneur démon qui lui dit qu'elle était la plume qui écrirait le reste de l'histoire de leur monde...

Avertissement : Ce livre contient du contenu mature.

Kapitel 1

"Poussez, ma dame."

La brunette effrayée demanda avec urgence, ses mains tremblaient, ses yeux brûlaient de toutes les larmes de désespoir non versées. Elle était connue comme l'une des meilleures sages-femmes du palais royal, mais cet accouchement était le plus difficile auquel elle ait jamais assisté. La dame en travail n'avait pas eu la grossesse la plus saine ni la plus heureuse pour commencer, et en raison des circonstances malheureuses, la dame accompagnée de la jeune sage-femme avait dû supporter les ennuis de déménager d'une résidence à l'autre jusqu'à ce qu'elles se soient finalement installées dans cette petite cabane près de la forêt sombre.

La fille jura à voix basse, ses mèches brunes collant à son front en sueur, elle souhaitait qu'il y ait quelqu'un à proximité pour aider à sauver la dame qu'elle chérissait. Malheureusement, il n'y avait personne d'autre qu'elle, la dame mourante et les hurlements monstrueux des créatures de la nuit.

"Je sais...", murmura la dame d'une voix tremblante, ses quelques mots consommant toute l'énergie qui lui restait.

"Je sais que je ne m'en sortirai pas, Fae, mais c'est bien ainsi. J'ai vécu ma vie pleinement, maintenant c'est le tour de ma fille.", elle s'arrêta pour reprendre son souffle, ses yeux semblaient perdus alors que les larmes coulaient le long de ses tempes. C'était la toute première fois qu'elle pleurait et cela semblait d'une certaine manière apaisant, surtout après avoir vécu si longtemps en tant que la femme puissante qu'elle était.

"Tu dois me promettre, Fae."

"Tout ce que vous voudrez, ma dame." La fille, qui s'était finalement permise de pleurer, voulait rassurer la femme en travail, et elle-même, que tout irait bien, qu'elle survivrait et vivrait pour tenir son bébé dans ses bras, l'élever pour qu'elle devienne non seulement une dame digne comme sa mère, mais aussi une princesse de naissance. Cependant, Fae savait que ce n'était qu'un doux mensonge qu'elle souhaitait croire alors que la vérité amère et impitoyable était le contraire, ce n'était qu'une question de temps, quelques heures au mieux, avant que la bonne dame ne parte pour de bon.

"Promets-moi que tu prendras soin de ma fille. Elle... a déjà tant d'ennemis, et elle en aura plus encore. S'il te plaît, Fae, garde-la en sécurité, et quand le moment sera venu, parle-lui de moi, dis-lui tout et je suis sûre qu'elle fera les bons choix.", La dame s'arrêta, avalant un sanglot qui menaçait de briser sa mince résolution. "Quant à Edard, dis-lui que je lui ai pardonné, dis-lui que ce qui devait arriver est arrivé. Je n'ai jamais compris les choix qu'il a faits. J'avais... tant d'attentes et j'ai demandé tant de choses. C'était injuste de ma part. Dis-lui que je me tiens également responsable de la façon dont les choses se sont terminées, pour moi c'est fini, mais pour lui la vie est encore devant, et il doit prendre soin d'elle, de notre Sara."

"Je le ferai, ma dame.", La dame sourit à la fille nommée Fae, souhaitant pouvoir essuyer ses larmes mais elle n'avait plus la force de bouger. La mort était déjà là avec elles et elle le savait. Néanmoins, mourir n'était pas une chose facile à accepter, même pour quelqu'un qui avait vécu aussi longtemps qu'elle, il y avait encore ce souhait, pour juste un peu plus de temps, voir sa fille, la tenir dans ses bras et l'embrasser, l'appeler par son nom, pour la première et dernière fois.

"Fais-le, Fae.", un gros hoquet échappa des lèvres de la fille une fois qu'elle entendit ces mots, sa main tremblante se resserra sur la lame d'argent. Murmurant de nombreux "désolé" à peine audibles, elle fit glisser le métal tranchant le long du ventre gonflé de la dame.

....

Fae fredonnait une mélodie triste tandis que ses yeux gonflés fixaient le toit en bois. Le bébé, qui était en effet une fille comme sa dame l'avait prédit, dormait paisiblement sur ses genoux, inconsciente de son environnement ni de la manière tragique dont elle était venue au monde. Le cœur de Fae se serra lorsque ses yeux se posèrent sur la vue sanglante du corps sans vie de sa dame, allongée sur les draps ensanglantés avec sa longue coupure verticale sur le ventre. Quelle injustice, pensa-t-elle en se souvenant du temps passé avec la gentille dame. Pour elle mourir dans un endroit si isolé, de manière si douloureuse. Quelle injustice.

Fae soupira, se levant du fauteuil lorsqu'elle remarqua la lumière du soleil filtrant sous la porte, la cabane n'était pas la résidence la plus chic qu'elles avaient eue mais était toujours considérée comme décente, avec un seul défaut, elle n'avait pas de fenêtres, quelque chose que sa dame avait personnellement demandé. Selon elle, la nuit était pleine de maux qui devaient rester invisibles une fois le soleil couché. Pour Fae, c'était juste une autre énigme de sa dame car elle disait rarement quelque chose qui n'était pas également déroutant, la femme était une énigme elle-même, de son apparence unique à sa présence puissante.

Sortant les langes propres, Fae enveloppa soigneusement le petit bébé dans leur douceur, tout en admirant ses traits uniques. Même pour un nouveau-né, elle était très belle, avec des cheveux argentés et une peau claire, tout comme sa mère. Cependant, elle avait une tache de naissance brunâtre très particulière dans le bas du dos, celle que seuls les membres de la dynastie Yoren possédaient, prouvant que le bébé Sara n'était autre que la fille du roi Edard Yoren.

Une fois le bébé bien emmailloté, Fae changea sa robe ensanglantée pour une simple robe grise, la plus simple qu'elle possédait, car elle ne pouvait se permettre d'attirer l'attention ni de paraître coûteuse. Non pas par pauvreté, mais parce qu'elle ne voulait pas attirer l'attention indésirable et risquer la sécurité de la petite. Enfilant une cape sombre par-dessus, elle embrassa le front de sa dame avant de quitter la cabane, promettant de veiller sur la petite fille et de la protéger même au prix de sa vie...

Après quelques heures de chevauchée ininterrompue, elle arriva à la porte arrière du château. Contre toute attente, on lui permit immédiatement l'accès aux cours royales une fois son identité vérifiée. Étrange, pensa-t-elle, alors que deux gardes lui demandaient de les suivre, car le roi l'attendait...

"Il est temps de rencontrer ton père, j'espère que tu ne le détesteras pas autant que moi." murmura Fae au bébé endormi tout en marchant dans les couloirs dorés derrière les gardes en direction du bureau privé du roi. Elle était en effet épuisée et émotionnellement vidée. Cependant, une forte détermination la poussait à continuer de marcher, car elle avait fait une promesse et elle avait l'intention de la tenir.

En entrant dans la pièce faiblement éclairée, les portes se fermèrent immédiatement derrière elle. Une forte odeur d'alcool la fit grimacer. Cherchant la pièce des yeux, elle aperçut le visage triste du roi, assis sans élégance sur une grande chaise près de la fenêtre avec un verre à la main. Il ne lui jeta qu'un coup d'œil et ses yeux se remplirent de larmes de culpabilité.

"Elle est morte ?"

"Oui", répondit Fae tristement, sans ajouter de titres. Elle était trop fatiguée et blessée pour s'embarrasser de politesses avec l'homme qu'elle tenait pour responsable de la mort de sa dame, et trop amère pour se soucier de son statut ou du sien.

"Je l'ai vue en rêve hier..." Le roi déglutit, essayant d'avaler sa culpabilité et son amertume, "Ça a été douloureux ?"

"Très."

"Qu'est-ce que c'est ?"

"C'est une fille. Elle l'a appelée Sara, elle ressemble à Ma Dame, mais elle a votre tache de naissance. Votre Majesté, je vous en supplie, regardez-la." La voix de Fae était désespérée, mettant de côté son propre avis, elle tenta de percer le crâne épais du roi car c'était dans l'intérêt de Sara d'être reconnue par son père.

"Je n'ai pas besoin de cette marque pour savoir qu'elle est à moi ; je n'ai jamais douté d'Historia." Le roi soupira, vaincu, tandis que son cœur pleurait la mort de son amante.

Fae resta stupéfaite quelques secondes avant que ses yeux ne s'illuminent de colère qu'elle essaya de contenir et de dissimuler. Jamais douté d'elle ? Alors pourquoi l'a-t-il accusée de le trahir ? Pourquoi n'a-t-il pas pris la peine de la protéger ? De la garder près de lui ? Fae n'avait passé que quelques mois avec la dame aux cheveux d'argent mais elle en était venue à l'aimer et à la respecter profondément, et penser qu'il n'y avait même pas de raison derrière les souffrances de sa dame ne faisait qu'augmenter sa colère et son mépris envers l'excuse égoïste de roi assis devant elle.

Le roi se leva, avançant lentement vers la jeune sage-femme, chaque pas semblait être une lourde corvée, il prit gentiment son bébé dans ses bras, les larmes qu'il retenait se libérèrent, coulant sur son visage beau tandis qu'il remarquait la ressemblance frappante entre elle et sa mère, Historia, la seule femme qu'il ait jamais aimée.

Voyant l'état du roi et la manière aimante dont il regardait sa fille, l'esprit troublé de Fae se détendit légèrement, s'accrochant à l'espoir que le roi, malgré tous ses défauts, avait encore du bon en lui pour reconnaître la fille pour laquelle sa dame était morte, l'aimer et veiller sur elle. Mais avant qu'elle ne puisse se réveiller de son doux rêve éveillé, une lame la poignarda dans le dos tandis qu'une main étouffait ses cris de douleur alors que de nombreux autres coups de couteau suivaient. Elle ne put se retourner pour voir celui qui tenait la lame, pas qu'elle essayât, car elle savait que le véritable assassin se tenait juste en face d'elle, avec le bébé dans ses bras et un regard coupable sur son visage.

Senaste Kapitel

Du Kan Tycka Om Detta 😍

En isdrottning till salu

En isdrottning till salu

21.6k Visningar · Avslutad · Maria MW
"Ta på dig dem." Jag tog klänningen och underkläderna, sedan ville jag gå tillbaka till badrummet, men hon stoppade mig. Det kändes som om mitt hjärta stannade för en sekund när jag hörde hennes order. "Klä på dig här. Låt mig se dig." Jag förstod inte vad hon menade först, men när hon stirrade på mig med otålighet, visste jag att jag måste göra som hon sa. Jag öppnade min morgonrock och lade den på den vita soffan bredvid mig. Med klänningen i handen, ville jag ta på mig den när jag hörde henne igen. "Stopp." Mitt hjärta höll på att hoppa ur bröstet. "Lägg klänningen på soffan en stund och stå rakt." Jag gjorde som hon sa. Jag stod där helt naken. Hon granskade mig från topp till tå med sina ögon. Sättet hon undersökte min nakna kropp fick mig att må fruktansvärt. Hon flyttade mitt hår bakom mina axlar, lät försiktigt sitt pekfinger glida över mitt bröst, och hennes blick stannade vid mina bröst. Sedan fortsatte hon proceduren. Hennes blick rörde sig långsamt ner mellan mina ben, och hon tittade på det en stund. "Spreta med benen, Alice." Hon hukade sig ner, och jag stängde ögonen när hon flyttade sig för att se mig närmare. Jag hoppades bara att hon inte var lesbisk eller något, men till slut reste hon sig upp med ett nöjt leende. "Perfekt rakad. Män gillar det. Jag är säker på att min son också kommer att gilla det. Din hud är fin och mjuk, och du är muskulös, men inte för mycket. Du är perfekt för min Gideon. Ta på dig underkläderna först, sedan klänningen, Alice." Jag hade många saker att säga, men jag svalde dem. Jag ville bara fly, och det var platsen och tiden då jag svor för mig själv att jag en dag skulle lyckas.

Alice är en artonårig, vacker konståkerska. Hennes karriär är på väg att nå sin höjdpunkt när hennes grymma styvfar säljer henne till en rik familj, Sullivans, för att bli hustru till deras yngste son. Alice antar att det finns en anledning till att en stilig man vill gifta sig med en främmande flicka, särskilt om familjen är en del av en välkänd kriminell organisation. Kommer hon att hitta ett sätt att smälta de iskalla hjärtana och bli fri? Eller kommer hon att kunna fly innan det är för sent?
Hans lilla blomma

Hans lilla blomma

5.7k Visningar · Avslutad · December Secrets
Hans händer kryper uppför mina ben. Grova och hänsynslösa.
"Du kom undan en gång, Flora," säger han. "Aldrig igen. Du är min."
Han stramar åt sitt grepp om min hals. "Säg det."
"Jag är din," kvider jag fram. Jag har alltid varit det.

Flora och Felix, plötsligt separerade och återförenade under märkliga omständigheter. Han vet inte vad som egentligen hände. Hon har hemligheter att dölja och löften att hålla.
Men saker och ting förändras. Förräderi är på väg.
Han misslyckades med att skydda henne en gång tidigare. Han ska vara fördömd om det händer igen.

(Hans Lilla Blomma-serien består av två berättelser, jag hoppas du gillar dem.)
Omegan: Bunden till de Fyra

Omegan: Bunden till de Fyra

2k Visningar · Avslutad · Cherie Frost
"Så lätt ska du inte komma undan, morotshuvud. Festen har precis börjat," sa Alex. "Du är som en liten plåga... varför dras vi alltid till dig?" frågade Austin.
"Det är jag verkligen," log Alex. Nu var jag fastklämd mellan dem, mitt hjärta slog så snabbt att jag kände att jag skulle svimma.
"Lämna mig ifred!" skrek jag och försökte springa. Men jag var fångad. Innan jag hann reagera, pressade Austin sina läppar mot mina. Mitt sinne exploderade nästan. Jag hade aldrig kysst någon förut.
Jag kände Alex, som stod bakom mig, trycka sin hand under mitt bröst, kupade mitt bröst med sin stora hand medan han stönade. Jag kämpade med all min kraft.
Vad var det som hände? Varför gjorde de så här? Hatade de inte mig?


Stormi, som en gång var en omega som ingen ville ha, fann sig själv i centrum av en berättelse vävd av mångudinnan. Fyra ökända vargar, kända för sina busiga upptåg och hennes mobbare, var bestämda att bli hennes partners.
Hans Oönskade Fru Igen

Hans Oönskade Fru Igen

1.4k Visningar · Avslutad · Sweetstuff1111
Detta är uppföljaren till 'Hans Oönskade Fru'

Utdrag

"Ut härifrån! Det finns inget kvar mellan oss." skriker Nathan.

"Vad menar du, Nathan? Vi är gifta."

Hans läppar blev tunna. "Min advokat kommer att kontakta dig om det."

"Nathan." Hon vädjar. "Varför gör du så här? Det här är inte du."

"Sabrina." Han betonade hennes namn kraftigt. "Du känner inte mig, du har inte den blekaste aning om vem jag är. Den där mesen du kände som din man finns inte längre. Du kommer att få se vem Nathan Alden verkligen är." Han plockar upp telefonen och trycker på en knapp.

"Säkerhet, jag har en kvinna här som behöver eskorteras ut ur byggnaden."

Slut på utdraget

Vad kan möjligtvis ha vänt Nathan mot Sabrina?

~~~~~~~~
Den förlorade prinsessan av lykanerna

Den förlorade prinsessan av lykanerna

939 Visningar · Avslutad · Beatrice Putnam
Han hjälper mig försiktigt att ta av min skjorta. Jag skyddar mig själv med mina armar.
"Nej, snälla låt mig titta på dig. Jag vill se din vackra kropp," säger han.
Hur kunde han säga att jag var vacker med ärr över hela kroppen? Jag har inget annat än skinn och ben. Tårarna rinner från mina ögon. Han torkar bort dem och omfamnar mig i en tröstande kram.
"Låt allt komma ut," säger han.
Han börjar tvätta mina lår, långsamt rör sig upp mot min vagina. Känna min spänning, han stannar abrupt och fortsätter att tvätta mitt hår innan han sveper en handduk runt mig.
"Kan jag kyssa dig?" frågar han.
Jag nickar, ja.
Han kysser mig djupt och intensivt.


Som den lägsta slaven i vargflocken hade Sarah varit van vid piskor och kedjor sedan hon var barn.
När hon stängde ögonen igen och väntade på att bli piskad,
oväntat, vad hon väntade på var bara en varm kram.
"Jag har äntligen hittat dig."
Alpha-kungen räddade henne. Hon var inte bara den försvunna prinsessan utan också hans ödesbestämda partner.
DONNANS OSKULDSFULLA OMEGA

DONNANS OSKULDSFULLA OMEGA

854 Visningar · Uppdateras · Lyka Moon
Han lutar sig nära, hans andedräkt är varm mot mitt öra och skickar en kittlande känsla över min hud som lämnar mig andlös. Hans röst är hes och farlig, skickar en stöt ner i min mage. "Gillade du vad du såg, Mia?" frågar han, hans ord fyllda med busig avsikt.
Ett gnyende undslapp mig, och jag bet snabbt ihop läpparna för att stoppa det, men hans beröring var hypnotisk, och jag smälte in i hans kropp som var pressad mot min, vilket fick mig att känna mig fångad och hjälplös.
Hur kunde jag vara avskräckt av Dominics mörker, men ändå dras till det, som en mal till en låga. Denna man hade en överväldigande närvaro, hans dominans och kontroll väckte en vriden nyfikenhet inom mig som jag inte visste hur jag skulle hantera eller närma mig.


Mia finner sig intrasslad i ett nät av makt och svek. Efter att ha upptäckt sin ex-pojkväns otrohet, möter hon Dominic, en hänsynslös alfa och hennes exs pappa, som väcker en förbjuden attraktion inom henne. När Mias sanna identitet avslöjas, slits hon mellan lockelsen av Dominics mörka charm och ett arrangerat äktenskap. Mia måste göra omöjliga val för att skydda sig själv och dem hon älskar. Kommer hon att ge efter för de krafter som försöker kontrollera henne, eller kommer hon att skapa sin egen väg i detta farliga spel av kärlek och lojalitet?
En Alfas Rävhona

En Alfas Rävhona

621 Visningar · Avslutad · Ms Nauti
Gillar du vad du ser? Hon rodnade, medveten om att hennes tankar var hennes egna.
Ja, det gör jag. Hans mjuka svar ekade i hennes alkoholbemängda tankar.

Hon hade bara låst ögonen med den heta främlingen på klubben i några sekunder, och nästa sak hon vet är att hon kommer att bli hans om fem dagar! Busiga lilla Myra möter dominerande Alfa Kungen Sloan, och frestelsens spel är redo att börja.
. . .
(Denna berättelse innehåller vuxna teman, starkt språk och beskrivande sexuellt innehåll som inte är lämpligt för personer under arton [18] år)
. . .
Alla rättigheter förbehållna (c) Nauti.Bear (juli 2020)
SÖT FRESTELSE: EROTIK

SÖT FRESTELSE: EROTIK

1.3k Visningar · Avslutad · Excel Arthur
VARNING!!!!! DEN HÄR BOKEN ÄR REN EROTIK OCH INNEHÅLLER EXTREMT EXPLICIT INNEHÅLL I NÄSTAN VARJE KAPITEL. REKOMMENDERAS FÖR 18+ 🔞 DET ÄR EN SAMLING AV TRE TABU EROTISKA ROMANTIKHISTORIER I EN.

HUVUDHISTORIA

Artonåriga Marilyn Muriel blir chockad en vacker sommar när hennes mamma presenterar en slående, stilig ung man som sin nya make. En omedelbar och oförklarlig koppling uppstår mellan henne och denna grekiska gud när han i hemlighet börjar sända olika oönskade signaler mot henne. Marilyn finner sig snart i olika, oemotståndliga sexuella äventyr med denna charmiga, förföriska man i sin mammas frånvaro. Vad kommer att bli ödet eller resultatet av en sådan handling och kommer hennes mamma någonsin att få veta om den skandal som pågår rakt under hennes näsa?
Hans speciella partner

Hans speciella partner

1.2k Visningar · Avslutad · Mata Skoula
Ella och hennes bästa vän Mia har bott ensamma de senaste två åren efter att deras flock blev dödad av rövare. Hon är en alfa-dotter och försöker hålla sin identitet hemlig. En dag hittar Mia till slut sin partner och han leder dem till sin flock. Vad kommer att hända där? Är Ella redo att avslöja sin hemlighet?

Jonathan King är alfahanen i Black Stone-flocken. Han är en mardröm för sina fiender men hans flock älskar honom. Han har ännu inte hittat sin partner men vill ha en Luna vid sin sida. Hans liv kommer att förändras när en mänsklig flicka kommer in i hans flock. Hans varg är attraherad av henne men hon är inte hans partner. Han börjar hålla ett nära öga på henne eftersom han vet att hon bär på en hemlighet. Är han redo för vad han kommer att upptäcka?
Den tripartita parningsbindningen

Den tripartita parningsbindningen

1.1k Visningar · Avslutad · Gabriel Amarachi
Ares pumpade sin kuk medan Kane slickade min fitta som om hans liv hängde på det. Jag kunde inte stoppa de stön som föll från mina läppar.
Sedan hörde jag dörren öppnas och Axel kom in, arg för ett ögonblick innan hans ögon helt förändrades.
Jag antar att se mig i njutning alltid påverkar honom. Han kom till mitt huvud och började kyssa mig medan han smekte mina bröstvårtor. "Jag kommer" viskade jag när han sög på mina bröstvårtor hårt och långsamt.
"Ja, min Luna, jag älskar det när du sprutar över oss" svarade han och tog mig till en helt ny värld.


Varulvsriket har varit splittrat i flera generationer på grund av det dåliga blodet mellan DarkMoon-flocken och NightShade-flocken. Ingen vet hur det började, men så länge någon kan minnas har det alltid pågått ett krig mellan dem.
Mitt i kaoset ger gudinnan en partner, varje vargs välsignelse.
Förutom att de är förbannade att dela med fienden. Eller är det en förbannelse?
Kommer de tvilling-Alphorna och Alpha Kane att lägga undan sitt långvariga hat mot varandra för att göra anspråk på sin partner?
Kommer de att överge henne åt sitt öde eller kommer Aurora äntligen att förena de två mäktigaste flockarna i tid för att besegra det onda som kommer deras väg?
Luciano

Luciano

672 Visningar · Avslutad · Emjay Writes
Luciano Vitale styr Chicago - hans enda regel?

Ingen är oersättlig.

Savannah Helms har gått igenom fasor, men hon överlevde. Nu har Luciano Vitale fått ett starkt intresse för henne och det är tveksamt om det kommer att bestå.

Hela sitt liv har Luciano trott att ingen är oersättlig. Vad händer när han möter en kvinna som förändrar det?
Kan inte vinna mig tillbaka

Kan inte vinna mig tillbaka

1.7k Visningar · Uppdateras · Sarah
Aurelia Semona och Nathaniel Heilbronn hade varit hemligt gifta i tre år. En dag kastade han ett skilsmässoavtal framför henne och sa att hans första kärlek hade kommit tillbaka och att han ville gifta sig med henne istället. Aurelia skrev under med tungt hjärta.
På dagen då han gifte sig med sin första kärlek, var Aurelia med om en bilolycka, och tvillingarna i hennes mage slutade att ha hjärtslag.
Från det ögonblicket ändrade hon all sin kontaktinformation och lämnade helt hans värld.
Senare övergav Nathaniel sin nya fru och sökte världen över efter en kvinna vid namn Aurelia.
Den dagen de återförenades, trängde han in henne i hennes bil och bönföll, "Aurelia, snälla ge mig en chans till!"

(Jag rekommenderar starkt en fängslande bok som jag inte kunde lägga ifrån mig på tre dagar och nätter. Den är otroligt engagerande och ett måste att läsa. Bokens titel är "Lätt skilsmässa, svår omgifte". Du kan hitta den genom att söka efter den i sökfältet.)