Tämja Casanovan

Sahils Perspektiv

Min bästa vän, Samar, och jag var på väg till flygplatsen för att hämta min syster Swati. Hon kom tillbaka från Kanada.

Min telefon ringde oavbrutet medan jag körde. Jag såg numret, det var Damini... Varför ringde hon mig plötsligt?? Jag stannade bilen vid sidan och svarade.

"Hallå!! Hej Damini..."

"Hej, Sahil.."

"Du ringer mig vid den här tiden, är allt okej??"

"Jag vill bara att du ska få lite vett i din bror..." sa hon.

"Ta det lugnt, vackra!! Ta ett djupt andetag... Vad har han gjort nu?"

"Hur kan jag vara lugn?? Han kör runt i hela stan." sa hon.

"Vad?? Har han blivit galen?? Gör mig en tjänst, ge honom en rejäl örfil. Hur kan han vara så vårdslös?? Ge honom telefonen tack."

"Här, prata med honom." Hon räckte honom telefonen.

"Hallå..." Jag hörde Sagars röst.

"Har du tappat förståndet??" frågade jag honom.

"Sahil, snälla börja inte du också..."

"Börja inte??? Jag kommer slå dig på käften... Våga inte köra."

"Du vet att jag kör väldigt bra..." sa han till mig.

"Håll tyst... Ingen diskussion..."

"Vad är problemet... Jag är inte ens stressad nu??"

"Men du är förlorad i din kärlek... Precis som en kärlekskrank valp."

"Håll tyst, Sahil..."

"Ingen diskussion... Eller så berättar jag för mamma... Då vet du... Du kommer få hantera henne..."

"Tänk inte ens på det..." sa han med en rädd röst och jag skrattade högt. Jag vet att min mamma kommer göra honom galen med sina känslomässiga utspel.

"Då vågar du inte köra... Annars kommer två kvinnor att äta upp din hjärna... Stackars bror, föreställ dig. två kvinnor som tjatar på honom... Hej, jag ska hämta Swati från flygplatsen. Hejdå... Håll dig inom gränserna. Ge telefonen till henne." Han sa hejdå och gav telefonen till henne.

"Hallå?" sa Damini.

"Damini, han kommer inte argumentera nu... Jag ska hämta Swati. Kan du köra?"

"Ja okej... Hejdå.. kör försiktigt. Vi ses senare. Oroa dig inte, jag kan köra din bror runt i stan... Han är i trygga händer." sa hon och jag log och sa hejdå.

"De är så söta båda två." sa Samar.

"Ja, och båda är envisa också. Men jag tror Damini vet hur man hanterar Sagar." Vi skrattade båda två.

"Ta det bara lugnt... Chandigarh är en ganska säker plats att köra på."

"Jag vet det... Men jag ville inte ta några risker." sa jag. Vi kom fram till flygplatsen och jag parkerade bilen på parkeringen.

Vi gick in och väntade på henne... Hon är min Jaan... vi står varandra väldigt nära. Hon är 4 år yngre än mig.

Till slut såg jag henne komma...

Hon kom springande mot mig och hoppade bokstavligen in i mina armar. Hon var precis som ett barn. Jag kramade henne hårt.

Samar hälsade på henne väldigt sött och hon log mot honom och nickade. Vi samlade ihop all hennes bagage och gick ut från flygplatsen.

Hon fortsatte prata, berättade om sitt universitet och sina vänner. Hon studerar på McMaster University.

Vi kom hem och mamma kramade henne och blev känslosam. Som vanligt hade hon lagat vår favoritmat. Jag var väldigt hungrig nu och jag är säker på att Samar också var det. Han var galen i god mat.

Jag brukar reta honom och säga att folk äter för att leva, men han lever för att äta. Galen matälskare...

Pappa var i USA för att hjälpa sin vän. Så mamma och Swati skulle åka till Chandigarh med oss.

Mamma fortsatte berätta för Swati om hur Sagar hade hittat en tjej åt sig själv och nu skulle mamma och Swati träffa henne imorgon. Mamma var väldigt exalterad över att träffa sin framtida svärdotter. Hon frågade oss om Damini och Samar sa att hon var väldigt vacker, intelligent och söt. Jag berättade för mamma att Samar är som hennes bror.

Jag bad Samar att stanna hos oss. Vi var tvungna att skicka in några planer för godkännande av vår nya bostadsområde som vi höll på att skapa i Göteborg.

Han accepterade erbjudandet och jag visade honom till gästrummet och gick till mitt eget rum för att sova eftersom vi var väldigt trötta.

Jag tittade på min telefon, det var fyra missade samtal från Raima. Hon var en mycket vacker, het och smart tjej. Vi hade gått på några dejter tillsammans. Jag älskade att tillbringa tid med henne. Men nu började hon bli lite klängig.

Jag ringde henne, "Hallå... Sahil..." sa hon med en mycket förförisk ton.

"Hej! Jag såg precis att du hade ringt. Vad är det?"

"Kan jag inte bara ringa dig sådär? Jag saknade dig mycket..."

"Raima, jag är i Stockholm... Jag har rest nästan hela dagen... Jag är verkligen väldigt trött. Om det inte är viktigt, kan vi prata senare?"

"Självklart... Men saknade du mig?"

"Tja, nej... Jag hade inte mycket tid." sa jag, även om det lät lite oartigt till och med för mig.

"Men jag saknade dig... när kommer du tillbaka? Jag skulle älska att tillbringa lite tid ensam med dig... Bara vi två... Du vet vad jag menar. Eller hur?"

"Hmm... Okej, hej då. Jag är väldigt sömnig... Vi pratar senare." sa jag och lade på. Hon irriterade mig.

Jag trodde aldrig på kärlek eller seriösa förhållanden. Min tvillingbror Sagar var kär i Damini i de senaste elva åren och han var så galen i henne att han aldrig ens tittade på någon annan tjej.

Men han led mycket... Jag hade sett honom lida. Jag måste ha dejtat minst 200 tjejer men aldrig känt den där dumma grejen som kallas kärlek.

Jag var en fri fågel och jag hade för avsikt att förbli så. Jag trodde bara på att flirta, dejta och one night stands. Jag tänkte inte slå mig till ro inom en snar framtid.

Oavsett vad situationen skulle vara är jag säker på att jag skulle komma ur den. Jag kom ur en sådan situation med hjälp av min bästa vän Samar som var advokat.

Min pappa satte mig i en mycket svår situation men tack och lov hittade jag lösningen. Ingen skulle någonsin kunna binda mig. Jag tänkte på allt detta och somnade.

Jag gick för att göra mitt arbete men de behövde några fler intyg och ett annat dokument. Det skulle ta minst två dagar till.

Men min mamma var överlycklig att träffa Damini. Så jag bad Samar att ta dem till Göteborg och faxa alla intyg och dokument.

Mamma och Swati åkte med honom. Jag ville inte gå hem eftersom ingen var där... så jag ringde Sujoy och en annan vän till mig för att komma till en ny klubb.

Vi hade väldigt roligt, flörtade oändligt, dansade och drack lite. Jag kom hem mycket sent. Jag träffade en av tjejerna jag hade dejtat en gång. Så hon klängde sig fast vid mig. Vi hade en ganska trevlig tid tillsammans.

Samar faxade alla dokument nästa dag och jag lämnade in dem och avslutade lite mer kontorsarbete och åkte sedan till Göteborg eftersom Sagar skulle ha sin roka nästa dag.

Jag kom fram till gäststugan, jag såg Sagar och kramade honom. Jag var glad att se honom efter alla dessa dagar. Han kramade mig också hårt. Vi stod varandra väldigt nära, eftersom vi var tvillingar.

"Var är mamma och Swati?" frågade jag.

"I rummet bredvid Daminis."

"Så du är redo att gifta dig, bror..." retade jag honom.

"Ja, självklart... Vad sägs om dig?? Vad tycker du om att gifta dig?? Alla måste slå sig till ro någon gång..."

Jag?? Han vet vad jag tycker om detta... varför brydde han sig ens om att fråga?

"Åh snälla håll mig borta... Jag vill leva som en fri fågel..."

"Hmmm... Men..."

"Inga men... Du fokuserar på ditt bröllop... Jag är nöjd så här. Jag ska gå och träffa mamma och Swati. Jag har inte spenderat mycket tid med Swati sedan hon kom tillbaka till Sverige." sa jag och gick till mammas rum.