Omegans hämnd
Lonnie Malin Whitehead · Uppdateras · 75.9k Ord
Introduktion
Nash skrattade i mitt öra, "för sent för att skämmas nu, de har sett allt och de dör för att göra samma sak med dig."
Jag rodnade.
Lucian nickar mot mina andra alfor och säger, "Håll ner henne för mig."
Lucian tar mina armar och lyfter dem över mitt huvud innan han kysser mig djupt. Jag gnällde och flämtade sedan när jag kände hans tunga glida genom min våta fitta.
"Håll ner henne, Knight," säger han innan han lägger sig ner, slänger mina ben över sina axlar och börjar suga på min klitoris medan han trycker in två fingrar djupt i mig.
Jag stönade runt Knights kuk när jag kom hårt av att Lucian åt mig.
Jag kunde känna Knight leka med min klitoris medan Lucian lyfte både sin kropp och mina ben i luften.
"Du vill att vi ska knulla dig, eller hur, lilla flicka."
Jag nickade, jag ville kunna ta alla mina alfor på en gång. Jag ville känna dem inuti mig.
Aurora svär att hon ska hämnas sin fars och systrars mord av de tre pojkarna som dödade dem för att få en del av den beryktade Gravin-gruppen. Hon går med i Graven Prep College förklädd till en pojke. Men hennes Omega-status kan inte döljas. Och dessa män är inte längre pojkar. De är Alfor och de kommer att göra vad som helst för att få sin Omega.
Kapitel 1
⚠️ Varning för känsligt innehåll ⚠️
Aurora
11 år
"Men pappa, jag vill inte gå till Gravin-huset." Min äldre syster, Kara, gnäller. Jag håller tyst med henne, men hon hade fått mig att svära att jag inte skulle säga varför. Jag är bara elva till hennes tolv, men hon hade berättat sin hemlighet för mig. Mitt hjärta värker för det vi gömmer för vår pappa. Men Mr. Wolfe är pappas bästa vän och Karas värsta mardröm. Kara sa att vi inte kunde säga något.
Kara satt fram i en överdimensionerad hoodie som dolde den stora bulan som bara jag och vår hushållerska, Lena, visste om. Det skrämmer mig att Kara inte säger något till pappa. Hon blir så stor. Och från vad jag har läst kommer hon att få barnet snart. Jag är livrädd att jag kommer att behöva förlösa barnet själv i den här takten. Jag vet att hon är rädd eftersom han skadade henne, men pappa måste få veta. För hennes och barnets skull. Hon vägrade gå till en riktig läkare så det fanns ingen vård förutom att hushållerskan uppmuntrade henne att ta speciella vitaminer.
Pappa är borta mycket, så han hör aldrig hennes skrik på natten från mardrömmarna hon har öppnat sig för mig om. Jag tror inte att jag någonsin skulle kunna låta en kille komma nära mig efter allt hon har berättat att han gjorde mot henne.
"Älskling, vi är nästan där. Inget kommer att hända. Du och Aurora kommer att leka med pojkarna och sedan åker vi hem i tid för vår filmkväll. Jag lovar." Pappa säger skrattande och rycker mig ur mina tankar.
"Pojkarna är elaka mot mig." Säger jag från baksätet.
"Pojkarna är inte elaka." Svarar pappa skrattande.
"Jo, det är de pappa. De retar mig och vill inte leka med mig. De gillar bara Kara." Säger jag, pustande, och överdriver den mindre irritation jag faktiskt kände. Jag bryr mig ärligt talat inte om de tre Wolfe-pojkarna aldrig brydde sig om mig. Det innebar att jag kunde spendera mer tid på att läsa Harry Potter eller The Mortal Instruments. Saker värda min tid. Pojkar är inte värda det. Speciellt om de gör saker som Mr. Wolfe gjorde mot Kara. Nej. Bara nej. Jag ryser bara vid tanken. Ingen kommer någonsin att få göra mot mig vad som gjordes mot Kara. Jag hade börjat bära en fickkniv jag hittade i pappas kontor för att se till att ingen skulle fånga mig oskyddad. Jag vet att det inte var hennes fel att han attackerade henne, men det hindrar mig inte från att inte vilja bli ett offer som hon. Hon bad inte om att en man skulle skada henne och förtjänar inte att bli skuldbelagd, men den här världen är fucked up och skyller alltid på kvinnorna istället för killarna.
"Pappa, tror du att vi kan få glass efteråt?" frågade Kara från framsätet.
Vår pappa log och nickade medan han körde bilen uppför bergsvägen till Gravin-huset. Jag förstod aldrig varför det kallades Gravin när de som bodde där var Wolfe's, pappa sa att det inte spelar någon roll. Och att jag skulle hålla näsan borta från det. Han säger också att jag är för smart för mitt eget bästa. Jag tar inte det som något dåligt dock. Jag är elva och redan i samma klass som min syster. Lärarna vill hoppa över mig igen, men pappa sa nej. Vilket är löjligt, eftersom jag är uttråkad i de klasser jag är i nu. Ingenting intresserar mig, och mitt sinne är alltid på de högskoleböcker jag har läst hemma som jag lånat från biblioteket.
Pappa kör fram till det stora huset, stänger av bilen och parkerar medan han vinkar till de tre pojkarna som leker på fältet och säger åt oss att gå och leka medan han går in. Jag ignorerar hans uppmaning och pojkarna medan Kara går fram till dem. Jag sätter mig på verandan och tar fram min nyaste bok och försvinner in i sidorna. Jag vet att ingen märkte att jag kröp ihop i verandans hörn, det gör de aldrig. Att vara osynlig har blivit användbart när jag är så mycket mindre än alla andra.
Jag hörde pappa bråka därinne. Något om att initiera pojkarna, att de är för unga eller något. Att göra detta nu skulle skada Gravin. Det låter inte vettigt. Jag stänger min bok och ser en annan man jag inte känner igen prata med pappa. Jag vänder mig bort och tar fram min bok igen. Jag hör herr Wolfe komma ut och jag tittar tyst från mitt hörn, osedd. Min bok låg öppen i mitt knä.
"Pojkar, kom hit." Han säger högt nog för att de ska höra. Jag ser hur Kara går till pojkarnas gungställning. Jag vet varför hon inte vill komma nära honom nu. Han bröt henne. Min favoritperson förändrades för sju månader sedan på grund av detta monster. Ingen bryr sig om att jag sitter där. Det är som om jag är osynlig. Precis som jag vill ha det.
De tre går fram till sin pappa och fokuserar på honom. De är inte riktigt blodsbröder, men från vad pappa sa adopterade herr Wolfe dem som bebisar. Förutom Knight. Knight är herr Wolfes biologiska son. Knight har de klaraste blå ögon jag någonsin sett och vid tretton år var han lång och smal med smutsblont hår som hängde i ögonen. Lucian var bredvid honom; han hade dessa hasselbruna ögon som studerade allt omkring honom, rufsigt brunt hår som behövde klippas, han var solbränd och kraftigare, han var inte kort men inte lång som Knight heller. Sedan var det Nash. Han var ärligt talat den sötaste av dem alla för mig. Ljusa gröna ögon och rött hår som var klippt nära huvudet eftersom han hatar den naturliga locken från vad han berättade för Kara. Han var lätt lika lång som Knight men var snällare. Vissa dagar.
"Vi har ditt uppdrag." hörde jag herr Wolfe säga och jag fokuserade på honom. Jag hatade honom. Även innan jag visste vad han gjorde mot Kara, gjorde han mig obekväm men att veta vad han gjorde. Jag ville döda honom. Jag höll andan och tog fram min mobil från fickan som pappa just köpt åt mig i morse. Jag tryckte på kameraknappen och satte på videoläget och började diskret spela in.
"Vad behöver vi göra?" frågade Knight, hans armar korsade över hans smala bröst.
"Ta herr Andersons bil till garaget. Klipp bromsledningen. Sedan sätt tillbaka den på platsen."
Lucian sa, "Jag kan göra det utan att flytta den."
Herr Wolfe log när Nash frågade, "Vill du att de stannar ett tag? Vill inte att de ska åka?"
"Visst son, du vet att jag aldrig skulle skada honom eller Kara."
De kom inte ihåg eller insåg att jag var där. Jag ville springa till pappa och berätta för honom men förra gången Kara och jag sprang in hade herr Wolfe tagit tag i Kara och skadat henne igen.
"Se till att klippa bromsarna, nu. Jag ska ringa ner herr Anderson. Ta in Kara snart. Såg du om han tog med den andra?"
"Nej sir," svarar Nash, "vi ska fråga Kara och leta efter henne."
"Gör det." Herr Anderson går iväg medan Knight vänder sig till sina bröder.
"Jag gillar inte det här." säger han till dem.
"Han sa att han ska hålla dem här." säger Nash och jag försöker att inte fnysa, han låter så naiv även för mina öron.
Herr Wolfe försökte skada oss, och jag hade bevis.
Senaste Kapitel
#64 Kapitel 64
Senast Uppdaterad: 3/4/2025#63 Kapitel 63
Senast Uppdaterad: 2/22/2025#62 Kapitel 62
Senast Uppdaterad: 1/10/2025#61 Kapitel 61
Senast Uppdaterad: 1/10/2025#60 Kapitel 60
Senast Uppdaterad: 1/10/2025#59 Kapitel 59
Senast Uppdaterad: 1/10/2025#58 Kapitel 58
Senast Uppdaterad: 1/10/2025#57 Kapitel 57
Senast Uppdaterad: 1/10/2025#56 Kapitel 56
Senast Uppdaterad: 1/10/2025#55 Kapitel 55
Senast Uppdaterad: 1/10/2025
Du Kan Tycka Om Detta 😍
Skrev under skilsmässan, nu ber han på knä
När han med avsmak slet sönder mina kläder och pressade ner mig hårdhänt, fick jag fram med skakig röst: ”Jag är gravid!” Men han hånlog och sa att jag bara spelade teater. Inte ens efter att jag förlorat barnet slutade han; ändå satt han glatt och småpratade med familjen till den som gjort det.
Till slut orkade jag inte mer. Jag var slutkörd, tömd på allt. All min kärlek och all min uthållighet betydde ingenting för honom.
När jag kastade skilsmässopappren i ansiktet på honom trodde jag att det var slutet, men det var bara början. När han grep tag om min handled, tryckte upp mig mot bildörren och förseglade mina läppar med en straffande, besittande kyss, kände jag skamset hur något i mig svarade… Vad är det egentligen den här mannen vill?
Perfekt Jävel
"Stick och brinn, din jävel!" fräste jag tillbaka och försökte slita mig loss.
"Säg det!" morrade han och grep tag om min haka med ena handen.
"Tror du att jag är en slampa?"
"Så det är ett nej?"
"Dra åt helvete!"
"Bra. Det var allt jag behövde höra," sa han och drog upp min svarta topp med ena handen, blottade mina bröst och skickade en våg av adrenalin genom min kropp.
"Vad fan håller du på med?" flämtade jag medan han stirrade på mina bröst med ett nöjt leende.
Han drog ett finger över ett av märkena han lämnat precis under en av mina bröstvårtor.
Den jäveln beundrade märkena han lämnat på mig?
"Linda dina ben runt mig," beordrade han.
Han böjde sig ner tillräckligt för att ta mitt bröst i sin mun och sög hårt på en bröstvårta. Jag bet mig i underläppen för att kväva ett stön när han bet till, vilket fick mig att båga bröstet mot honom.
"Jag kommer att släppa dina händer; våga inte försöka stoppa mig."
Jävel, arrogant och fullständigt oemotståndlig, precis den typen av man Ellie svor att hon aldrig skulle bli involverad med igen. Men när hennes väns bror återvänder till staden, finner hon sig farligt nära att ge efter för sina vildaste begär.
Hon är irriterande, smart, het, fullständigt galen, och hon driver Ethan Morgan till vansinne också.
Vad som började som ett enkelt spel plågar honom nu. Han kan inte få henne ur sitt huvud, men han kommer aldrig att släppa in någon i sitt hjärta igen.
Även om de båda kämpar med all sin kraft mot denna brinnande attraktion, kommer de att kunna stå emot?
Den Falska Bruden: Den Söta Hembiträdet Blev Fru Howard
Kära läsare, på grund av vissa hälsoproblem behöver jag sakta ner uppdateringsschemat för vår älskade berättelse för tillfället. Tack för er förståelse och fortsatta stöd!
Fyra eller död
"Ja."
"Jag är ledsen att behöva säga detta, men han klarade sig inte." Läkaren ger mig en medlidsam blick.
"T-tack." säger jag med en darrande andning.
Min pappa var död, och mannen som dödade honom stod precis bredvid mig i detta ögonblick. Självklart kunde jag inte berätta detta för någon, för då skulle jag betraktas som medbrottsling för att jag visste vad som hänt och inte gjorde något. Jag var arton och kunde riskera fängelse om sanningen någonsin kom ut.
För inte så länge sedan försökte jag bara ta mig igenom sista året på gymnasiet och lämna den här staden för gott, men nu har jag ingen aning om vad jag ska göra. Jag var nästan fri, och nu skulle jag ha tur om jag klarade en dag till utan att mitt liv föll samman helt.
"Du är med oss, nu och för alltid." Hans heta andedräkt mot mitt öra skickade en rysning längs min ryggrad.
De hade mig i sitt fasta grepp nu och mitt liv hängde på dem. Hur det kom till denna punkt är svårt att säga, men här var jag...en föräldralös...med blod på mina händer...bokstavligen.
Helvetet på jorden är det enda sättet jag kan beskriva livet jag har levt.
Att få varje bit av min själ bortsliten varje dag, inte bara av min far utan också av fyra pojkar som kallas De Mörka Änglarna och deras anhängare.
Tre års plåga är ungefär allt jag kan ta och med ingen på min sida vet jag vad jag måste göra...jag måste ta mig ut på det enda sätt jag vet, döden betyder frid men saker är aldrig så enkla, särskilt när de killar som ledde mig till kanten är de som slutligen räddar mitt liv.
De ger mig något jag aldrig trodde var möjligt...hämnd serverad död. De har skapat ett monster och jag är redo att bränna ner världen.
Moget innehåll! Nämner droger, våld, självmord. Rekommenderas för 18+. Omvänd harem, från mobbare till älskare.
Deras hemliga besatthet (En omvänd harem)
Fast med mina tre heta chefer
"Vill du det, älskling? Vill du att vi ska ge din lilla fitta vad den längtar efter?"
"J...ja, herrn." Jag andades
Joanna Clovers hårda arbete under universitetet lönade sig när hon fick ett jobberbjudande som sekreterare på sitt drömföretag, Dangote Group of Industries. Företaget ägs av tre maffiaarvingar, de äger inte bara ett gemensamt företag, de är också älskare och har varit tillsammans sedan college.
De är sexuellt attraherade av varandra men de delar allt tillsammans, inklusive kvinnor, och de byter dem som kläder. De är kända som världens farligaste playboys.
De vill dela henne, men kommer hon att acceptera att de knullar varandra?
Kommer hon att kunna navigera mellan affärer och nöje?
Hon har aldrig blivit rörd av en man förut, än mindre tre, alla på samma gång. Kommer hon att gå med på det?
Hennes mystiska VD-make
Hon backade i skräck, och mannen log svagt, "Vadå, har du aldrig tänkt på att göra intima saker med mig?"
"Herrn, är inte vi i ett skenäktenskap?"
"Vem sa att det är ett skenäktenskap?" Han höjde ett ögonbryn, med en antydan av missnöje i tonen.
Hon mindes sin fästmans svek och kände sig sliten inombords. Mannens heta och djupa kyss orsakade henne enorm smärta.
"Var duktig, det är över snart." Hans röst var låg och magnetisk.
Från början kände hon att denna blixtäktenskapsman var extraordinär—elegant uppträdande, lyxig herrgård, fina bilar, och han kunde till och med ha råd att hålla en modell! Men på företagets årliga möte visade sig den efterlängtade arvtagaren vara mannen som hade trasslat in sig med henne natt efter natt.
Rykten kan verkligen inte litas på!
En Natt Med Exets Alfa Chef
Hjärtekrossad sitter hon ensam och berusad i en bar.
Hennes man ringer henne ständigt.
Hans miljardärschef: "Svara. Låt honom höra ditt stön. Säg att han är avskedad och att du är min..."
Alpha-Kungens Mänskliga Partner
"Jag har väntat i nio år på dig. Det är nästan ett decennium sedan jag kände denna tomhet inom mig. En del av mig började undra om du inte existerade eller om du redan hade dött. Och så fann jag dig, precis här i mitt eget hem."
Han använde en av sina händer för att smeka min kind och rysningar spred sig överallt.
"Jag har tillbringat tillräckligt med tid utan dig och jag kommer inte låta något annat hålla oss isär. Inte andra vargar, inte min berusade far som knappt hållit ihop de senaste tjugo åren, inte din familj – och inte ens du."
Clark Bellevue har tillbringat hela sitt liv som den enda människan i vargflocken - bokstavligen. För arton år sedan var Clark det oavsiktliga resultatet av en kort affär mellan en av världens mäktigaste Alfor och en mänsklig kvinna. Trots att hon bor med sin far och sina varulvshalvsyskon har Clark aldrig känt att hon verkligen hör hemma i varulvsvärlden. Men precis när Clark planerar att lämna varulvsvärlden för gott, vänds hennes liv upp och ner av hennes partner: nästa Alfa-kung, Griffin Bardot. Griffin har väntat i åratal på chansen att möta sin partner, och han tänker inte släppa henne när som helst snart. Det spelar ingen roll hur långt Clark försöker fly från sitt öde eller sin partner - Griffin tänker behålla henne, oavsett vad han måste göra eller vem som står i hans väg.
Flocken: Regel Nummer 1 - Inga Makar
"Släpp mig," kvider jag, min kropp darrar av begär. "Jag vill inte att du rör mig."
Jag faller framåt på sängen och vänder mig sedan om för att stirra på honom. De mörka tatueringarna på Domonics skulpterade axlar darrar och expanderar med hans tunga andetag. Hans djupa, gropiga leende är fullt av arrogans när han sträcker sig bakom sig för att låsa dörren.
Han biter sig i läppen och smyger mot mig, hans hand går till sömmen på hans byxor och den växande bulan där.
"Är du säker på att du inte vill att jag ska röra dig?" viskar han, knyter upp knuten och stoppar in en hand. "För jag svär vid Gud, det är allt jag har velat göra. Varje dag sedan du klev in på vår bar och jag kände din perfekta doft från andra sidan rummet."
Ny i världen av skiftare, är Draven en människa på flykt. En vacker flicka som ingen kunde skydda. Domonic är den kalla Alfan i Röda Vargflocken. Ett brödraskap av tolv vargar som lever efter tolv regler. Regler som de svor att ALDRIG bryta.
Speciellt - Regel Nummer Ett - Inga Makar
När Draven möter Domonic, vet han att hon är hans maka, men Draven har ingen aning om vad en maka är, bara att hon har blivit kär i en skiftare. En Alfa som kommer att krossa hennes hjärta för att få henne att lämna. Hon lovar sig själv att hon aldrig kommer att förlåta honom och försvinner.
Men hon vet inte om barnet hon bär eller att i samma ögonblick som hon lämnade, bestämde sig Domonic för att regler var till för att brytas - och nu, kommer han någonsin att hitta henne igen? Kommer hon att förlåta honom?
Min bystiga och lockande lärare
Förbjuden, Brors Bästa Vän
"Du ska ta varje tum av mig." Han viskade medan han stötte uppåt.
"Fan, du känns så jävla bra. Är det här vad du ville, min kuk inuti dig?" Han frågade, medveten om att jag hade frestat honom från början.
"J..ja," andades jag.
Brianna Fletcher hade flytt från farliga män hela sitt liv, men när hon fick möjlighet att bo hos sin äldre bror efter examen, mötte hon den farligaste av dem alla. Hennes brors bästa vän, en maffiaboss. Han utstrålade fara men hon kunde inte hålla sig borta.
Han vet att hans bästa väns lillasyster är förbjuden mark och ändå kunde han inte sluta tänka på henne.
Kommer de att kunna bryta alla regler och finna tröst i varandras armar?
