Fallen

Rose POV

Jag kunde känna hans blick på mig igen. Håren på nacken reste sig medan jag långsamt vände mig om. Mina smaragdgröna ögon mötte safirblå ögon medan min kropp började hetta upp. Vad i hela friden? tänkte jag för mig själv.

"Rose... Rose! Kan du läsa nästa stycke?"

"Förlåt, herr Lucien" mumlade jag. "Ummm..."

Ding ding ding. Räddad av klockan!

"Fröken Canto, jag föreslår att du följer med resten av klassen nästa gång."

Mina kinder brände medan mina klasskamrater fnissade runt omkring mig. Jag packade snabbt ner mina anteckningsböcker och min laptop i min ryggsäck och skyndade mig ut ur klassrummet innan jag kunde göra bort mig ännu mer.

Oooof! Jag möttes av en het och solid vägg precis utanför dörren.

"Hej, du är Rose, eller hur?" frågade pojken med de safirblå ögonen med den djupaste melodiska röst jag någonsin hört.

"Um, ja, Rose Canto. Vem är du?"

"Jag är Damien Jones."

"Nåväl, det är trevligt att träffas, men jag måste verkligen till min nästa lektion." Jag började gå iväg när jag kände en stor hand på min armbåge.

"Jag följer med dig. Det måste vara jobbigt att vara ny och inte veta var några av klassrummen är."

Jag tittade upp in i de drömska ögonen och kunde se min spegelbild i dem.

"Hej Rose? Är du okej?" frågade Damien.

"Åh ja. Förlåt, jag dagdrömde. Visst, om du kan följa mig till min nästa lektion skulle jag uppskatta det. Jag ska till Westmore-byggnaden för teater."

"Självklart, jag hjälper gärna till. Så... hur hamnade du i Mill City, Oregon? Vi får inte många nya elever på den här skolan, så det är trevligt att se ett nytt ansikte."

"Jag flyttade precis från Texas. Jag tillbringade större delen av min barndom där och nyligen gick både min farfar och farmor bort och lämnade vårt hus till vår familj, så vi bestämde oss för att flytta in. Så nu är jag i mitt sista år på en ny skola, i en ny delstat och i ett nytt hus." Fan, nu ventilerar jag. Den här killen kommer att tro att jag är dramatisk.

"Det låter jobbigt, men åtminstone har du en ny vän." Damien blinkade åt mig och mina kinder hettade upp igen. Var cool, Rose. Han blinkar förmodligen åt varje tjej. Jag menar, titta på honom. Med sitt mörkbruna chokladhår, ögon blåare än den djupaste delen av havet, en bra bit längre än mig, muskulösa solbrända armar förmodligen från fotboll, och en röst som skulle få en ängel att gråta, kan han bokstavligen få vilken tjej han vill.

"Tack." viskade jag.

"Okej Rosalie, vi är här. Jag måste till min lektion, men jag hoppas vi ses snart." Damien gav mig ett perfekt leende med sexiga smilgropar. Håll dig lugn, Rose.

Damien POV

Jag tittade på Rose när hon gick bort med de saftiga höfterna och rumpan som svängde fram och tillbaka i de små vita shortsen. Fan, jag kan inte vänta tills hon är min. Jag kan redan föreställa mig hennes söta mörka bröstvårtor i min mun medan hennes änglalika röst stönar mitt namn. Skit! Jag kan inte gå till lektionen med stånd. Jag började gå mot min lektion och tänkte på så många äckliga tankar jag kunde.

"Damien!" Skit, inte hon.

Jag började springa för att undvika Laylas irriterande gälla röst.

"Förlåt, jag är sen till lektionen!" Jag började springa ännu snabbare för att försäkra mig om att hon inte kunde hinna ikapp. Nåväl, åtminstone är min kuk inte hård längre.

"Hej, dude, var fan har du varit? Du är aldrig sen. Fick du lite på vägen till lektionen?" Min tvillingbror Brent fnissade.

"Håll käften, dude." viskade jag.

"Pojkar, kan ni dela med klassen vad som är viktigare än algebra?" frågade fru Meyers med en höjd ögonbryn.

"Vi pratade bara om hur vacker du ser ut idag, fru Meyers. Du strålar verkligen och-"

"Mr. Brent Jones, nog med smicker. Håll bara tyst så jag kan undervisa min klass."

Brent gav fru Meyers sitt megawattsleende och låtsades att hans läppar var förseglade. När läraren vände sig tillbaka till whiteboarden för att skriva något, knackade min bror på min axel och pekade mot sin telefon. "Kolla dina meddelanden." viskade han.

Jag tittade ner på vår bro-chat och såg honom fråga om Rose, aka den heta nya tjejen.

Brent: Jag hörde att vi fått en ny tjej och hon är skitsnygg! Jag har inte sett henne än men jag har en känsla av att jag snart kommer att få till det ;)

Jag: Ja, hon är verkligen snygg men jag har redan paxat henne

Brent: Vad fan, man, du kan inte paxa innan jag ens har sett henne

Jag: Det gjorde jag just

Jag ignorerade Brent resten av lektionen tills klockan ringde och det var dags för lunch. Jag packade ihop mina grejer snabbt för att försöka stöta på Rose på vägen till lunch från teaterbyggnaden. Efter att ha sprungit några minuter kunde jag se hennes långa ben och långa vågiga röda hår gå mot matsalen. Jag tog en sekund för att hämta andan och gick sedan självsäkert upp bredvid henne och lade en arm runt hennes axlar för att markera mitt revir.

"Hej Rose, hur var teatern? Jag ville se om du vill sitta med mig på lunchen."

"Hej Damien, teatern var intressant, jag fick en ny vän, kanske hon också kan sitta med oss?"

"Självklart, ju fler desto bättre." Jag visade henne mitt största leende så att hon skulle känna sig mer bekväm. Förhoppningsvis ser jag inte ut som en rovfågel som stirrar på sitt byte.

"Okej! Åh, där är hon. Hej Sophie, kom och sitt med oss!"

Jag såg Sophie Star gå mot oss och omfamna Rose i en björnkram.

"Hej tjejen! Min brors lektion var tråkig som fan, eller hur?" sa Sophie.

Rose såg förvirrad ut när hon svarade tillbaka "Din bror?"

"Ja, han är teaterläraren. Han är bara 22 så många av tjejerna i skolan dreglar över honom, vilket är äckligt."

Rose fnittrade och jag tog tillfället i akt att stå ännu närmare henne. Jag kunde känna doften av hennes hår som luktade jordgubbar, min favorit. Vi gick tillsammans till matsalen, beställde vår mat och satte oss vid mittenbordet där mina fotbollskompisar gav Rose lystna blickar. Jag kunde knappt hålla tillbaka ett morrande och stirrade ilsket på dem alla. Den enda som inte fattade vinken var Brent som gled ner på andra sidan av Rose och presenterade sig.

"Hej snygging, jag heter Brent, får jag fråga vem du är?"

"Jag heter Rosalie men kalla mig gärna Rose."

"Åh vilket vackert namn. Det är ett stort nöje att träffa dig. Jag hoppas att jag ser dig i några av mina klasser senare."

Rose nickade artigt och vände sig sedan framåt för att titta på Sophie och de fortsatte prata om vad nu tjejer pratar om.

Brent: jävlar brorsan, såg du hennes rack?

Jag: vad fan, sluta vara så uppenbar och stirra på min tjej

Brent: hon är inte din tjej så jag har fortfarande en chans. Må bäste broder vinna vilket är jag lol

Jag: dra åt helvete fuckboy

Brent: ja, det kommer hon

Jag: du har tur att jag inte sparkar din röv

Brent: oroa dig inte, när jag är klar kan du få en smak :p

Jag ska seriöst döda den jäveln.

Brents perspektiv

Jag fortsatte stirra på gudinnan som satt bredvid mig och försökte att inte få stånd men jävlar vad hon doftar himmelskt.

"Så Rose, vilken lektion har du härnäst?" Jag frågade för att se om vi har några lektioner tillsammans.

"Nästa har jag biologi med Mr. Slate, följt av gympa med Ms. Black och sedan har jag studietid i biblioteket."

Fan vad bra. Jag delar alla mina andra lektioner med henne. Tyvärr gör min broder det också. Jag önskar verkligen att han kunde slappna av och att vi kunde dela på den här tjejen men vad som helst. Om han vill tävla så får det bli så.

"Jag går gärna med dig till dina återstående lektioner eftersom de är samma som mina." Jag erbjöd och hoppades att hon skulle säga ja.

"Åh tack, det är så snällt."

Damien blandade sig i från andra sidan av henne "Jag hjälper dig också till dina lektioner, vi har samma schema resten av dagen."

Star lade sig i "pojkar, sluta bråka om henne, som hennes nya bästa vän kommer jag att gå med henne till hennes lektioner."

Rose såg generad ut när hon rodnade en vacker rosa färg på kinderna och jag kunde se lite på toppen av hennes bröst. Jag undrar om hon rodnar med hela kroppen. Det måste jag ta reda på snart. "Tack allihopa, jag antar att vi alla kan gå tillsammans."

Jag sträckte mig runt och klämde hennes lilla midja och log mot henne medan jag såg hennes rodnad bli ännu djupare. Jag kan inte vänta med att ha kul med den här.